Med hjärta för Nkinga

Ett telefonsamtal 1976 från PMU blev upptakten till infektionssjuksköterskan Margareta Edins engagemang för Nkinga-sjukhuset i Tanzania. Sen dess har hon mer eller mindre pendlat dit och ägnar nu en stor del av sin tid åt att på olika sätt informera om och samla in pengar till sjukhuset och dess patienter. Ett sätt är att sälja brickor med afrikanska tygmotiv.

På årets Nyhemsvecka ser jag Margareta Edin duka upp brickor till försäljning. De har afrikanska färgglada tygmotiv och säljs till förmån för Nkinga-sjukhuset. Hon berättar för mig att förra året genererade brickförsäljningen hela 300 000 kronor till sjukhuset och dess patienter.
Goda vännerna Inger Edén och Margareta Brandt är de som kläckt idén till brickorna. Margareta Edin köper tyger på sina resor. Vännerna administrerar och beställer brickorna och har till och med startat ett aktiebolag med namnet Skynket, vars syfte är att dra in pengar till afrikansk sjukvård.
Vi bestämmer att träffas och prata om hur Nkinga kommit att få en så stor plats i Margaretas hjärta. Vi ses i lägenheten i Solna, som hon med jämna mellanrum hyr ut när hon är på sina långbesök i Tanzania. Här syns det direkt på prydnadssakerna att innehavaren varit i Afrika.
Margareta Edin kan sitt Nkinga utan och innan. Det bubblar ur henne när hon berättar om hur sjukhuset började ta
form genom att svenska missionärer byggde ett BB på platsen i slutet på 40-talet. Och hon berättar stolt om hur sjukhuset utvecklats till att utnämnas till regionens specialistsjukhus av sjukvårdsministeriet i Tanzania.
Här finns förlossning, BB, neonatalavdelning, gynekologi, barnavdelning, ögonklinik, operations- och medicinavdelning, tandläkare och mödra- och barnavårdsmottagningar. Och en sjuksköterskeskola, laboratorieutbildning och ett hiv/aidsprogram.
Numera är tanzanisk pingströrelse huvudman för sjukhuset och all personal är inhemsk. Men fortfarande finns det uppgifter för Margareta på Nkinga. Det har till exempel fallit på hennes lott att ta hand om de många besökarna och deras medföljande.
Det kan handla om svenska läkare som via Läkarbanken kommer ut och delar med sig av kunskap och erfarenhet, eller andra studiebesök. Många av arbetskamraterna på Infektionskliniken som Margareta var knuten till i många, många år, har varit och besökt Nkinga.
Sjuksköterskeskolorna på Sofiahemmets och i Kalmar skickar regelbundet elever på praktik till Nkinga, liksom läkarutbildningen i Linköping, och då finns Margareta på plats för att stödja, guida och organisera.
Ä Den vanliga sjukvårdspersonalen hinner inte jobba med detta, så där känner jag att jag gör nytta, säger hon.
Hon har också tagit hand om personal från Nkinga, som fått möjlighet att göra praktik och studiebesök i Sverige.
Dessutom jobbar hon med att på olika sätt försöka få in medel som kan användas för patienter som är för fattiga för att betala för sin vård, och till upprustning av lokaler och utrustning.
Läkarmissionen ger driftsbidrag till sjukhuset och staten bidrar endast med cirka 24 procent av budgeten. Det är kämpigt för sjukhusledningen att få ekonomin att gå runt, eftersom de måste förlita sig till patienternas vårdavgifter.
Det är där Nkingas vänner och Skynket kommer in. Föreningen har startat en hemsida och en facebook-grupp, där
Margareta bloggar och informerar i text och bild om vad som händer och sker och om aktuella behov. Hon har visserligen passerat pensionsstrecket, men är i högsta grad aktiv. Vid hemmavistelserna i Sverige jobbar hon timmar på Sjukvårdsrådgivningen för att dryga ut pensionen.
Pengarna som kommer in via Skynket öronmärks och kan exempelvis gå till frivårdsfonden, till att anställa mer personal på en prematuravdelning, till värmemadrasser för prematurer eller till en ombyggnad eller apparat av något slag.
Hur var det då allt började? Jo, det där telefonsamtalet från PMU:s grundare Petrus Hammarberg, som hon fick 1976, kom att bli helt avgörande för hur hennes liv utvecklade sig. Hon tackade ja till förslaget att arbeta i Tanzania och efter två veckors swahilikurs följde en månads introduktion på missionssjukhuset Nkinga och sen ett och ett halvt år på en dispensär i Uyovu, som drevs av finlandssvenska missionärer.
Ä När jag åkte från Nkinga sa en person till mig att jag skulle komma tillbaka som matron en dag, något jag inte tänkte så mycket på då.
Margareta återvände hem till arbetet på Infektionskliniken på Danderyd, och fick ett nytt telefonsamtal från PMU. Nu ville de ha henne till ett arbete i bushen i Sudan. Margareta tackade ja. Tanken var att det skulle handla om ett halvår, men det blev två år.
Ä Och jag stortrivdes, säger hon.
Väl hemma igen gick hon en tropikkurs och tänkte sig att återvända till Sudan. Ett nytt samtal från PMU ändrade dock de planerna. Hon fick förslaget att åka till Nkinga, där det behövdes en sjuksköterska. Hon blev matron, det vill säga chefssjuksköterska, precis som den där personen sagt till henne vid första besöket.
Sen dess har Tanzania och Nkinga haft en stor plats i hennes hjärta. Ända fram till 1998 arbetade hon i perioder på Nkinga följda av återkomst till infektionskliniken i Sverige. Hela tiden var hon utsänd av sin hemförsamling Filadelfia i Stockholm.
Ä Sammanlagt blev det elva år på plats i Nkinga, konstaterar hon.
Efter det fortsatte hon att åka dit på semester vartannat år. Och när hon 2007 bestämde sig för att ta ut avtalspension blev det också möjligt för henne att på egen sold kunna vara på plats under längre perioder och hjälpa till på olika sätt.
Ä Jag vill inte att Nkinga ska känna sig övergivet av Sverige, säger hon, eldsjälen, som brinner för att sjukhuset som har en så stor plats i hennes hjärta ska kunna erbjuda så bra vård som bara möjligt.