Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Mer profetisk kreativitet

Så här års drar det åt alla håll samtidigt, känns det som. Äntligen har ljuset vänt tillbaka, men fortfarande lockar snö och skidåkning. Eller så vill vi ha mer sol nu och reser söderut för att möta den. Fortfarande ligger vårens mest hektiska period precis om hörnet och vinterns sega halvdvala måste gnuggas ur ögonen. Det är en spretig tid, en tid då grenarna fortfarande är kala men marken börjar blomma.
Den kristna bokutgivningen den här våren känns också sådan, lite spretig, den vill åt alla håll samtidigt. Böcker om stora andliga erfarenheter verkar gälla just nu. Det handlar om personliga erfarenheter om helanden, syner och nära döden-upplevelser. Även den personliga berättelsen om dramatiska omvändelser ligger i tiden.

FÖR ETT PAR ÅR sedan kom CredoAkademin ut med Nabeel Quereshis bok Jag sökte Allah och fann Jesus, som raskt blev en storsäljare, och det verkar finnas många fler berättelser av den karaktären som nu kommer ut, till exempel Gömmer mig i ljuset (Marcus förlag) av Rifqa Bary. Företrädesvis handlar det om böcker översatta från engelska, och det är förstås inget fel med det, men det vore intressant att få fler sådana vittnesbörd också från vårt eget land.
Parallellt med de storslagna upplevelserna fortsätter trenden med självhjälpsböcker. Närvara av Amy Cuddy (Libris) och Upprättelse och helande av Birgitta Sjöström Aasa (Sjöbergs förlag) är ett par titlar som erbjuder medmänsklig vägledning. God vägledning är förstås aldrig fel, särskilt inte om den får rymmas i en innerlig tro, och inte faller
i den allmänna ta-dig-kragen-gropen.

ANNARS ÄR JAG JUST NU helt slukad av Lila (Weyler), Marilynne Robinsons roman i sviten om småstaden Gilead. Författaren lyckas gestalta tro och livets stora frågor utan att det blir platt eller förenklat. Sådant vill jag gärna läsa mer av, böcker som lyckas skildra kristet liv i all dess komplexitet utan att vare sig predika eller falla undan för  svårigheterna. Sådana som lyckas fånga livets spretighet sådan som den är, mitt emellan vinter och vår, mitt i både tro och trötthet.
Jag hörde på den ekumeniska konferensen Jesus till barnen en föreläsare be om ”profetisk kreativitet” för deltagarna. Den bönen stämmer jag in i. Böckerna om Gilead skildrar en plats och en tid som är avlägsen vår egen. Hur skulle ett kristet liv i Sverige på 2010-talet kunna gestaltas på ett sätt som är litterärt intressant och relevant? Det är något jag gärna vill få upptäcka i nya böcker från de kristna förlagen.