Linnea Sennehed.

Linnea Sennehed.

”Jag tar gärna emot pepp”

Linnea Sennehed, föreståndare i Pingstförsamlingen i Motala:

Vad tror du trendbrottet beror på?
– Pingströrelsen har väldigt få kvinnliga föreståndare, jag vet inte vad de beror på att det nu är några fler
än det varit tidigare. Om det bara är en tillfällighet att flera kvinnor tackat ja till föreståndartjänst just i år, eller om det beror på något annat. Även om jag tycker att det skulle behövas många fler kvinnliga föreståndare ser jag det väldigt positivt att vi nu åtminstone är några fler än innan. Jag tror att vår pastorsutbildning kommer att göra att fler antar utmaningen.
Vad ser du som föreståndare framför dig i arbetet och rörelsen?
– Framförallt ser jag mig som tjänare i uppdraget att leda församlingen. Jag vill hjälpa människor att leva i det som Gud kallar dem till, tillsammans som en kompletterande kropp. Jag vill se fler unga människor hitta sin plats och roll i kyrkan. Tonåringar, unga vuxna och barnfamiljer. Det är den viktigaste utmaningen, dels i min tjänst men också gemensamt som rörelse.
Tror du att du bemöts på samma sätt som en manlig föreståndare?
– Ja, det har jag upplevt att jag gör. Jag har tänkt en del på detta, och bestämt mig för att vara mig själv och utöva ledarskap på det sätt jag upplever naturligt för mig. Jag vill vara Linnea mer än föreståndare.
Har du hittills stött på något du uppfattar som diskriminerande?
– Nej, inte alls. Möjligtvis att jag fått mer uppmuntran och pepp för att jag vågar ta mig an uppgiften än vad jag hade fått om jag vore man, men det gör inget, det tar jag gärna emot!