Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Ingela överfölls av glädje

Det fanns en sak som Ingela längtat efter mer än något annat under sitt liv i missbruk. Det var glädjen. De tre hästarna som stått längre bort i hagen började röra på sig och travade fram mot Ingela och plötsligt var det som om glädjen, det där hon saknat, uppfyllde henne. Det var som om det kom genom marken, gick in i hennes bara fötter och spred sig i hela hennes kropp.
– Efter det så bara visste jag att jag var fri. Jag hoppade, skuttade och skrek och for och prisade Gud, säger Ingela.
Trots att hon var barfota la hon benen på ryggen och sprang tillbaka till Åsbrohemmet.
Husmor var fortfarande kvar inne på sitt kontor. Efteråt har hon sagt till Ingela:
– Jag såg dig gå och jag såg dig komma tillbaka och det var inte samma människa.

Ingela och jag sitter andäktigt tysta ett tag och reflekterar över det hon just berättat. Hon beskriver sin frälsningsupplevelse så detaljerat och starkt att det nästan känns som om jag var där och tjuvkikade. Men det var jag förstås inte. Det var bara Ingela och Gud.

Texten är ett utdrag från boken ”Jag reste mig upp”.