Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

När själen är bedrövad

Människan består av ande, kropp och själ men talar vi tillräckligt mycket om själen? Varför drar sig många medlemmar undan i ensamhet när de mår psykiskt dåligt, istället för att söka tröst och hjälp i församlingen?

”Sanningen är att du är dyrbar, viktig och värdefull. Sanningen är att han vill låta dig blomstra än en gång. Han vill ta dig ut i frihet. Han vill läka alla dina sår. Han vill se dig skratta ingen. Höra dig sjunga igen. Se dig stråla och blomstra.”

Orden är hämtade ur kompendiet ”Det finns hopp för psykisk hälsa” som tagits fram av Pingst Omsorg, LP Grow och Pingst Ung. Där lyfts fram hur själsliga problem kan bottna i en dålig självbild men också leda till felaktiga tankar om både oss själva och Gud.

Olika former av psykisk ohälsa är det vanligast hälsoproblemet i Sverige, enligt webbplatsen livlinan.org. Samma källa uppgeratt 25 procent av alla svenska kvinnor och 15 procent av männen har psykiatriska besvär. Om svårare psykiska sjukdomar som psykoser, depressioner och schizofreni inkluderas så blir siffran ännu högre. Varje år sker ungefär 15 000 självmordsförsök, varav cirka 1 500 får en dödlig utgång.

Ensamheten är en stor riskfaktor för ohälsa. Många tecken tyder på att den isolering, oro och rädsla som pandemin fört med sig, har förvärrat situationen i samhället. Problemen kryper också allt längre ner i åldrarna. Ett tydligt samband kan ses mellan psykisk ohälsa, dålig självkänsla och alkohol och droger, enligt LP Grow, som arbetar förebyggande med unga.

– Begreppet psykisk ohälsa är brett och det är viktigt att vi skiljer mellan mer tillfälliga problem och diagnoser som kräver behandling. Samtidigt är det värdefullt att vi i dag har ett samlingsnamn som hjälper oss att sätta ord på det som är svårt och att se tecken på underliggande problem, säger Christine Viklund, verksamhetsansvarig för Pingst Omsorg.

Historiskt sett har det varit tabu i samhället att vara orolig eller ha ett psykiskt problem. Till och med sorgen har tryckts ner. När locket lyfts av så har den motsatta tendensen skapats, att benämningen psykisk ohälsa överanvänds, menar Christina Wåhlin, sjukhuspastor i Stockholm.

– Vi behöver normalisera att vi som människor ibland mår dåligt men även se den djupare psykiska ohälsan som ett allvarligt problem, säger hon.

Hur är det då i församlingen? Det är svårt att veta säkert eftersom vi inte pratar så mycket om det, menar Christine Viklund. Men hon ser ingen anledning att tro att verkligheten är annorlunda i våra egna led.

– Detta kan upplevas som provocerande. Vi har ju Jesus så då ska allt vara bra, men detta innebär inte alltid att vi lärt oss ta hand om våra själar. Jesus vill vara fullt involverad i vårt mående, men vi släpper inte alltid in honom, säger hon.

I sitt arbete med att informera och ge verktyg kommer hon i kontakt med församlingar runtom i Sverige och hon kan se att pastorer och församlingsledningar ofta har svårt att ta i dessa frågor.

– Människor som jag möter brukar uttrycka en lättnad över att det finns någon om vågar säga att även i Guds församling mår människor dåligt. Vi behöver bryta tabun, tala om själen och få med alla nyanser. Att vara människa är vackert, smärtsamt svårt och lätt. Det innebär misslyckanden, lycka, besvikelser och segrar, konstaterar Christine Viklund.

Synen att vi som kristna ska vara förskonade från själsligt lidande finns sedan generationer tillbaka menar Christina Wåhlin:

– Även om den bilden mer och mer suddas ut, så lever den fortfarande kvar. I stället för att be om hjälp så känner man därför skam och gömmer sig.

Ändå finns i Bibeln många exempel på människor som levde nära Gud och samtidigt brottades med psykiska problem. I 1:a Konungaboken kan vi exempelvis läsa om Elia, som vann stora segrar men ändå hamnade i en djup svacka där han ville dö. En annan man som beskriver sin känslomässiga kamp är David.

– Vi får i samma andetag uttrycka både förtvivlan och hopp, säger Christine Viklund. David börjar i Psaltaren ofta en vers med orden. ”Min själ är bedrövad”. Sedan fortsätter han; ”men jag sätter mitt hopp till dig”.

Camilla Olsson, pastor i Arken, Värnamo, har bidragit till att bryta tystnaden och skapat förståelse för att även pastorer och andra andliga ledare kan komma in i riktigt tunga perioder i sina liv. I sin bok ”Genom allt” berättar hon om hur hon själv levt med ångest och oro.

– Jag tror att många har föreställningar om att vi som predikar inte brottas med det som alla andra kan brottas med. Vi syns på estrader, talar tro och fungerar i våra gåvor och visar självklart inte allt vi brottas med hela tiden. Kampen i att stå i en andlig tjänst är stor, sa hon i samband med utgivningen av boken.

