Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Hallå där...

…Kajsa Norell, journalist på Sveriges Radio, som skrivit boken Halleluja Brasilien.

Varför har du skrivit en bok om pingströrelsen i Brasilien?
Ä Det enkla svaret är: jag fick ingen ro förrän jag gjort det! Jag bodde i Brasiliens huvudstad Brasília 2006 och hade
förmånen att vistas mycket i en favela utanför staden. Där lärde jag känna människor som förändrat mitt perspektiv på livet. De hade gjort fantastiska saker med sina liv, trots på pappret nästan obefintliga möjligheter.
Ä Sônia som nu blivit min vän, har till exempel byggt upp ett hantverkskooperativ som bidrar till försörjningen för
300 kvinnor. Så småningom började jag förstå att alla jag kände i den där favelan var med i en och samma pingströrelse och den var tydligen jätteviktig för dem just i att skaffa sig ett värdigt liv.
Ä Jag blev intresserad och en dag sa Sônia till mig: ”Men Kajsa, visste du inte att den här kyrkan är grundad av dina landsmän, Daniel Berg och Gunnar Vingren!”. Jag hade ingen aning om det. Sedan den dagen har inte den här berättelsen ämnat mig.
Vilken är din huvudsakliga målgrupp?
Ä Jag har inte haft någon målgrupp i åtanke när jag skrivit, det har handlat om en story jag velat skriva. Men i
det arbetet har jag velat att så många som möjligt ska förstå och tycka det är intressant. Jag hoppas att den ska vara
spännande för pingstvänner, andra troende, helt sekulära samhällsintresserade i största allmänhet och också de som är intresserade av Latinamerika och Brasilien i synnerhet.
Vad är det viktigaste du vill säga med din bok?
Ä Som public service-journalist är det knepigt att komma med åsikter hur som helst. Det har heller inte varit min
avsikt att pracka på läsaren ett specifikt svar på vad den här rörelsen är för något. Men när jag tänker efter noga tror jag
att jag vill säga till sådana som mig själv, sekulära samhällsintresserade, att pingströrelsen gör en himla massa bra också. Jag tror att många förknippar pingst med negativa saker som homohat. Jag har velat säga ”titta på Sônia, det kan inte bara vara dåligt!”.
Är det något som förvånat dig när du arbetat med materialet?
Ä Mycket! En sak har varit öppenheten i den svenska pingströrelsen för kritisk granskning. En annan har varit den i mina ögon sektartade synen på densamma inom den brasilianska rörelsen. Forskare uppmanas stryka i avhandlingar för att inte överhuvudtaget rucka på det de kallar ”grundarmyten”. Jag har naturligtvis även blivit förvånad över rörelsens storlek.
– Jag har också häpnat över nivån på smutskastningenoch skvallreti brevväxlingen med Lewi Pethrus och den
iskyla jag anar i mötesprotokoll när det gäller Frida Vingren och hennes barns öde.
Tror du att det är en fördel att du själv inte är en del av rörelsen?
Ä På en viktig punkt har det varit avgörande. Det gäller den otroligt såriga härvan kring Frida Vingren, jag troratt det trots allt underlättade att jag kunde vara bara en sorts neutral journalist (även om jag under arbetets gång blev ett Frida-fan!). Det tog ett tag innan familjen Vingren litade på mig och alla ställde frågan om jag själv var pingstvän. Men när de väl bestämt sig för att lita på mig har de fortsatt.
Ä Ibland har någon av dem tyckt att det varit hemskt det jag skrivit, men vi har lyckats mötas. I alla fall sju släktingar
har ju läst vart efter kapitlen blivit klara. Så jag tror att det varit en fördel, kanske blir det också lättare att förklara så folk som inte är pingstvänner förstår när jag ställt samma frågor själv. Samtidigt har jag så klart en längre startsträcka när jag måste börja från början. Jag menar, jag har ju för första gången i princip läst Bibeln!