Lovsång på djupet

Den här sommaren har satt djupa spår i mitt liv. Jag har befunnit mig i Grekland under tre veckor och besökt vår vänförsamling, Pingstkyrkan i Thessaloniki. Det betyder att jag predikat i en församling, där majoriteten av medlemmarna nu är arbetslösa. Allt beror på den ekonomiska krisen som dragit fram som en stormvind. Det blir så uppenbart när man ska tala i ett sådant läge, att det man säger måste hålla att leva och dö på. Pastorn Paul Demetriades säger: ”Just nu är det viktigare för oss att söka Guds ansikte, än Guds händer.” Det vill säga: relationen till Gud är
viktigare än materiella välsignelser.

SÅ BRYTER LOVSÅNGEN loss i denna kyrka med full kraft, och hela församlingen är med i tillbedjan. Sången förenar människor i alla generationer. Jag kan inte säga annat än att jag blir djupt berörd. Här finns ett centrum, som är så  viktigt för varje kyrka, för varje gudstjänst. Fokus flyttas från våra bekymmer och vår självupptagenhet – till Guds ära. Varje gudstjänst som inte lyckas med det är helt förgäves. Det borde vara den självklara frågan att alltid ha med sig: Vem får äran?
Den amerikanske idéhistorikern Christoper Lasch valde att kalla den moderna människan i västvärlden för narcissistisk. Det gjorde han utifrån den klassiska berättelsen om Narcissus – han som blev så förälskad i sin egen spegelbild, att han dog av utmattning vid vattnet där han såg sin egen bild. Självfixeringen ledde till döden. Men den kristna tron utgår från att människan är helt och hållet beroende av Gud. Bönen är ett erkännande av att man är svag, och i behov av massor av hjälp för att kunna leva sitt liv. Så vilken vision av livet är det vi behöver erbjuda människor i vår tid? Vilken typ av kyrka är det vi behöver?

JA, NÄR FLYKTINGSTRÖMMARNA ökar, när tiggare sitter på gatan och får småpengar, och 100 miljoner kristna blir förföljda i vår värld, då behöver vi inte mer underhållning. Vi behöver inte en kyrka som gör Jesus till ”life-coach” för det goda livet. Vi behöver församlingar med profetisk klarsyn, som inte nöjer sig med mindre än att rättvisa och frälsning väller fram som vatten.
Om detta borde vi sjunga.