Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

Här är inte invandrare eller svensk

I Högsby lovar man Gud på olika sätt och på olika språk – men alla tillsammans

Nästan var tredje församlingsmedlem är invandrare. Men i småländska Högsby bildas inga speciella invandrargrupper. Här lovar man Gud på alla sätt och språk – tillsammans. – Vi är inte så många i församlingen, men vi behöver varandra! säger Per-Erik Olsson.

HÖGBSY. Redan utanför kyrkan märks det tydligt. Här möts inte församlingsmedlemmar – här möts en familj. Man hälsar glatt och kramar om varandra. Hör sig ivrigt för hur alla har det.
Störst uppmärksamhet får familjen Rusingiza när de svänger in på parkeringen med sin minibuss.
– De har fått barn idag! säger någon.
Kramkalas igen och glada tillrop. Alla vill titta på de äldre syskonens bilder i mobiltelefonen och pappa Lambert berättar stolt. Jodå, det blev en pojke som vägde 4 500 gram. Familjens åttonde barn.
– De ligger ett efter oss! säger Melchora Chausa och skrattar.
Hon och hennes man Jorge kom till Högsby från Peru för nästan 20 år sedan. De var bland de första som togs emot via flyktingmottagningen i kommunen och ganska tidigt sökte de en församlingsgemenskap, men det var inte helt enkelt.

En välkomnande famn
– Det var så svårt med språket. Och så var det så tyst i kyrkan. Vi hade tre barn då som inte alls ville vara stilla…
Melchora skrattar vid minnet. Men då var det inte lika roligt.
Jorge förklarar leende.
– Du vet, där vi kommer ifrån brukar vi säga ”Amen” och ”Halleluja” hela tiden. Och här bara vände sig folk om i bänkarna och tittade på oss.
Men när de träffade Berit från Filadelfia började förändringen. Hon har under alla år varit en välkomnande famn för invandrare i området.
– Ah, jag har inte gjort något särskilt, säger hon. Bara umgåtts med dem. Kommunen sköter ju allt det praktiska, men just den här personliga kontakten har gett mig väldigt mycket.
– Och det betydde mycket för oss också! säger Melchora.
Som i början, innan de förstod att gudstjänsten verkligen började klockan 11.00 och att det inte var ”sydamerikansk tid”, sådär en halvtimme senare, som gällde.
– När Berit kom och skulle hämta oss, kanske kvart i elva, så var vi inte alls färdiga. Ibland sov vi! Men hon väntade. Hjälpte till att byta på barnen, gav dem frukost och till sist kom vi kanske med på halva mötet…
Melchora skrattar. Just det här med gudstjänsttider är en sådan sak som kan ställa till problem när kulturer möts. Här i Sverige är vi punktliga. Men så är vi också måna om att gudstjänsten inte ska hålla på för länge. Helt obegripligt för exempelvis Jorge.
– När den helige Ande kommer, då vill man ju bara fortsätta!
Gudstjänsterna i Högsby har blivit något av en kompromiss. Två timmar ungefär brukar man hålla på. Men församlingens ordförande Per-Erik Olsson berättar att man anpassar tiden ibland.
– Det är lite beroende på hur många svenskar som finns med. Ju fler svenskar desto kortare blir mötet.
– Vi ska ju vara så rationella. Tror vi.
Han ler. Språkligt har det också blivit en kompromiss. I början hade man alltid tolkning från estraden, idag sitter man oftast nere i bänken och översätter direkt för den som har svårt att hänga med. Sånger sjungs på alla tänkbara språk; swahili, spanska, engelska, franska.
– Det blir ett annat liv i gudstjänsterna. Vi har samma Gud, samma tro, men uttrycker oss på olika sätt. Vi är vana vid olika slags sång och musik. Och det blir en frisk fläkt, säger Per-Erik Olsson.

”Ger så mycket värme”
– Det blir ett lärande också, säger Kerstin Sandin. Vi är ju lite mer stilla av oss. Men det här ger så mycket värme. Och jag tycker att vi verkligen får uppleva det som står i Bibeln: ”sänd ditt bröd över vattnet för i tidens längd får du det tillbaka”. Här har ju varit en missionsskola en gång i tiden.
– Och du vill ju starta en igen, säger Per-Erik och nickar mot Jorge.
– Ja!
I kommunen har Filadelfiaförsamlingen blivit ett konkret exempel på fungerande integration. Ta till exempel det årliga karnevalståget där församlingen visade upp sig från de yngsta till de äldsta i en salig blandning. Alla åldrar och alla nationaliteter tillsammans. Det resulterade till och med i ett tredjepris när bästa karnevalsinslag skulle koras.
Och Melchoras initiativ med ”Latinamerikansk