Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Nordens apostel - nu i roman

Visst fick vi stifta bekantskap med honom i skolan – Ansgar, Nordens apostel. För många förblev han en något mytisk figur, inbäddad bland kungalängder och årtal i den svenska historieboken. Men några av oss blev nyfikna – och det gäller i högsta grad Ivar Lundgren, som nu kommit ut med en roman, Ansgar (Libris), om denna fromme munk, hämtad från den dunkla europeiska medeltiden. – Jag kunde inte komma ifrån tanken på att det måste finnas en dramatisk historia runt Ansgar, säger han.

Men det är inte bara Ansgars egen historia som är anledningen till att romanen blev skriven. Ivar vill också, i en omvälvande tid som vår, där kristendomen ibland kan tyckas vara hotad, genom Ansgar påminna om hur den en gång togs till vårt land, hur kärleken till Jesus och den gode guden, drev människor till ofattbara umbäranden, ibland martyrskap, för att sprida och dela evangeliet.
Ivar Lundgren bestämde sig för att söka spåren efter Ansgar och gjorde en resa, både i tiden och i geografin in i det som på Ansgars tid var frankerriket. Han ville med egna ögon se platserna för de två kloster som formade Ansgar till den man, munk och missionär som han blev. Resan företog Ivar tillsammans med sin hustru Gunilla redan 2007.
De började i Frankrike och klostret Corbie, där Ansgar som barn placerades efter moderns död.
– Det fanns bara ruiner kvar av det forna klostret klostret. Men det fanns ett museum och där kunde jag läsa Ansgars
namn, berättar Ivar, påtagligt berörd av att ha ”konfronterats” med ett konkret identitetsbevis.
Ivar och Gunilla Lundgren besökte också klostret Corvey i Tyskland dit Ansgar flyttades i vuxen ålder och flera andra platser med Ansgars-anknytning. Med sig från resan fick Ivar Lundgren också dokument om klosterliv från den tiden och hemma plöjde han sedan igenom texten som var skriven på ålderdomlig franska.
– Det var slitsamt men givande, säger Ivar Lundgren som både genom de dokumenten och ytterligare omfattande research fått mycket matnyttig kunskap, både om det kristna Europa med det frankiska riket i centrum, men också om vikingarnas liv och leverne i Norden.
Allt detta, men också det som funnits att läsa om personen Ansgar, har bidragit till att ge liv och färg till romanens huvudperson. Men självklart har Ivar också, med den frihet som en romanförfattare har, låtit den egna fantasin och egna slutsatser bidra med yttre och inre karaktärsegenskaper.
Den vi möter i boken är en man med frestelser och svagheter – en som till och med manipulerar påvliga dokument för den ”goda sakens” skull.
Men framför allt en varmt troende, kallelsemedveten, ödmjuk, modig och uthållig person. När jag i mitt samtal med Ivar påpekar att jag tycker mig hitta drag av aposteln Paulus hos Nordens apostel och sedermera biskop, så nickar Ivar instämmande.
Och när jag sedan påstår att jag finner likheter i den mycket unge Ansgar, som moderlös och lite vilsen huseras i Corbie, med den pojke som figurerar i Ivars, till stor del självbiografiska roman Livets pris (Libris 2004), så skrattar han och säger att självklart är det så.
Mot den bakgrunden skulle man kunna tro att den upplevelse av den helige Ande som Ansgar, som femtonåring fick –
ett andedop, skulle nog nutida pingstvänner kalla det – har lagts dit som ett rent önsketänkande av författaren, som ju är starkt förknippad med dokumenterat intresse för den karismatiska väckelsen under 70- och 80-talen.
– Men just den händelsen, som ägde rum på klostret i Corbie en pingstdag, är historiskt belagd, säger Ivar som svar på
det.
Och det är en betydelsefull erfarenhet som Ansgar i boken bär med sig och återvänder till i svåra situationer då kallelsen sätts på hårda prov, såväl i mötet med råbarkade och våldsamma vikingar som i stunder då han känner sig fången och utnyttjad i ett politiskt stormaktspel.
Insprängt i romanen finns också kopplingar till dagsaktuella företeelser. Läsaren kan känna igen såväl trafficking som
sexuella övergrepp utförda av kyrkans män. Där finns också ett resonemang om kvinnans ställning i kyrka och samhälle.
– Självklart tar jag upp sådant utifrån ett modernt sätt att tänka och resonera, säger Ivar och tillägger att det ju gäller genomgående i boken.
– Något annat är ju omöjligt. Det är det enda man kan förhålla sig till.
Ivar Lundgren har hittat, beskrivit och förmedlat den dramatiska historia som han sökte omkring Ansgar, den modige missionären som tog striden mot den nordiska asatron. Historiker har i efterhand bedömt Ansgars mission i Norden som misslyckad. Folket återvände till sina gamla gudar och av Ansgars verksamhet finns inga spår i det Birka som hittills är utgrävt.
Men det är inte hela bilden. Ivar Lundgren vidgar perspektiven i boken.
– Ansgar var inte ensam om att sprida evangeliets ljus i Norden, och inte heller den förste, säger han. I Birka såväl som på andra platser har den kristna tron burits och förmedlats vidare av enskilda kristna i olika miljöer.
I boken låter han ett par kristnaträlar som förts till ön som fångar efter vikingarnas härjningar, spela en viktig roll och
de får representera dessa evangeliets vittnen genom tiderna.
Därför får de, tillsammans med Ansgar, en vackert formulerad tillägnan i bokens inledning.
Så blir berättelsen om Ansgar större och sannare – ett vittnesbörd om hur evangeliets frö slog rot i den goda jorden hos enskilda människor, växte sig stark och byggde nationer.

Fotnot: Ivar Lundgren är också författare till bland annat Lewi Pethrus i närbild, Ny pingst och Livets pris.