Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer
Carl-Henric Jaktlund kommer från och med nyår att dela sin tid mellan föreståndarskapet i Pingstkyrkan i Falköping och arbetet som Nationell ledare för Alpha Sverige.

Carl-Henric Jaktlund kommer från och med nyår att dela sin tid mellan föreståndarskapet i Pingstkyrkan i Falköping och arbetet som Nationell ledare för Alpha Sverige.

Jaktlund skriver om livet på den smala vägen

Det handlar om balans i Carl-Henric Jaktlunds nya bok. Om hur man tar sig fram på den smala vägen, utan att hamna i diket men ändå få plats där med hela sitt liv. Jaktlund har en bakgrund som ungdomsledare och pastor i pingströrelsen men arbetar sedan ett tiotal år som journalist på tidningen Dagen. Han är också småbarnspappa som bor med sin familj i Falköping.

Hans första bok Jesus gick vidare och kyrkan står kvar har fått stor uppmärksamhet och nu är det alltså dags för den andra. Vägen är smal men livet är brett är precis som den första sprungen ur hans eget hjärta och reflektioner. Men där han i första boken framför allt skriver utifrån rollen som just pastor och ledare, så tar den nya boken sitt avstamp i mer personliga och tankar och erfarenheter som människa och livsresenär.
Och han gör ingen hemlighet av att han skriver också för att reda ut begreppen för sig själv och ta reda på var han egentligen står.
Han vill i övrigt ogärna ange en speciell målgrupp för sin bok, men om han ändå måste så nämner han unga vuxna som efter tonårstidens ”radikala” och ofta svartvita förhållningssätt upptäcker att livet har många fler nyanser att hantera. Det som var enkelt för bara några år sedan blir komplicerat när livet växer och breddas.
Ä Det är då man lätt hamnar i dikena, säger Carl-Henric och tillägger att han själv är trött på dessa ständiga dikeskörningar, med ställningstagande för eller emot, antingen Ä eller, inåt eller utåt, nåd eller sanning. Kort sagt, det handlar om att hitta en balans också på den smala vägen i Jesu efterföljd.
Ä Därför att Jesus själv inte är antingen eller. Han är både och, förklarar Carl-Henric Jaktlund. Han är nåd och sanning, han är den som säger både kom och gå.
Det kan tyckas att detta är något som kristna, enskilt och i församlingen, ständigt kämpat med. Vad föranleder en bok i ämnet just nu?
Ä Jag tycker mig ha sett tendenser där en slags kompromisslös och ensidig ”radikalitet” i olika ställningstagande uppmuntras. Det är trend jag gärna bekämpar, säger han. Och jag vill gärna medverka till att ge de unga vuxna, som liksom jag är och har varit frustrerade över att tonårstidens radikala livsstil inte fungerade när livet breddades, ett erkännande. De hade och har rätt till både sina tankar och sina reaktioner.
Boken som nu är aktuell är inte en direkt fortsättning på den första boken.
Ä Nej, den kan läsas för sig själv, säger han. Men ändå finns det en naturlig koppling genom att den tar upp frågor som tar vid där den andra boken slutar.
Själv balanserar Carl-Henric Jaktlund mellan sina olika yrkesidentiteter Ä pastor och journalist. För även om han för närvarande tjänar sitt levebröd som Dagenreporter och Äbloggare så har han knappast, varken i praktiken eller i sinnet, som det förefaller, helt lämnat pastorsjobbet. Han predikar nu och då, både i hemförsamlingen i Falköping och på andra håll.
Dessutom har han många förfrågningar om att medverka i samtalsdagar och seminarier utifrån de ämnen han tar upp i sina böcker.
Ä Jag känner mig fortfarande lockad av en dimension i det pastorala, det som handlar om mötet med människor. Inte de flyktiga möten som journalistiken bjuder på, utan de mer långsiktiga, de som bygger relationer. Samtidigt kan han uppskatta den journalistiska friheten att lite från sidan beskriva skeenden och ställa frågor.
Var han landar så småningom vet han kanske inte själv. Och nu kan han ju dessutom lägga till en tredje ”karriär” Ä författare.
Ä Ja, det sägs ju att om man skrivit två böcker har man rätt att kalla sig författare. Så det kanske jag är nu då, säger han med ett litet skratt.
Samtidigt kanske han inte behöver välja. Kanske har han funnit balansen genom sitt sätt att skriva böcker. Det är ingen tvekan om att det han förmedlar har fötts ur ett pastorhjärta, men finner sin kanal genom det skrivna ordet, med journalistisk blick för aktuella frågeställningar.
Och kanske kommer det mer i samma ämne. Mottagandet av den första boken var över förväntan, säger han.
Ä Jag är överväldigad, säger han. Och att på olika sätt få kontakt med människor som berättar vad boken betytt för dem är ju fantastiskt roligt och visar att jag nått fram.Kanske har jag lite tankar på ännu en byggsten att lägga till de två övriga.
Eller också blir det något helt annat:
Ä Jag skulle vilja skriva barnböcker, avslöjar han.
Något överraskande kanske, men ändå inte. Han är ju trots allt en småbarnspappa som kanske sett behovet.