Marcus Jonsson blir från och med 1 oktober ny info- och kommunikationschef på Pingst. Han ser fram emot att arbeta för den rörelse, som varit hans sedan barnsben. FOTO. ELIN GARCIA

Marcus Jonsson blir från och med 1 oktober ny info- och kommunikationschef på Pingst. Han ser fram emot att arbeta för den rörelse, som varit hans sedan barnsben. FOTO. ELIN GARCIA

Han har Pingsts varumärke i fokus

Marcus Jonsson blir ny info- och kommunikationschef

Den 1 oktober börjar Marcus Jonsson som Pingsts Info- ochkommunikationschef. En alldeles nyinrättad tjänst, som han får vara med och forma, samtidigt som det finns många uttalade ansvarsområden och stora förväntningar på honom.

Det är klart man undrar hur det kom sig att han sökte jobbet. Marcus Jonsson, som är lite ovan vid situationen att vara
den som blir intervjuad, förklarar med ett längre resonemang om hur han i hela sitt liv levt i spänningsfältet mellan tro och samhällsengagemang och att han hoppas att hans inblickar och erfarenheter från andra arenor ska kunna vara till nytta för Pingst, som i den antagna framtidsbilden tydligt deklarerar att man vill vara en tydlig och respekterad röst i samhället.

Han beskriver sig själv som genuint intresserad och samtidigt oroad av hur religionsfrågor för närvarande hanteras i samhället.
– Vad händer med religionens roll i Sverige? Kommer Europakonventionen att respekteras exempelvis kring konfessionella skolor? säger han.
– Utifrån mina erfarenheter ser jag fram emot att vara med och hjälpa Pingst i en kritisk tid. Om de höga förväntningarna på honom, säger han:
– Jag har bra erfarenheter med mig från regeringskansliet som pressekreterare när drevet går, som jag tror kan komma till god nytta.
Nu närmast kommer Marcus från en tjänst som opinionsstrateg på Hyresgästföreningen, också det en tjänst som han fått vara med att utforma. Samma dag som han såg annonsen om tjänsten på Pingst var han moderator och ansvarig för en stor konferens på Hyresgästföreningen, som är en folkrörelse med 540 000 medlemshushåll.
– Jag blev intresserad med slog bort tanken först, berättar Marcus, men efter ett par dagar tänkte jag fortfarande på annonsen så jag ringde i alla fall till direktor Madeleine Hansson och blev inbjuden till ett förutsättningslöst samtal tillsammans med henne och föreståndare Daniel Alm. När de mötts sökte Marcus Jonsson tjänsten formellt och skickade in sitt CV, som innehåller många skiftande arbetsuppgifter och miljöer.

Efter att ha gått medieprogrammet på gymnasiet flyttade Marcus till Österrike med sina föräldrar, pingstpastorspar som under Marcus barndom arbetat utanför Falun, i Ronneby och Jönköping. I Österrike läste han tyska, var med och gjorde en evangelisationstidning och tog fram en bok med vittnesbörd av vanliga människor.
– I Österrike fick jag uppleva hur det är att vara del av en frikyrka med sektstämpel, berättar Marcus. Vi blev bokstavligen spottade på, men det var något som faktiskt stärkte min egen övertygelse.
Tillbaka i Sverige ägnade han sig först åt telefonförsäljning och var sedan lärare för nysvenskar på Komvux ett tag innan han som engagerad i Kristdemokratiska ungdomsförbundet blev ombudsman i Jönköpings län och chefredaktör för förbundets nationella medlemstidning Ny framtid. Det tidningsarbetet gjorde att han började som journalist på tidningen Kristdemokraten 2005 och var bland annat med och gjorde om tidningen två år senare.
När Alf Svensson valdes in i EU-parlamentet 2009 fick Marcus frågan om att bli medarbetare åt honom. Det blev knappt två år i Bryssel innan dåvarande ministern Maria Larsson värvade honom som pressekreterare och så blev regeringskansliet hans arbetsplats under några år.
Efter valet 2014 började Marcus att ägna sig åt sitt stora intresse historia på universitetet, men partiet bad honom hantera de politiska förhandlingarna i hans hemkommun Sundbyberg. När det politiska arbetet var avklarat var det för sent att återuppta studierna och Marcus blev vice ordförande i ett av kommunstyrelsens utskott, så någon examen i historia har det hitintills inte blivit. Men, han läser gärna historia på egen hand, och är vittomtalat mycket allsidigt kunnig och beläst.
– Jag är autodidakt, säger han själv.
Det blev dock ingen längre tid i kommunpolitiken. Kristdemokraterna ville göra om tidningen Kristdemokraten och Marcus fick uppdraget. Resultatet blev ett modernt veckomagasin med opinionsbildande och fördjupande texter.
Men trots en nysatsning gick det inte att vända den negativa trend som föranlett omgörningen.
Marcus sökte sig till Hyresgästföreningen, som också stod i ett förändringsarbete för att bli en starkare opinionsbildande kraft och stärka sin partipolitiska obundenhet.
– Det var lärorikt och samtidigt en väldigt annorlunda värld mot KD-sfären konstaterar Marcus, men säger att han fått
höra att hans integritet är stor och han räknar med att det blir samma sak nu.
För på Pingst ska Marcus vare sig jobba på sitt eget eller KD:s varumärke, utan på Pingsts varumärke.

