Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Kristen roman - är det möjligt?

De var unga, vackra, karaktärsfasta och ägde en ”inre skönhet”. Dessutom, av någon outgrundlig anledning, alltid begåvade med en särdeles behaglig sångröst.
Så såg de ut, huvudpersonerna i de böcker som översvämmade den kristna bokmarknaden i min ungdom. Förmodligen skulle de fungera som förebilder men förblev ouppnåeliga, kanske rent av avskräckande i all sin präktighet.
De här historierna kallades inte romaner, det begreppet ansågs nog alltför världsligt. Förmodligen skulle ingen kalla dem så idag heller, men skönlitterärt ”hitte på” var det förstås med råge. Det kristna budskapet, som motiverade utgivningen var okomplicerat: Livet är enkelt för densom är god, duglig och troende.
DEN SORTENS LITTERATUR är ingenting någon önskar tillbaka. Men behovet av kristna romaner är påtagligt. Ödehuset (omnämnd här intill) har i marknadsföringen kallats för en kristen roman, någon kallade den till och med en modern Kristens resa.
Så entusiastiska är förstås inte alla, tvärtom har det utbrutit många diskussioner omkring boken som också beskrivs som kontroversiell. Och frågan reser sig om det över huvud taget är möjligt att kombinera evangeliets anspråk på Sanningen med de utmaningar mot invanda föreställningar och tankemönster som är ambitionen i all skönlitteratur som vill göra intryck.
HISTORIEN VISAR ATT DET låter sig göras. Dostojevskij och CS Lewis är två av dem som lyckats. En skillnad mellan dessa giganter och till exempel Ödehusets författare kanske står att finna i tidsandan. Medan klassikerna framhåller Gud som den storhet som människorna har att förhålla sig till, så tycks det numera, i vår postmoderna tid där sanningen relativiseras och individanpassas, som om människan blir den givna storheten i sökandet efter en passande Gudsbild.
JAG VILL INTE GE UPP HOPPET. Jag väntar fortfarande på den roman som tillåter sig litterära utsvävningar och grepp för att utmana och ändå förblir sann mot evangeliet.