Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.
I Alby och Fittja rör sig Nicole El Murr vant och naturligt och talar med försäljarna på deras eget språk. Nu är hon kallad att verka som evangelist i området, där hon själv är uppvuxen. FOTO: NOOMI LIND

Nicole är avskild som evangelist

”Jag brinner för de unga och för kvinnorna”

Nicole El Murr har avskilts som evangelist för Botkyrka Pingstförsamling, för att verka bland de invånare hon själv växte upp med och som hennes hjärta brinner för. "Redan som 14-åring stod jag på Alby torg och berättade för människor om Gud. Jag förstod inte då att det var ett kall, utan gjorde det som kändes naturligt för mig."

Att komma till förorterna Alby och Fittja utanför Stockholm, är på många sätt som att besöka en annan värld med nya intryck och dofter. På torget säljs frukter och grönsaker som jag aldrig sett förr och det talas 100 olika språk.
Här rör sig Nicole El Murr vant och naturligt, talar med försäljarna på deras eget språk. Hon visar mig runt i de områden där hon själv växte upp och vars invånare hon nu är kallad att verka bland.
– Särskilt brinner jag för barnen och ungdomarna i Alby och för kvinnorna i Fittja. När jag pratar med dem ser jag hungern efter något mer i livet, säger hon.
För ett tag sedan upplevde hon ett tilltal ute på torget i Alby, om att någon hade ont i knäet. En man som brukade spela fotboll gav sig tillkänna och hon bad för honom. Några månader senare kom han fram till henne för att berätta att smärtan hade försvunnit efter att hon bett.
Nicole är 34 år gammal, gift och mamma till två barn. Hon är född i Sverige men har periodvis bott i Libanon som barn och vuxen, eftersom hennes pappa kommer därifrån. Att hon själv tidigt i livet upplevde kriget, gör att hon förstår de många barn och vuxna som flytt dess fasor.
– Jag känner djupt för människor och deras problem. Det är viktigt för mig att inte döma de personer jag möter efter det första intryck de ger, utan att alltid ge dem en chans.
I en tid när det inte längre är så vanligt att svenska pingstförsamlingar sänder ut medlemmar i tjänst som evangelister, är Botkyrka Pingst lite av en pionjär. Efter flera år som ledare inom församlingens ungdoms- och familjearbete, upplevde Nicole att det var dags för henne att gå vidare. Nu har hon avskilts för tjänst.
Hon inser att hennes egen bakgrund är en fördel.
– Jag kan bygga broar mellan människor, få dem att se att vi inte är så olika som de tror. Jag vill visa att det finns en annan kultur som för oss samman – Guds kultur.
När Nicole tänker tillbaka i livet kan hon tydligt se hur Gud förberett och lett henne mot tjänsten som evangelist. Hon har aldrig varit rädd för att gå in på okänd mark, utan upplevt ett beskydd och en ledning från Gud även då de yttre omständigheterna verkat otrygga.
– Jag har alltid känt mig annorlunda och rört mig lite utanför det etablerade mönstret. Jag vill hellre vara ute bland människor än inne i kyrkan. Under mitt år på Citykyrkans bibelskola, 2012, förstod jag på djupet att alla är kallade och en helt ny värld öppnade sig för mig, säger Nicole.
Botkyrka Pingst är en utåtriktad församling och spelar en aktiv roll socialt, bland annat genom sin second hand-butik.
– De äldre medlemmarna har redan lagt grunden, som vi nu får bygga vidare på. Gud vet vad han gör, konstaterar hon.
Församlingen söker nu efter en lokal i Alby som ligger ännu mer centralt, för gudstjänster och annan verksamhet. I ett samhälle med enorma behov, är önskan att finnas mitt ibland människor. Ju mindre avståndet är, desto enklare blir det för människor att komma.
– Jag är stolt över Alby. Jag vill inte komma med färdiga svar på problem som finns utan min önskan är att vi ska finna lösningarna tillsammans och att den verksamhet vi erbjuder ska vara ett komplement till det som redan görs. Vi är här för att stanna och vara en del av människors vardag.
Nicole är ordförande för församlingens expansionsråd och finns med i de olika team som verkar för respektive kommundel.
– Vår uppgift är att inspirera församlingsmedlemmarna till att engagera sig och jag är samordnare för arbetet. Det är en trygghet att det inte hänger på mig utan på Gud. Jag får vara lyhörd, så öppnar Han dörrarna.
I förorten Fittja, som är starkt muslimskt präglad, planerar församlingen att starta en grupp för kvinnor i samarbete med Medborgarkontoret.
– Många kvinnor här lever väldigt isolerat och rör sig aldrig utanför sitt område. De känner inte till de rättigheter de har i det svenska samhället. Vi vill hjälpa dem att utvecklas i språket och lära sig att ta sig fram i det vardagliga livet på ett bättre sätt.
Officiellt började Nicole sin tjänst nu till hösten och hon är ivrig att möta de utmaningar som ligger framför:
– Äntligen får jag gå in i det som jag längtat efter så länge. Att församlingen avsatt en tjänst för mig och bildat ett råd för detta arbete innebär en uttalad målsättning och en ny fas i vår verksamhet. Jag önskar att fler församlingar ska se över och stärka evangelisttjänsten. Det ska bli väldigt spännande att se vad Gud kommer att göra.