Hennes förhoppning är att fler ledare ska få kraft att fortsätta sin tjänst med samtals- och förbönsstöd och att vi inom församlingen en gång för alla ska släppa alla tabun kring psykisk ohälsa.

Att lära känna Gud som sin kärleksfulle far, Jesus som smärtornas man och den Helige Ande som hjälparen, blev för Camilla Olsson nyckeln till inre läkedom.

”När vi människor arbetar med dessa tunga stunder av ångest eller oro för något, möter vi ingenting som inte Jesus själv har upplevt,” framhåller hon och påminner om hur Jesus i Getsemane ensam och övergiven av människor upplevde de mörkaste timmarna i världshistorien. Han svettades till och med blod. När Jesus senare ropar ut: ”Det är fullbordat,” markerar han att ångest, utanförskap och synd inte ska hindra någon människa från gemenskap med honom själv.

Ämnet lidande har lyfts fram av Linnea Sennehed. Som ungdomspastor inom Pingst såg hon en tendens att uppfatta lidande som ett tecken på Guds frånvaro. Under sin utbildning på Akademi för Ledarskap och Teologi skrev hon därför kandidatuppsatsen ”När livet gör ont.” Med utgångspunkt i att teologen Keith Warrington hävdat att lidandet som tema ofta försummats inom pentekostal teologi, undersökte hon dess plats i förkunnelsen under Nyhemsveckan 2017.

Hennes slutsats blev att lidandet togs upp av många talare och sågs som en del av livet för alla människor. Det framhölls  att Gud är närvarande även i lidandet men att det inte är Guds vilja att människor ska lida. Han vill befria oss.

Ett perspektiv som inte framträdde lika tydligt, enligt Sennehed, var lidandet som en möjlighet för Gud att verka. Det berörs dock av bland andra Camilla Olsson, som beskriver hur livets svåra erfarenheter skapar större förståelse och förmåga att nå fram till våra medsyskon.

”Även områden i våra liv som vi brottas med, kan vara just det som Gud vill använda till välsignelse för andra.”

Vikten av att se på oss själva och vår identitet genom Guds ögon, lyfts fram i hennes bok:

”När livets svårigheter klär av oss möjligheten att kunna visa oss duktiga, blir det tydligt var vi har vår egen trygghet och självkänsla. Det kan leda till en livskris som gör att nya värderingar på sikt kan växa fram och ge oss en trygghet som likt huset på klippan blir stabil och bergfast.”

Den läkedom som finns i att förlåta lyfts fram av Olsson. Vi behöver förstå att Gud älskar oss och vill oss väl, så att vi kan försonas med honom. Vi behöver också förlåta oss själva och andra människor som sårat oss. Hon visar även på styrkan i tacksamhet. ”När vi tackar Jesus för vem han är och vad han gjort, får vi tro och förbereder våra hjärtan för mirakler. Tacksamheten gör att vi känner oss rika. Vi fokuserar på vad vi har  istället för att tänka på vad vi inte har.”

Men vad är egentligen kyrkans roll när det gäller att finnas där för människor om lever i psykisk ohälsa?

– Församlingens uppdrag är att vara ett ljus och ett hopp. Att bära varandras bördor är vårt ansvar. Smärta som bärs gemensamt är så mycket lättare än den vi bär ensamma, säger Christine Viklund.

Om signalerna uppfattas i tid så kan svåra problem som kräver professionell behandling ibland förebyggas, framhåller hon.

Vikten av att skapa en god miljö betonas av Christina Wåhlin:

– Den består inte av perfekta människor utan av normala människor som ser och bemöter varandra på ett medmänskligt sätt. Det är en miljö där alla människor och alla mänskliga drag är tillåtna.

Men det finns också en annan aspekt av att leva nära varandra, menar Wåhlin. Ibland kan vi känna ett behov av att dela sådant som är känsligt med någon som vi inte känner så väl. Här är det viktigt att som församling även kunna visa vägen till goda själavårdare lite längre bort.

När församlingsmiljön är varm och bejakande kan den i sig själv vara läkande för sargade själar, menar Camilla Olsson.

”Där fysiska och andliga barn får växa i en kärleksfull miljö skapas trygghet och tillit som gör människan hälsosam och fri. Därför är det så viktigt att skapa en känsla av familj där glädje och acceptans är ledord. För mig är en kärleksfull familjekänsla bland det viktigaste att bygga upp för att skapa en helande miljö.”

Ibland krävs det mer än att bara finnas där. Vi behöver ta ett steg till, men känner oss osäkra. Tänk om vi öppnar upp något och sedan inte kan ge svar eller hjälpa, om vi väcker den björn som sover så att allt bara blir värre.

– Det är en lögn som hindrar oss från att vara medmänniskor. Sanningen är att om vi ställer den där frågan om hur någon mår, så slår vi hål på ballongen. Vi hjälper personen att bryta sin isolering och våga börja berätta, säger Christine Viklund.

Hon framhåller också att det är viktigt att bygga upp kompetens inom församlingen, att förstå hur psykisk ohälsa kan yttra sig så att man ser och känner igen olika varningssignaler. Och att skapa en struktur för att ta hand om människor. En resurs som tagits fram i detta arbete är Pingst Själavård Referens, som jobbar med frågorna både i ett långsiktigt hållbart perspektiv och i hanterandet av det stora behov som är just nu.