Marcus Jonsson har en enorm respekt och kärlek för den rörelse, som varit hans sedan barnsben, men menar att det finns en del frågor att ta i.
– Om vi ska nå vår vision om att vara en tydlig och respekterad röst i samhållet måste vi ta i frågor om självbild och om ifall vi skäms för vilka vi är. Där finns ett arbete att göra. Oförståelsen för kristenheten i Sverige är stor, menar han.
– En tidigare kollega tillfrågade mig vilka pingstvännerna egentligen är? Han undrade om vi skämdes över vår tro. Jag funderar på om det kanske hade det väckt mer nyfikenhet om jag konverterat till islam och börjat jobba för en muslimsk organisation.

Marcus Jonsson har som historiskt intresserad satt sig in i utvecklingen av den svenska demokratin och talar om hur
väckelserörelsernas bidrog till den, bland annat genom att mycket tidigt ge kvinnor rösträtt i församlingen, långt innan
beslut om kvinnlig rösträtt till riksdagen ens fanns på agendan. Han citerar författaren PO Enqvist som i boken Lewis resa beskriver Lewi Pethrus som föreståndare för den största kvinnorörelsen, och hur Expressen när de listade 1900-talets mest inflytelserika personer i Sverige satte Lewi Pethrus på fjärde plats.
– Hur många pingstvänner av idag har ens läst något av honom? frågar han retoriskt.
Han vill gärna vara med och lyfta sådant, som bidrar till en mer positiv självbild. Och som info- och kommunikationschef givetvis sådant som har med strategier för kommunikation, medieplattformar och samordning att göra. Han får också personal- och budgetansvar och kommer att ingå i Pingsts verksamhetsledning.
Marcus är sedan sex år gift med Diana, som är uppvuxen i Pingstkyrkan i Upplands Väsby. Själv tillhör han Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, men eftersom han och Diana bor granne med Centrumkyrkan i Sundbyberg är det dit de oftast går på gudstjänst och har valt att engagera sig.
– Vi tror på den lokala församlingen och tycker det är viktigt att ha en relation till orten, säger han, men inser att hans
nya jobb nog kommer att kräva ett mer handfast engagemang i en församling som tillhör Pingstgemenskapen.
Vad gör då en samhällsintresserad arbetsmyra när han är ledig? Ledig eller inte, Marcus vill följa med i nyhets- och
debattflödet och faktiskt händer det att han kan använda en tidig morgon till att skriva ett debattinlägg i något ämne.
Och det händer att han predikar i olika sammanhang. I somras åkte han till en stor konferens i Värnamo och höll föredrag på temat Avslöja den antisemitiska agendan.
Marcus berättar också att han gillar att koppla av med handfasta konkreta saker som matlagning och brödbak, att plocka svamp och bär tillsammans med fru och vänner och om tillfälle ges rida western-style.
– Jag är barnsligt förtjust i western och tycker det är jätteroligt, säger han.