Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Ingen sommar utan ”Lappis”

Familjen Israelssons sju medlemmar kommer tillbaka år efter år

För familjen Israelsson från Åsele är Lapplandsveckan ett självklart sommarinslag. – Den är ett måste. Man längtar dit, säger mamma Inger. De praktiska bestyren kan visserligen vara omfattande när man är en stor familj, men det är det värt, menar hon och maken Per-Gunnar.

Inger och Per-Gunnar Israelsson är pastorspar i pingstförsamlingen i Åsele. Per-Gunnar deltar i Lapplandsveckan, som en del av sin tjänst, men det har alltid varit självklart att hela familjen åker dit tillsammans.
Till att börja med bodde de i Per-Gunnars föräldrahem ett par mil därifrån och åkte mellan, men på senare år har de valt att hyra en husvagn på området, där de kan äta mat och fika och låta barnen sova. Själva fortsätter de pendlingen för nattsömnen.
– Visst kan det vara lite jobbigt att fixa allt det praktiska med mat och sånt, säger Inger.
Men inget som är värre än att det går att lösa. Knepigare är det väl när vädret ställer till det.
– En och annan Lapplandsvecka har mer eller mindre regnat bort, konstaterar hon.
Däremot tycker varken hon eller Per-Gunnar att myggen är några problem. Det var värre förr, menar de.

Ovärderlig för barnen
I dag är familjens fem barn mellan 9 och 20 år och för dem är det också självklart att Lapplandsveckan hör sommaren till. Precis som sina föräldrar är det något de ser fram emot. På området har de genom åren lekt, hittat nya kompisar och deltagit i barn- och ungdomssamlingar av olika slag.
– När de var små kallade de själva samhället Husbondliden för Lapplandsveckan, säger Per-Gunnar.
– Veckan är ovärderlig för barnen, som jag ser det, säger Inger. De längtar dit och för de som bor på en liten ort och är med i en liten pingstförsamling är det så härligt att se att det finns en massa kristna ungdomar.
Både Per-Gunnar och Inger påpekar att Lapplandsveckan är väldigt familjevänlig.
– Jag tycker de är duktiga på att göra det bra för barnen och ungdomarna med speciella möten till exempel, konstaterar Inger.
Både hon och Per-Gunnar är med och tar ansvar i förbönstjänsten under veckan och försöker delta i så många samlingar som möjligt.
– Ja, jag försöker vara med på allt. Det är så kul, säger Inger entusiastiskt.
Per-Gunnar betonar möjligheterna för barnen att göra viktiga upplevelser med Gud och att bli inspirerade för fortsatt arbete i församlingen.

Nyhem – aldrig mer…
Ett år försökte familjen Israelsson sig på att åka till Nyhemsveckan. Men det gick inte upp mot Lapplandsveckan, tyckte de, och därför gör de, som inbitna norrlänningar, inte gärna om det experimentet.
– Nej, grejen med Lapplandsveckan för vår del är att mycket att möta gamla bekanta och det gjorde vi inte på samma sätt på Nyhem.
Har de något särskilt minne från Lapplandsveckan som de vill dela med sig av?
Per-Gunnar funderar och berättar sen att han innan han blev frälst gjorde som killarna i bygden hade för vana att göra, nämligen åka till Lapplandsveckan ibland för att spana på snygga brudar. En sådan gång framförde någon ett profetiskt budskap, som träffade honom väldigt starkt. Han blev väldigt berörd och fick för första gången en känsla av att Gud brydde sig om honom.