Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer
Deltagare på 2017 års läger på Furuboda. FOTO: PINGST OMSORG

Deltagare på 2017 års läger på Furuboda. FOTO: PINGST OMSORG

Jordnära tro som bär

”Jag går in med min familj och bara stirrar. Det är verkligen helt galet. I aulan ser vi ledare som leende dansar runt i vild fart samtidigt som de kör rullstolar framför sig. Hög musik och ordlösa utrop ekar i aulan. Händer i luften som på en livekonsert. Män och kvinnor och barn som ömsom dansar, ömsom vaggar i takt till musiken. Cymbaler och maracas skakas. Instrument byter händer och…
”Vad i hela friden gör jag här?”, tänker jag och undrar hur pass snabbt vi ska kunna ta oss tillbaka till vårt rum. Sen stannar jag till, ser igen på allt omkring mig. Alla deltagare, alla ljud. Min son som verkar finna sig tillrätta. Jag har som vanligt varit beredd på att han inte ska vilja vara kvar utan be om att åka hem. En bit bort ifrån de andra hoppar han runt i en egen dans. En av ledarna tar kontakt med honom och de hoppar tillsammans.
Sakta tillåter jag mig att stanna upp. Jag ser hur en lillasyster smeker lockarna i sin storasysters nacke. Systern sitter i rullstol med dropp och kan inte prata, inte gå. Där och då låter jag något i mig få ge upp och brista. Det är det här som är, tänker jag. Och det är vackert och äkta. En enorm glädje vill sprida sig i hela mig och jag ser att den finns hos oss alla som är där. Jag ser och känner att det som är här inne är verkligt och sant.
Med tårar i ögonen går jag så till sist över parkeringen för att åka hem. Jag kan inte minnas när jag sist så motvilligt rest hem. För jag vill vara kvar. Få finnas kvar i alla vänliga blickar. De armar som omslutit min lilla familj. Som kramat min axel, omfamnat mig och slungat runt min pojke som bubblat av skratt. De äldres tankar och erfarenheter. Den starka glädjen men också tröttheten och sorgen. Den jordnära tron som jag märker bär.
Jag är så glad över att vi fick vara med om detta. För mig var detta en resa som gav mig frid som förälder till ett barn med funktionshinder.”
ERIKA KARLSSON