Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer
Magnus Jägerskog

Magnus Jägerskog

Han kämpar för barnens rättigheter

Han var med och byggde upp organisationen Friends, som arbetar mot mobbning. Nu är han generalsekreterare för Bris och arbetar med barn och ungas rättigheter. Däremellan spelar han gitarr och är lägerledare i Aspnäskyrkan i Järfälla. – Det är klart att min bakgrund påverkar mig i mitt arbete, säger Magnus Jägerskog.

Det är varmt och lite glest bland borden på Citykonditoriet i Stockholm. Magnus Jägerskog tar av sig kavajen och lutar sig tillbaka i den ornamenterade fåtöljen i guldbrokad. Kontoret för Bris, där han arbetar sedan ett halvår, ligger vid Globen söder om stan, så han passar på att boka in intervjun när han ändå har andra möten mer centralt.
Arbetet på Bris påminner till dels om det han gjorde under sina tolv år inom organisationen Friends, eftersom det handlar om att göra skillnad för barn. Men Bris bemöter mycket bredare frågor och har därmed en tyngre roll i samhället.
Magnus började på Friends redan under studieåren. Han läste till ekonom och tänkte sig en framtid inom näringslivet.
Men en vän som var engagerad i Friends undrade om inte Magnus kunde engagera sig han också. Efter lite övertalning blev Magnus föreläsare och började resa ut till skolor och utbilda om mobbning.
– Det handlar inte om att jag har någon personlig erfarenhet som gjorde mig lämpad, utan mer att de trodde att jag var en person som kunde prata med barn, säger Magnus. Och det är klart, båda mina föräldrar har ju varit lärare…
Även om Magnus inte kommer med något personligt bagage när det gäller mobbning menar han att alla människor har en relation till det.
– Om man har gått igenom en svensk skolgång så har man förmodligen antingen blivit utsatt, varit med och utsatt någon annan, eller med och sett det ske. I bästa fall kanske man också har varit med och förhindrat att någon blivit kränkt, säger han. På så sätt kan alla relatera till den här frågan.
Som generalsekreterare på Bris lyfter han dock fram ett bredare perspektiv. Det handlar mycket om barns psykiska ohälsa,vilket är den fråga som organisationen just nu prioriterar att lyfta fram.
– Den psykiska ohälsan är stor, och den ökar bland unga. Det är en utveckling vi måste bryta, säger Magnus.
Förra året (2015) tog Bris emot 24 000 så kallade stödjande samtal med barn, vilket var en ökning med tre procent.
– Då räknas inte de som ”bara” busringer, eller de som ringer och är tysta, säger han. Ett tjugotal utbildade kuratorer arbetar i skift med att ta emot samtalen. Den vanligaste orsaken till att ett barn kontaktar Bris har just med psykisk ohälsa att göra, tätt följd av familjekonflikter och våld i hemmet.
– Barn har olika skäl till varför de kontaktar Bris, men det gemensamma är att de behöver en vuxen att prata med, säger Magnus. Då är vår uppgift att finnas där, lyssna, stödja och hjälpa vidare.
Men en del behöver också bara någon att prata med. Det kan vara nog så viktiga samtal, som kan handla om vad som händer i kroppen när man blir tonåring eller annat som är svårt att hitta någon vuxen att prata om med. Att möta så mycket av barns utsatthet och mörker kan förstås kännas tungt, men Magnus väljer att se det från andra sidan.
– Vi kan faktiskt göra någonting, säger han. Ilskan jag känner när barn far illa kan jag använda som en kraft för att åstadkomma en förändring. Det som triggar mig är när jag ser riktiga resultat, som när vi får igenom en lagstiftning som faktiskt stärker barnets rättigheter, eller när vi kan stödja fler barn.
Engagemanget för rättigheter och allas lika värde är någonting som Magnus tydligt hämtar från sin uppväxt men också från sin kristna tro.
– På ett personligt plan är förstås den kristna tron något jag hämtar kraft och styrka ifrån, säger han.
Magnus är uppvuxen i Sollentuna och var engagerad i pingstkyrkan där. Sedan ett antal år bor familjen i Järfälla och han är i dag engagerad i Aspnäskyrkan. För Magnus del handlar engagemanget om att vara med och spela gitarr i olika sammanhang, men också om att vara med som ledare när barnen ska på olika läger.
Hur är det då i kyrkan när det gäller utsatta barn och mobbning – finns det också där? Magnus ser eftertänksam ut.
– De problem man ser i samhället i stort återfinns också i kyrkliga sammanhang, säger han. Grundorsaken till att mobbning uppstår handlar om osäkerhet under en central tid i livet. Man är osäker på varandra och osäker på sin egen plats. Då finns det i regel några som behöver bevisa sig genom att få status, ibland på bekostnad av andra.
När han tänker tillbaka på sin egen uppväxt kan han se att det även i kyrkan fanns mönster där vissa alltid självklart var med och där andra varken blev räknade med eller bjöds in. Har då kyrkan ett särskilt ansvar att se barn som blir utanför?
– Alla som bedriver verksamheter med och för barn – det gäller kyrkan, idrotten, skolan – har tveklöst ett ansvar för att se till så att de barn man har i sin verksamhet har det bra, understryker Magnus.
Skolan lyder under särskilda lagar och regler, så Magnus jämför hellre kyrkan med idrottsvärlden, där det också handlar om att föräldrar till de aktiva barnen ofta ställer upp som ledare.
– De ska klara allt från att se till att alla har matchkläder till att ordna ett turnéschema och fixa träningen och fikat. Det är inte konstigt om de här frågorna inte hamnar topp fem på priolistan fast de egentligen är själva grunden, säger han. Här har föreningar och församlingar ett viktigt ansvar i att stödja, ge verktyg och förutsättningar för ledare att på ett bra sätt arbeta förebyggande med en tydlig handlingsplan.
Barn som har en tro kan också uppleva ett utanförskap i skolan.
– Den som tillhör en grupp som inte utgör normen får ofta försvara sig, säger Magnus. Om man tydligt identifierar sig med en kristen tro kommer man sannolikt att få förklara sig många gånger när man går igenom skolgången. Men det ska man egentligen inte behöva! Det måste få bli accepterat att man kan tro olika. Det har man rätt att göra enligt Barnkonventionen!