Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Inspiration och engagemang för barnledare

För tredje gången hölls konferensen Jesus till barnen i början av februari. Drygt 1 200 barn- och ungdomsledare från hela Sverige och från ett stort antal olika kyrkor och samfund samlades kring temat ”Tillbaka till källan”.

Det råder en förväntansfull stämning i Filadelfiakyrkan på lördagsmorgonen, som är barnledarkonferensens första
seminariedag. Nu ska det bli en heldag med fördjupning och utbildning för dem som annars är vana vid att själva undervisa.
Efter information och bön är det Keith Whites tur. Han är teologie doktor från London som har arbetat i hela sitt liv
med att ta emot barn i sitt hem, Millgrove, liksom hans föräldrar och farföräldrar före honom.
Den här morgonen leder han en ”Vandring med Jesus” genom Matteusevangeliet. Temat är de gånger Jesus nämner eller möter barn. Keith White uppmanar alla deltagare att ställa frågor till sig själva utifrån det vi gemensamt upptäcker i skriften under hans ledning.
På klingande brittisk engelska och med den karaktäristiska torra humorn får han oss alla att följa med på vandringen från Kafarnaum, och när han binder ihop de olika bibelställena klarnar saker som kanske borde ha varit självklara tidigare men som nu får ett nytt ljus.
Vid tio olika ställen stannar vi upp och ställer frågor utifrån den händelse som vi just har läst om. När Jesus botar en fallandesjuk pojke (Matt 17:20) ställer Keith White frågan om det finns något barn i vår egen närhet som behöver våra förböner. När lärjungarna frågar om vem som är störst ibland dem tar Jesus fram ett barn (Matt 18:4), och vi ser att uppmaningen från Jesus är att vi ska bli ödmjuka.
Keith White går till flygeln och berättar om när han tog pianolektioner. Vid tillfället var han redan en duktig pianist, men hans första hemläxa blev att öva C-durs skala. Han fick ödmjukt lära sig att musik inte handlar om att spela rätt noter, utan om att lyssna till musiken. Med detta bildspråk beskriver han hur rörelsen kring Jesus alltid är riktad neråt, mot ödmjukhet och tjänande.
Sen blir det kaffepaus inne i salen. Fikat delas ut av välkända äldre barnledare, som Åke Olofson och Inger Edén, som
varit med och byggt upp många verksamheter för unga. I dag är de här för att betjäna nästa generations ledare och lämna arvet vidare.
Efter pausen följer två seminarier, ett för anställda och ett för ideella ledare. För de sistnämna håller Ingela Wahl från
King’s Kids och Marina Andersson från Pingst Ung var sitt föredrag.
Marina Andersson beskriver hur en process in i ett ledarskap bör fungera i fem enkla steg:
   Jag gör – du tittar på
   Jag gör – du hjälper mig
   Vi gör
   Du gör – jag hjälper dig
   Du gör – jag tittar på
Så bör ledare forma andra ledare, menar hon.
Efter lunchen är det dags för mindre seminarier i två olika pass. De hålls i andra kyrkor runt om i centrala Stockholm.
Keith White håller ett andra seminarium på temat ”Spiritual formation in the home”. Han talar om vad han menar
bör prägla ett kristet hem. Keith White stryker under att det inte går att skilja ut den andliga delen ur våra liv utan att allt hänger samman. Till exempel menarhan att barnens behov av rörelse och lek, och vårt sätt att uppmuntra
barnens intresse för naturen, också tillhör det som också formar deras andlighet.
Hemmet utgör i hans språkbruk den ”lilla kyrkan”, och församlingen ”den stora kyrkan”. Det är i hemmet som barnet känner trygghet eftersom det finns relationer som är beständiga, det finns en ordning som skapar en ram för livet och varje person är betydelsefull och älskad för den man är. Det är också i hemmet barnet lär sig att sträcka ut gemenskapen till andra utanför den egna familjen. Hemmet är även en plats för kreativitet, något som också är nödvändigt för den andliga mognaden.

Fotnot: Gudstjänster och förkunnelse från konferensens storsamlingar finns att tillgå på www.jesustillbarnen.se

Bilden: Cajsa Tenglad ledde seminariet ”Tillsammans är det nya själv” och talade om hemmet som det depåstopp där man får fylla på ny energi. Med en bibel på huvudet illustrerade hon att tron kan få vara ett skydd mot negativa tankar som dränerar oss på energi. FOTO: CAROLINA KLINTEFELT