Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Ny roman om Kongo-missionär

Birger Thureson skriver om Edvard Sjöbloms rättspatos

En hjulångare stånkar sig makligt uppför Kongofloden. Djungelns ljud och dofter ligger som en filt över landskapet. På båten står en ung man med ett brinnande hjärta, på väg ut till sin första period som missionär. Den svenske missionären Edvard Sjöblom är huvudperson i en ny bok skriven av journalisten Birger Thureson. – Trots att det har gått mer än 100 år sedan Sjöbloms gärning finns det beröringspunkter med vår egen tid, säger han.

Birger Thureson har tidigare skrivit om Kongo i boken De glömda kvinnornas röst (Libris 2009).
– Jag var utsänd tillsammans med bland andra fotografen Roger Svanell för att göra en informationsfilm åt PMU om arbetet på Panzisjukhuset, berättar han.
I dag är Panzisjukhuset och dess överläkare dr Denis Mukwege kända över i stort sett hela världen för arbetet med att rädda och hjälpa kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld. Det var under arbetet med filmen och boken som Birger upptäckte den svenske baptisten Edvard Sjöblom.
– Jag stötte på hans namn när jag läste om Kongos historia, berättar Birger. Ju mer jag efterforskade, desto intressantare blev det. Här fanns en historia att berätta.
I boken Vittnet som vägrade tiga (Sjöbergs förlag 2017) får man följa den unge torparsonen, som efter en fattig barndom på 1860-talet fick ta tjänst som dräng redan som 13-åring. Ett hårt och slitsamt arbetsliv, som dövades med dans och dryck på lördagarna.
Men hans mamma hade mött den baptistiska väckelsen och bad regelbundet för sin pojke. En söndagskväll fick hon se den då 19-årige sonen komma in i kapellet och böja knä.
Omvändelsen blev en stark upplevelse. Edvard ville berätta för andra om sin tro och blev en flitig kolportör, som reste runt i gårdarna i Uppland och Dalarna med litteratur, gjorde hembesök och anordnade väckelsemöten. Så småningom blev han antagen till Betelseminariet, och där väcktes kallelsen till att bli missionär. Det var Kongo som knep hans hjärta.
Men redan på vägen ut till missionsfältet fick han höra rykten om att allt inte stod väl till i Fristaten Kongo. Den ägdes privat av den belgiske kungen Leopold II, som hade anställt den kände upptäcktsresanden Stanley för sitt projekt. På papperet var det ett civilisationsprojekt som skulle verka mot slaveri. Men i praktiken var det någonting helt annat.
– Det som Sjöblom fick höra om, och sedan även bevittna, var någonting han kallade för en slavstat, berättar Birger. Och han var en person med ett starkt rättspatos! Han var dessutom en mycket flitig skribent. I både brev och artiklar skildrade Sjöblom den fruktansvärda behandlingen av kongoleserna som pågick i Fristatens namn. För att komma åt det värdefulla råmaterialet gummi offrades människoliv på löpande band. Byar förstördes som straff om de levererade för lite, och händer höggs av som kvitto på uppsyningsmännens arbetsinsatser mot försumliga undersåtar.
Det rika landet Kongo plundrades brutalt under en täckmantel av civilisation.
– Sjöblom var inte den förste eller den ende att slå larm, men hans civilkurage och hans ihärdighet gjorde att han nådde ut till fler, berättar Birger. Han läste sin bibel och såg att alla människor har samma värde inför Gud. Det var hans drivkraft.
Arbetet med boken har pågått under en längre tid, och en stor del av den tiden har Birger ägnat åt efterforskningar.
– Det finns mycket att hämta i baptisternas arkiv, berättar han. Sjöblom skrev till exempel dagbok under hela sin första period som missionär, där han berättar utförligt om vad som hände, hur han själv tänkte och kände, och även redogör för samtal som han har haft, så det har varit relativt lätt att rekonstruera.
Det som finns i boken är alltså helt historiskt korrekt, men vissa friheter har författaren tagit sig när det gäller att tolka Sjöbloms känslor och reaktioner. Att gestalta boken som en roman gjorde det lättare att komma berättelsen inpå livet, menar Birger.
På sikt bidrog Sjöbloms rapporter till att Leopold II blev tvungen att skänka sin privata koloni till staten Belgien, och den fruktansvärda rovdriften kunde upphöra.
Men tyvärr ser Birger ändå likheter mellan historiens och dagens Kongo.
– I dag är det andra naturtillgångar man söker, mineraler som används vid tillverkningen av exempelvis mobiltelefoner, berättar Birger.
Finns det då någon Edvard Sjöblom som kan ge en röst åt dem som förtrycks i dag?
– Ja, Denis Mukwege är en sådan röst, säger Birger. Han har det där civilkuraget som bottnar i en djup personlig övertygelse och tro, utan att backa undan för personliga risker och svårigheter.
Denis Mukwege har för övrigt skrivit förordet till den nya boken.