Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Nu har Cramnell konsulterat klart

I mars slutar församlingskonsult Kent Cramnell. Han tar ut pension i förtid och det kommer inte längre vara han som utbildar nyavigselförrättare, tar emot ansökningar om statsbidrag, representerar Arbetsgivaralliansen, reder ut konflikter och/eller personalproblem i olika församlingar, bistår samgående församlingar eller representerar Pingst – fria församlingar i samverkan i olika sammanhang.

Kent Cramnell har arbetat centralt i Pingströrelsen sedan 2000. Då började han i Pensionsstiftelsen och fick de så kallade mjuka frågorna på sitt bord. Sedan 2003 har han haft titeln församlingskonsult.
Pingströrelsen har varit hans livsmiljö sedan barnsben. Hans pappa var pingstpastor och hans idol. Han levde ända tills förra hösten.
Kent Cramnell var redan som mycket ung klar över att han också ville ”ut på fältet”, det vill säga bli predikant.
Ä Jag hade inga som helst romantiska föreställningar om vad det innebar att vara pastor, men jag har alltid älskat uppgiften, säger han.
Sin första församlingstjänst fick han 1968, när han började som medarbetare i pingstförsamlingen i Skövde och 1975 var det dags för den första föreståndartjänsten i Mariestad.
Att det skulle bli inom pingströrelsen han verkade var också självklart.
Ä Jag har aldrig tvivlat på Gud och alltid velat vara med. Jag är ekumenisk, men aldrig att jag skulle lämnat pingströrelsen.
Samtidigt har han ibland varit kritisk och haft avvikande meningar i olika frågor.
Ä Men jag har alltid varit det inifrån, säger han.
Han var till exempel en av de första som uttryckte att Pingst borde bli ett samfund, något som fortfarande inte är okontroversiellt trots att samfundet idag finns. Att kvinnor skulle få bli pastorer var han också tidigt för. När den så kallade Edestav-konflikten var aktuell på 70-talet tog han ocksåtydlig ställning för Edestav.

På sin pappas inrådan började han som ung man, kallelsen till trots, att plugga på universitet. Kent läste sociologi, statistik och juridik, men någon pol mag, som var planerat blev det inte. Han slutade ett år för tidigt för det. Men han tycker han haft nytta av studierna genom åren och trivs fortfarande med det akademiska.
Senare har han också läst en del teologi på högskolenivå.
Sin sista föreståndartjänst hade han också i lärdomsstaden Uppsala och där bor han kvar även om hans kontor funnits i Stockholm sedan 2000.
Som församlingskonsult har han ofta fått hjälpa till att reda ut svårigheter, bekymmer och konflikter.
Ä Det har tidvis varit ett ganska tungt jobb att möta kollegor som har det jobbigt, säger han.
En stor del av hans arbetstid på senare år har också gått åt till att bistå pingstförsamlingar, som blivit samverkansförsamlingar med annat samfund.
Ä Jag har fört samtal med de andra samfunden, fungerat som bollplank och rådgivare.
Ofta har det också varit Kent som gjort församlingsbesök som representant för Pingst Ä fria församlingar i samverkan. Det är inte många helger han varit hemma och tagit det lugnt.
I början av förra hösten fick han en hjärtinfarkt. Det och hans frus cancerdiagnos året dessförinnan har fått honom att bestämma sig för att ta ut garantipension.

Nu känner han sig som ett barn som räknar dagarna till sommarlovet. Den 1 april går han officiellt, men eftersom han tar semester den sista månaden är hans nedräkningsdatum 1 mars. Kent är inte rädd för vad som väntar efter arbetslivet.
Ä Nej, jag tror jag kommer att fixa det, jag har många intressen. Till och med min fru tror att det ska gå. Jag ska ägna mig åt mina barn och barnbarn, hoppas få predika ibland och vara mer aktiv i min hemförsamling.
Kanske sätter han sig också då och då vid datorn och skriver.
Ä Jag har funderat på att skriva memoarer eller nåt i den stilen, kanske en upplevelsebok.
Blir det för mycket teoretiskt tar han gärna fram verktygen.
Ä Ja, jag gillar att snickra, har byggt om hela vår sommarstuga, berättar han.
Annat han gillar är att köra den nyinköpta båten och att läsa psykologiska deckare, företrädesvis skrivna av Elisabeth George.
Hur hans arbetsuppgifter i fortsättningen ska skötas tycker han inte är hans uppgift att svara på. Han ger sig inte ens på några spekulationer omkring detta. Det får andra ta ansvar för.
När jag ber honom se tillbaka på sitt yrkesliv och notera vad som varit särskilt minnesvärt nämner han tiden som ordförande i Dagengruppen och särskilt då arbetet med breddningen avägandet av tidningen.
Ä Arbetet för att få församlingarna att gå med i Arbetsgivaralliansen sticker också ut, tycker han.
Däremot är Knutby-tiden, då han rätt ofta blev intervjuad i massmedia, eftersom han varit arbetskamrat med Åsa Waldau, inte något han vill lyfta, även om det var en speciell tid på många sätt.

I oktober ansvarade han för sin sista vigselförrättarkurs. Två per år har det blivit under de senaste åren.
Ä Det har jag verkligen gillat. Jag tycker det är så roligt att vara lärare och möta de nya pastorerna.
Den som träffat Kent vet att han alltid har nära till skrattet och gärna skämtar.
Ä Jag tycker humor är ett bra sätt att avdramatisera saker, säger han och citerar C G Hjelm som uppges ha sagt att ”jag är så allvarlig att jag måste skämta”.
Hur framtiden för pingströrelsen ser ut funderar Kent förstås på, som så många andra.
Ä Jag tycker vi har något att bidra med och jag har verkligen trott på vår rörelse, men nu är jag lite osäker eftersom kyrkokartan ritas om hela tiden.