Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Nu har ”pensionärerna” packat klart

Det packas och plockas i alla vrår i Pingsthuset den här dagen. Det är snart dags för flytt från Flemingsberg till Alvik. Men det glada gäng arbetare som samlats i matsalen packar inte för flytt, de packar trots flytt och för dem är packningen en väl inövad syssla sedan ett par decennier tillbaka.

Det är ”pensionärerna” det handlar om. Det är så de kallas, de trogna kamrater som kommer när helst de behövs och
med villiga och flinka händer packar trycksaker för utskick bland annat till landets pingstförsamlingar. Jo, de är glada, men samtidigt finns det just den här dagen ett litet stänk av vemod mitt i samarbetet.
För det är, som det ser ut nu, sista gången de gör just detta tillsammans. De bor alla i grannskapet och hör hemma i
Huddinge och Botkyrka pingstförsamlingar. När Pingst nu flyttat till Alvik så förändras förutsättningarna. I 20 år har de hållit på, många av dem är i 80-årsåldern och har varit med hela tiden. Walter Grönroos har varit något av arbetsledare under hela tiden.
Ä När PMU flyttade in i sina lokaler här för cirka 20 år sedan, så hörde jag av mig till dem och frågade om det fanns något jag kunde hjälpa till med.
Och det fanns det ju. Bland annat kunde han, tillsammansmed en god vän, hjälpa till och bygga ett förråd.
Sedan dess har Walter haft öppen ledning till Pingsthuset och när telefonsamtalet därifrån kommit så har han snabbt
mobiliserat sina ”styrkor”. Och oftast har det handlat om att packa trycksaker för utskick.
Ä Ungefär tolv gånger om året har vi väl kallats in, berättar Walter. Inte regelbundet varje månad, men utslaget på ett år så tror jag det blivit så. Ibland har det varit större, ibland mindre utskick. Församlingsutskicken handlar om knappt 500 kuvert som ska förses med innehåll, men ibland, som när det drar ihop sig till rådslag, har det blivit lite fler och lite tyngre kuvert.
Det märks att det är ett rutinerat manskap som är igång. Någon väger noga sin bunt i handen och konstaterar att något fattas och kompletterar snabbt med det som felades, men för det mesta löper det hela smidigt och snabbt.
Vid bordsändan står Runa Häggblad som en sista utpost. Hon tar emot buntarna med trycksaker och placerar dem i föradresserade kuvert som hon fördelar i postens packlådor och kontrollerar med en blick att det blir lagom många i varje låda.
Hon slänger ett öga på adressen och det verkar som hon därmed känner sig delaktig i ett större sammanhang, i en rörelse med förgreningar över hela landet.
Alla vid bordet är koncentrerade på sin uppgift, men vid kaffepausen Ä idag förhöjd med tårta Ä finns möjlighet att
avhandla både vad som händer i ”rörelsen” och i samhället. Alla verkar rörande överens om att detta är till lika delar en ideell insats för pingströrelsen och en mötesplats för socialt umgänge.
Någon drar sig undan en stund och läser lite i dagens utskick. Andra bryr sig inte så mycket om vad det är, utan mera om att det blir gjort. Även om detta är sista gången de packar i Pingsthuset, så finns det mycket som talar för att de
här personerna kommer att hålla kontakten.
Ä Ja, vi träffas ju i församlingen, säger Runa.
Walter avslöjar dessutom att den ideella själ de gett uttryck för här också bevisar sig på andra håll. De flesta av dem är
till exempel på olika sätt engagerade i second hand-butiker som församlingarna driver.
Men här är det alltså över. Så kära församlingsanställda: Hoppas ni behandlade det senaste utskicket med varsamhet,
respekt och tacksamhet.
Nedpackat där, bland alla papper, låg nämligen ett långvarigt engagemang och hängiven lojalitet som vuxit i och ur den djupa församlingsmyllan.