Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Här får hemlösa sova i kyrkan

Följ med till källaren i Rörstrands slott, där Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, ordnat sovplatser för hemlösa under vintern.

Det är sen tisdagskväll. Vi sitter i ett rum i slottets källarregioner, där vita madrasser och plastlådor är utplacerade, tolv sovplatser finns här och i ett angränsande rum fyra till som är speciellt avsedda för kvinnor.
Här har Filadelfiaförsamlingen hållit öppet nattlogi för hemlösa och frusna EU-migranter de senaste vintrarna. Det är en del i projektet Vinternatt som drivs på uppdrag av Stockholms stad i samarbete med Frälsningsarmén och Stadsmissionen.
Robert Svanell, en av tre anställda, är ansvarig i natt och snart ska han åka och hämta nattgäster som haft turen att dra en vinstlott för natten. För det är så det går till. Platserna på de olika Vinternatt-härbärgena är begränsade och därför görs en utlottning, organiserad av Frälsningsarmén. Har man vunnit en plats så har man tillgång till den fem nätter i rad på samma härbärge.
På en disk har kvällens volontärteam, Runa och Kjell Rålund, dukat upp kaffe, smörgåsar, frukt och till och med en tårta. Allt skänkt av företag i närheten. Nattgästerna tar kanske en dusch, plockar upp sängkläder ur plastlådorna och bäddar själva sin sovplats. Några sätter sig tillsammans vid ett bord för lite kvällsfika och gemenskap.
En annan sitter för sig själv med en öppen bok och anteckningsblock och ägnar sig åt studier.
Allt går lugnt till, och enligt Robert Svanell har det hittills aldrig varit några allvarliga incidenter i boendet. Han ska vara vaken hela natten och Ä om något skulle hända Ä har han en medhjälpare, en frivillig volontär som sover på plats, men är redo att rycka in vid behov.
Det här är en betydelsefull verksamhet som pågått i församlingen några vintrar, men som ändå förblivit ganska anonym för andra än de direkt inblandade. Men i julas hände något.Stockholms stad vände sig till Filadelfia med en förfrågan om en akut, utökad insats under några riktigt kalla dygn. Man hade beslutat att försöka få till extra härbärge öppet för alla hemlösa, oavsett kategori, under nätter när temperaturen väntades sjunka till -7 grader.
Filadelfia svarade ja på förfrågan och snabbt bredde sovplatser ut sig över stora golvytor i kyrkans nedre plan. Detta fick snabb spridning i sociala medier och fångades också upp av de mer traditionella nyhetskanalerna.
Det fick till följd att många människor, långt utanför Filadelfias normala kontaktytor, hörde av sig och förklarade sig villiga att ställa upp. En för församlingsledningen överraskande, glädjefylld och omtumlande upplevelse.
Samtidigt som detta ”exploderade” utåt så hände något inåt i församlingen. Åtminstone om jag tolkar Sören Eskilsson, vice föreståndare i församlingen, rätt när vi sitter och samtalar i den tillfälliga sovsalen.
Ä Det slog an något som finns nedlagt i församlingen, något som finns i vårt DNA, säger han och fortsättar tala om ett trons utlopp i omsorg och praktisk hjälp till behövande i församlingens nära omgivning.
Sören Eskilsson kommer till vårt samtal direkt efter ett möte med övriga församlingsledningen där man tittat på bilder från 30-talets Stockholm med långa köer ringlande runt kyrkan för ett mål mat, kläder och annat. Det har gått många decennier sedan de köerna försvann och de sociala insatserna har hanterades av ”det allmänna”.
Ä Men nu lever vi i en annan verklighet igen, säger Sören. Arbetslöshet och bostadsbrist tvingar ut människor i hemlöshet, och det öppna Europa gör att vi nu står öga mot öga med misär och fattigdom som vi tidigare inte behövde se.
Detta, tillsammans med förtroendet från Stockholms stad, har väckt de ”nedärvda” generna till liv och när madrasserna i den här lilla sovsalen plockas ihop efter denna vinter så är redan något annat Ä och större Ä på gång.
Ä Vi har fått frågan om vi vill ta ansvar för ett härbärge på Slakthusgatan 22, som ligger alldeles i närheten av Tele 2 Arena, i södra Stockholm. Och församlingsledningen tog alldeles nyss ett inriktningsbeslut om att gå vidare med detta, säger Sören.
Men nu kommer det inte att handla om ett tillfälligt härbärge under vintermånaderna, utan om ett mer permanent åtagande som också sträcker sig över flera år.
Ä Vi kommer att starta redan nu i vår med härbärget. Där kan vi erbjuda flera olika rum vilket kommer att öppna större möjligheter för romerna att komma. De vill inte gärna splittra sina familjer utan komma i större grupper, vilket inte varit möjligt i de lokaler vi har här i kyrkan.
Men församlingen hyser ännu större planer och Sören Eskilsson avslöjar en hel del patos när han beskriver vad man tänker sig.
Ä Vi hoppas att, i anslutning till härbärget, också få igång en dagverksamhet där vi kan knyta lite närmare kontakter och erbjuda stöd i samtal, rådgivning och hjälp på olika sätt.
Ä Dessutom, fortsättar han, hoppas vi kunna få igång en deltidsbibelskola, där eleverna får möjlighet att göra sin praktik på Slakthusgatan 22.
Allt detta kommer givetvis att kräva anställd personal, men Sören Eskilsson menar att det också är värdefullt att ge stort utrymme för frivilligt engagemang från församlingens egna och även skapa en kontaktyta för människor utanför församlingen som vill vara med. Han ser också Pingst Social som en stödjande resurs i detta med sin erfarenhet och kompetens.
Sören Eskilsson beskriver den grundläggande tanken att allt ska ske i en ”församlingsnära miljö” och att man vill vara tydlig med detta, inte minst i samtalen med Stockholms stad.
Ä Vi vill vara mycket öppna med att vi är en kyrka.
Ekonomiskt står Stockholms stad bakom till viss del, bland annat genom att ställa lokalen till förfogande och även för en del personalkostnader. Men Sören Eskilsson betonar att allt ska byggas så att församlingen är bärare av verksamheten.
Ä Den ska inte luta sig mot ekonomiska bidrag från Stockholms stad, den ska luta sig mot församlingens eget ansvarstagande, engagemang och uppdrag.
Och hur det ska gå till sammanfattasnog bäst i den formulering som Sören gång på gång återkommer till i vårt samtal, en formulering som både är en ideologisk vägvisare och en evangeliskt motiverad uppmaning:
Ä Vi är inte sociala utförare Ä vi är trons görare!
Klockan närmar sig 23.00 när det är dags för mig att gå. Kvällsmaten plockas undan. En av kvinnorna erbjuder sig att hjälpa till med disken. I morgon kommer några av gästerna att lägga sina sängkläder i plastlådan i väntan på ännu en natt i värmen, andra kommer att lägga dem i tvättkorgen och se fram mot att snart få framgång i lotteriet igen.
En enkel frukost kommer att stå uppdukad som, tillsammans med den gångna natten, förhoppningsvis värmer i mötet med en ny dag.