Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Hallå där...

… Lars Sjöholm, som lämnat Pensionsstiftelsens styrelse efter 33 år. Han har haft många centrala uppdrag i Pingströrelsen och också bland annat suttit i Dagengruppens och Samspars styrelser och varit ordförande för Hjälpkassan.

Är det något särskilt du minns från de här åren?
Ä Det allra starkaste minnen är den stund när vi i Pensionsstiftelsens styrelse, mot alla odds och rekommendationer, beslutade att ha ett solidariskt pensionskoncept, det vill säga att alla skulle få full pension oavsett hur lång eller kort tid de varit med. Det var ett heligt beslut om att vi skulle visa solidaritet.
Hur gick det?
Ä Vi har klarat av detta och förvaltningen har varit omsorgsfull och gått väldigt bra. Alla församlingar så gott som har ställt upp på att betala den extrapremie som krävdes för detta. Jag har fått många bevis på att det betytt mycket för många och då känner man glädje. Många som arbetat som pastorer och missionärer har inte tjänat så bra och det extra pensionstillägget betyder mycket. Det har varit en fantastiskt rolig resa att få vara med.
Hur har du hunnit med så många centrala uppdrag?
Ä Det har varit en prioriteringsfråga för mig. Jag drev i många år ett eget företag, men som 61-åring gick jag i förtida pension. Sen dess har jag lagt mycket tid på att arbeta i pingstförsamlingen i Värnamo också. Jag var till exempel ordförande för bygget av kyrkan Arken.
Pensionsstiftelsen fungerade ju som en slags samfundsexpedition innan riksföreningen fanns. Hur var det?
Ä Jo, så var det. Ibland var det vi, ibland Filadelfia i Stockholm och ibland Vigselnämnden som fick posten adresserad till Pingst. Jag tycker det är bra att det ändrats och jag var med och jobbade aktivt för att vi skulle bilda en organisation.
Hur har du orkat hålla på så länge?
Ä Det är klart att man måste vara intresserad, men det har varit jätteroligt och värt allt. Jag tycker jag tjänat
en rörelse som ger mycket tillbaka.
Är det vemodigt att sluta?
Ä Nej, även om jag inte fått cancer så hade jag ändå släppt nu. Jag har fyllt 70 år och bestämde mig för länge sen att då var det dags att sluta.