Kyrkhjälpen för tiggare

Här bjuds på frukost och kvällsmat, möjlighet att duscha och tvätta kläder, andakter och rådgivning. Kyrkorna i Jönköping och Huskvarna har gjort gemensam sak för att stödja tiggarna.

Volontärer och romer kramar om varandra när de möts. Frukostborden är dukade i Pingstkyrkans sporthall. Någon håller fortfarande till vid klädförrådet där EU-migranterna får plocka bland skänkta kläder. Kylan kryper närmare nu och varma tröjor är värdefulla gåvor.
Christer Tornberg, pastor i Pingstkyrkan Jönköping, hälsar välkommen och berättar om ett kommande informationsmöte där representanter från arbetsförmedlingen, polisen och andra myndigheter kommer att finnas med för att berätta om vilka möjligheter som finns till hjälp.
Ä Men nu ska vi läsa Bibeln tillsammans och be för dagen, för era hemförhållanden och för era familjer, säger Christer.
Bibelordet ur Uppenbarelseboken är utskrivet på rumänska och ligger vid borden. Alla läser högt tillsammans med tolken Ligia, om Gud som ska torka alla tårar och göra allting nytt.
Ä Det här ser jag fram emot! fortsätter Christer. En tillvaro utan död och smärta. Det finns något som är mycket bättre än det liv vi har här. Inga orättvisor, inga makthavare Ä Jesus säger att allting ska bli nytt!
Bönesorlet stiger i sporthallen och jag inser att de flesta av romerna som samlats här idag är kristna. Någon gråter och får förbön. Överallt knäppta händer. Tillsammans ber man Fader Vår på rumänska.
Ä Var välsignade idag! Ge varandra nåd och håll fred med varandra, för Gud bor i era hjärtan! säger Christer.
Romerna stämmer upp i en avslutande sång om hopp: Min hjälp kommer från Herren. Det är starkt. Det berör. Sedan fortsätter kvinnorna och männen ut på gatorna i Jönköping för att tigga ihop sitt levebröd.
Jag sätter mig tillsammans med tolken Ligia Pintican Englöf och tre av de romska kvinnorna för att lyssna till deras historia, för att försöka förstå varför man lämnar hem och familj.
Det visar sig att ingen av dem har något hem kvar i Rumänien. Översvämningarna i slutet av sommaren spolade bort deras hus i hembyn Pitesti. Systrarna Alina och Luminita flyttade in med sina respektive män och barn samt ytterligare två familjer hos den pensionerade mamman. Ingen hade något jobb, det fanns inga pengar.
Ä Det är svårt, även för personer med utbildning, att hitta arbete i Rumänien. Men vi hörde att människor är snälla i Sverige, att de möter fattiga människor med kärlek, säger Alina.
Därför lämnade hon och maken de två barnen kvar i Rumänien för att söka ekonomiska möjligheter i Sverige. Luminita och Lenuta kom till Sverige ensamma.
Lyckas ni få ihop några pengar att skicka hem? undrar jag.
Ä Vi sparar så mycket vi kan för att vi ska ha råd att köpa ved och värma huset i vinter. Och för att vi ska kunna köpa mat. Det blir mycket vitkål, lök och grönsaker, säger Luminita.
1 000 rumänska ron, vilket motsvarar ungefär 2 200 svenska kronor, skulle räcka till mat och ved för en familj på fyra personer under vintern. Luminita hoppas också kunna få in pengar för en njurstensoperation.
De skulle hellre vilja arbeta i stället för att tigga. Städjobb, disk, trädgårdsarbete Ä vad som helst, säger Luminita.
Ä Jag har svårt att se mig själv som tiggare. Det är inte den jag vill vara, säger hon.
Hennes syster Alina instämmer:
Ä Att tigga är inget som bygger upp dig, du blir bara nedtryckt. Jag är ju ung, jag har krafter att arbeta, jag skulle kunna göra så mycket. När jag tigger känner jag mig bara som en dålig människa, jag vill inte ta emot pengar från barn och gamla.
När kyrkorna i Jönköping och Huskvarna i slutet av sommaren inbjöd till ett informationsmöte för att hjälpa tiggare blev trycket av frivilliga så stort att man först inte visste hur man skulle klara av att organisera arbetet. I dag har den ekumeniska ”Kyrkhjälpen” en grupp på ca 150 volontärer som regelbundet möter upp i Pingstkyrkan Jönköping och Frälsningsarmén Huskvarna.
Ä Och det är en viktig signal till samhället, att det finns ett engagemang i folksjälen. Man vill göra något som ger konkreta och synliga resultat, säger Christer Tornberg.
Ä När de nu har kommit hit till Sverige är det självklart att de ska få hjälp. Vi lägger inga politiska aspekter i det. Men vi vill också långsiktigt hjälpa dem att få ett bra liv hemma i Rumänien, säger Christer.
Här finns idéer om att till exempel bjuda in till hantverksdagar och skapande som skulle kunna utmynna i en julbasar där romerna får möjlighet att sälja sina alster och på så vis tjäna pengar. Många är också musikaliska och tanken att hjälpa dem öva ihop ett konsertprogram och göra en konsert med inträde är också något man överväger.
En annan idé är att starta sociala företag. Kyrkhjälpen innebär dessutom att volontärerna agerar rådgivare i frågor som exempelvis sjukvård och möjligheten att söka arbete.