Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

Mötte sin familj efter 14 år

Kriget skiljde Anthony från hans familj när han var nio år – nu är den förlorade sonen återfunnen

Anthony Darway var nio år när hans pappa tog honom till sjukhus i grannlandet Sierra Leone. Pengarna räckte inte till, så pappan fick ge sig hem till Liberia för att hämta mer. Då bröt kriget ut. Gränsen stängdes och familjesplittringen var ett faktum. I somras återsåg Anthony sin familj för första gången på 14 år. Det blev möjligt bland annat tack vare hjälp från pingstförsamlingen i Kalmar.

Anthony Darway är i dag 23 år och bor sedan cirka ett och ett halvt år i Kalmar. Han har uppehållstillstånd i Sverige och läser just nu svenska på SFI, Svenska för invandrare.
Han tycker det är ganska svårt, men inser att han måste lära sig svenska om han, som han vill, ska kunna studera sociologi på högskola. Hans dröm är att åka tillbaks till Afrika och arbeta med konfliktlösning.
– Det är det jag vill, säger han. Om jag bara kan få möjlighet.
I dag har han en egen lägenhet i Kalmar och har fått både afrikanska och svenska vänner här. I pingstförsamlingen i Kalmar har han hittat sitt andliga hem.
– Vi har samma Gud, det är bara språket som skiljer oss egentligen, säger han.
Men även om han fått många vänner kan han känna sig lite ensam här i Sverige.
– I Afrika lever vi i ett samhälle och inte i en lägenhet, säger han och skrattar.
Något han förresten gör väldigt mycket. Glädjen och tacksamheten skiner hela tiden igenom.
– Jag har sett kriget och dess verkningar och sett många sorgliga saker hända, jag har sett flera av mina vänner dö och andra bli ”dropouts” eller barnsoldater.
– Men Gud har hållit mig vid liv och bevarat mig.
Att det är Gud som hjälpt honom och att hans kraft varit med honom är Anthony fullständigt övertygad om.

Oddsen att det skulle gå bra för Anthony kan ju annars knappast anses ha varit särskilt höga. Åtminstone inte sen han kom ifrån sin familj.
När han var liten bodde familjen i norra Liberia och när Anthony som nioåring blev svårt sjuk var första tanken att ta sig till huvudstaden Monrovia för att söka vård. Men stridigheter inom landet omöjliggjorde det och i stället tog pappa Anthony sonen med sig över gränsen till Sierra Leone och sökte upp ett sjukhus där.
Pappan hade inte tillräckligt med pengar med sig för att betala för sonens sjukhusvård, så han gick hem för att skaffa dem. Då bröt kriget ut i Sierra Leone och gränserna mellan länderna stängdes.
Kvar i Sierra Leone fanns Anthony. Med sina dåliga lungor och utan sin familj. På underliga vägar, Guds omsorg ser han det som i dag, fick Anthony möjlighet att slippa hamna i ett flyktingläger, och hamnade i stället på en internatskola, som drevs av en kristen mission. När den stängde flyttade han till annan ort och levde under en period tillsammans med ett gäng grabbar.
När det en dag hölls kristen kampanj i området tog sig Anthony dit. Där överlämnade han sitt liv åt Gud och blev bekant med pingstpastor Augustine, som tillsammans med sin familj tog sig an Anthony.
Han fick bo hos dem och det är den familjen han i dag räknar som sin riktiga familj. Han fick lära sig om Gud och han fick chansen att gå i skolan. Både grundskola och gymnasium. Men när det blev dags för universitetsutbildning satte ekonomin käppar i hjulet.
Efter ett par år utan möjlighet till vare sig studier eller arbete fick han möjlighet att komma som flykting till Sverige. Han hade inte önskat sig hit, det hade ju varit enklare för honom att komma till ett engelsktalande land, men nu tycks han ändå riktigt nöjd med hur det blev. Här kan han också få bra vård för sina lungor, som är ganska skadade av många års obehandlade infektioner.
Den 18 maj förra året landade han för första gången i Sverige.

Förra hösten var Carl-Olof Nilsson från Kalmar på hiv/aids-konferens i Sydafrika och träffade där pastor Augustine från Sierra Leone, som letade efter någon svensk från just Kalmar. Han förklarade för Carl-Olof att det var där som Anthony hamnat och undrade om någon från församlingen kunde ta kontakt med honom.
När Carl-Olof Nilsson kom hem igen tipsade han ungdomspastor Niclas Nilsson om Anthony och snart blev Anthony en del av gemenskapen i församlingen. En dag förra hösten när han och Niclas var ute och gick berättade Anthony sitt livs historia för honom.
Anthony berättade att han ville återuppta försöken att hitta sin familj efter att efter många försök under många år nästan gett upp den idén. Niclas Ni