– Det finns många goda exempel på god själavård i våra församlingar och det finns ett stort behov av att även vidareutveckla arbetet, säger Viklund.

Även om det finns ett särskilt omsorgsteam i församlingen så behöver också alla pastorer ha en själavårdskompetens i grunden, menar Christina Wåhlin. Hon tror att det hos många pastorer finns en rädsla för att inte räcka till, men framhåller att de inte handlar om att prestera något eller ha alla svar.

–  Det innebär att vara tillgänglig för förbehållslösa samtal där tillit och trygghet byggs upp. Det handlar inte om att ge råd utan att ställa öppna frågor och lyssna.

Dessa samtal kan vara helt avgörande för den fortsatta vägen mot inre hälsa, är hennes erfarenhet. När individen bemötts på ett bra sätt, så har hon sedan vågat gå vidare till den själavårdare eller kurator som pastorn föreslagit.

En av de församlingar som Christine Viklund mött i arbetet för psykisk hälsa är Skövde Pingst. Där hade man förra året ett månadstema med rubriken ”Är det väl med din själ?” och den har följts upp med nya möten i år om frihet. Församlingen har också släppt en bibelläsningsplan – Frihet från ångest – i bibelappen, som tagits fram av Christine Viklund.

– Vi såg att det fanns ett verkligt behov. Medlemmar som verkat så glada försvann plötsligt bort när livet kraschade. Det borde vara precis tvärt om. Det kan finnas lägen när man för sin egen hälsas skull behöver pausa i sitt ledarskap, men gemenskapen och gudstjänstfirandet är det aldrig läge att pausa från, säger Simon Holst, huvudpastor.

Hans erfarenhet är att unga medlemmar har lättare för att prata om psykisk ohälsa, men när församlingen lyft ämnet så har även många medelålders och äldre vågat berätta om sin kamp.

Simon Holst framhåller att oavsett om man som han själv är mer av en utåtriktad visionär, eller har ett utpräglat omsorgshjärta, så har man ett ansvar som pastor att göra ämnet pratbart.  Att tänka herdeskap, bryta tabun och förstå vad kyrkans roll är.

En tydlig markering från hans sida är att lyfta in ämnet i finrummet – söndagsgudstjänsterna som är hjärtat i församlingen. Det visar att ämnet ges prioritet.

– Det finns en kraft i hur vi använder plattformen. Vi behöver tänka på vilka exempel vi lyfter fram, att vi inte bara delar segerrapporterna och bönesvaren utan även de personliga exemplen som visar vår sårbarhet, säger Holst.

Han betonar att det är viktigt att både se sitt ansvar och sina begränsningar, men omsorgsperspektivet måste finnas överallt i församlingen.

– Som pastor kan jag inte erbjuda professionell rådgivning och terapi, men jag kan erbjuda gemenskap, ett lyssnande öra, omtanke och förbön. Vi håller också på att bygga upp ett omsorgsteam med själavårdare som är redo att ta emot.

Många vågar inte berätta om hur de har det eftersom de är oroliga för att bli diskvalificerade som ledare eller att man ska titta snett på dem, tror Simon Holst.

– Det är viktigt att förmedla att svårigheter i livet inte är ett hinder för att vara använd av Gud. Vi kan vara hängivna samtidigt som vi kämpar med saker.

Hans råd till den som mår dåligt är att våga vända sig till sin närmsta ledare. Samtidigt vill han uppmana ledare att inte ta för givet att deras medarbetare mår bra, utan regelbundet frågar hur de har det.

– Med några års erfarenhet som pastor är det inget som förvånar mig. Allt kan hända i livet, även i våra kyrkor. Vi gör ingen någon tjänst genom att låtsas något annat, säger han.

Gud är inte den som sänder lidandet men han bereder en väg ut ur det, framhåller Holst. Vad vi än går igenom så kan han använda det till något gott och ta oss starkare ur det.

– Jag vill fortsätta att predika att vi har seger men utan tvivel behövs ingen tro, utan rädsla behövs inget mod och utan kamp behövs ingen seger.

Resurser för psykisk hälsa:

  • Pingst Omsorg, Pingst ung och LP Grow arbetar tillsammans för att främja psykisk hälsa inom Pingströrelsen. På pingst.se/detfinnshopp finns många resurser samlade om psykisk hälsa.
  • Det finns hopp – för psykisk hälsa, är ett kompendium på 50 sidor som fritt kan laddas ner och användas. Materialet tar upp psykisk ohälsa, stress och ångest, självskadebeteende, ätstörningar, självmordstankar och självmord, sexuell destruktivitet och pornografi.
  • Frihet från ångest är en läsplan av Christine Viklund med bibelord som hjälper dig att fyllas av hopp, frid och sanning.
  • Pingst Själavård Referens är en nystartad grupp med representanter från både utbildningssidan och nätverkssidan inom Pingst. Detta arbete och fler resurser som är på gång presenteras mer i kommande nummer av tidningen Pingst.