Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Ny bok om Lewi Pethrus som ledare

Var Lewi Pethrus i praktiken pingströrelsens ärkebiskop? Frågan ställs, och besvaras, i Joel Halldorfs nya bok Biskop Lewi Pethrus (Artos).

Det finns många hyllmetrar skrivna både av och om Lewi Pethrus, Pingströrelsens frontfigur under 1900-talet.
– Ofta mynnar diskussioner om Lewi Pethrus ut i frågan om man är för eller emot honom, säger Joel Halldorf. Men jag har inte skrivit den här boken som en inlaga i någon debatt.
Joel Halldorf är uppvuxen i Pingströrelsen och är i dag medlem i Sionförsamlingen i Linköping. Han är docent i kyrkohistoria vid Teologiska Högskolan Stockholm och är även med i Pingsts teologiska nätverk. Dessutom är han ledarskribent på tidningen Dagen och en flitig medarbetare på Expressens kultursidor som debattör.
Det här är inte första gången han skriver om Pethrus och pingströrelsen, tvärtom har det varit ett ämne han har ägnat sig åt återkommande under sin karriär.
– Jag har länge tänkt att jag skulle skriva något mer om Pethrus, för jag hade tillgång till så mycket material, berättar han. Först tänkte jag att jag skulle samla ihop en del gamla texter, men när jag började såg jag att det fanns så mycket mer att säga, och mer att läsa, så i slutänden blev det ett mycket större jobb än jag hade tänkt mig.
Skälen att skriva om just Lewi Pethrus har skiftat under åren.
– Det började med att jag ville förstå mig själv, min egen och min släkts historia. Sedan har det knutit an till så mycket annat. I dag pratar många som om mångfald är något nytt i Sverige, men Pingströrelsen var avvikare under 1900-talet och kämpade för sin plats i samhället.
På så sätt menar Joel att Pingströrelsen hade en viktig roll i framväxandet av det moderna Sverige.
– Den svenska religionsblindheten är så utbredd inom allt från populärkultur till politik och akademi. Kyrkohistoria berörs möjligen vid sidan om berättelserna om samhället. Men det är inte sant mot hur historien ser ut. Kyrkorna var med och formade svensk modernitet. Jag vill väva in detta i den akademiska synen.
När det gäller just Lewi Pethrus finns det mycket material, så en akademisk biografi måste bidra med ett annat perspektiv.
– Jag hoppas att Pethrus ledaregenskaper framträder tydligt, säger Joel. Hans optimism, hans sökande efter konsensus, nybyggarandan. Hans förhållande till gränsrörelserna tycker jag är spännande. Det kapitel där jag beskriver hans dröm om en kristen nation är nog det jag har uppskattat mest att jobba med, viljan att höja den moraliska standarden och återskapa 1800-talet.
Synen på Pethrus som en biskop i praktiken är egentligen inte heller ny, utan har formulerats tidigare. Joel Halldorf jämför vilka uppgifter som åligger en biskop med det sätt som Pethrus arbetade på.
– Biskop är både en formell titel, som ju Pingströrelsen inte har, och en funktion som kyrkor inte klarar sig utan. Det handlar om att vara läroämbete, det vill säga att bevaka gränserna, och att koordinera, ge rörelsen en riktning. Lewi Pethrus ville inte ha det formella, men han hade det praktiska. Här är han djupt inkonsekvent, för han accepterar
det strukturella på det lokala planet.
Lewi Pethrus kom också att ändra sig under senare år i en del av de frågor där han tidigare haft en viss ståndpunkt.
– Han var oerhört pragmatisk och rörlig. Det gör honom effektiv i sitt kyrkoledarskap, men det kan vara förvirrande och svårt att följa för folk runt omkring.
Joel påpekar också att Pethrus hade en förmåga att lyssna in andra, och att vara den som avslutade och sammanfattade en diskussion.
– Han var inte en diktator som fick alla att rätta in sig i ledet, utan en som lyssnade in och respekterade andra. Det gav honom auktoritet. Han hade också vissa grundläggande instinkter som gick väldigt djupt, inte minst hans gudsbild och människosyn.
Joel nämner också ”trauman” som enligt honom fortfarande lever kvar i Pingströrelsen. Han återkommer till det i några ledarartiklar i Dagen som publicerades i somras, och som han fick viss kritik för. Det handlar bland annat om Algot Niklasson och förnyelseväckelsen, och vad Joel menar var en brist på att hantera frågor på ett formellt sätt.
– Forumen fanns, men frågor hanterades inte där, säger han. I stället tystades saker ner och gömdes bort, vissa personer togs inte med i referaten i Evangelii Härold, de blev inte längre kallade, och så vidare. Många har varit med om att dörrarna har stängts, Stanley Sjöberg till exempel. Mycket har varit outrett och funnits kvar som mörka minnen. Det finns människor som har sett sina livsverk slås sönder. Det har inte alltid skett på ett renhårigt sätt, Pingströrelsen har inte varit bra på att hantera konflikter.
En stark ledarpersonlighet som Lewi Pethrus präglar förstås en rörelse mycket, och man kan undra om Pingströrelsen i dag behöver frigöra sig från arvet, eller om vi fortfarande behöver fler böcker om Lewi Pethrus. Joel Halldorf menar att vi behöver bådadera.
– Att skriva om Lewi Pethrus är lite som att skriva kungarnas och generalernas historia. Det behövs en historia om gräsrötterna också, det skulle vara mycket spännande.
Samtidigt menar han att det är viktigt att förstå sin historia för att kunna tolka nuet.
– Jag önskar att boken ska kunna ge unga pingstvänner en bättre förståelse av vilka vi är och vad som har format vår rörelse. Vi måste ha självförtroende nog att kunna säga att vi har ändrat oss. Men jag har upptäckt att det finns ett starkare behov av att visa en kontinuitet med Lewi Pethrus än jag trodde. Jag kan bli överraskad över att det fortfarande är så känsligt att säga att vi tycker annorlunda än Pethrus.
Pingströrelsen beskriver han som en profetisk rörelse, och han menar att det är en utmaning för sådana att hitta sin plats.
– Evangeliet måste gestaltas i varje tid, och samtidigt är kyrkan tidlös, den går djupare, den hör till en kristen tradition som sträcker sig tillbaka till Jesus och apostlarna, och ännu längre tillbaka till patriarkerna. Var i den stora helheten passar just vår pusselbit in? En del av den reflektionen kanske återstår att göra.
Fotnot: Boken recenseras i nummer 3/2017 av Pingst.se.

 FOTO: ZANDRA ERIKSHED

Debatt mellan Alm och Halldorf

I augusti sammanförde Dagen Joel Halldorf med Pingsts föreståndare Daniel Alm till ett samtal omkring synen på Lewi Pethrus som ledare och pingströrelsen och historien. Bakgrunden var några ledarartiklar som Joel Halldorf skrivit med avstamp i sin nya bok, och att Daniel Alm reagerat på en del formuleringar angående pingströrelsen i dem. Samtalet finns på www.dagen.se