Anmälan till Pingst Ledare har öppnat
Helenas liv tog en ny vändning på motivationsboendet Debarahuset i Skellefteå. Foto: Mario Achi

Helenas liv tog en ny vändning på motivationsboendet Debarahuset i Skellefteå. Foto: Mario Achi

Gud gav svar i Norrland

Helena kämpade med ångest och sökte efter meningen med livet. Genom LP-verksamheten fick hon svar på sin bön och fann härlig gemenskap.

SKOGSPARTIET FÅR kappan att bättre synas på den norrländska landsvägen. Regnskyddets rosa blir en påtaglig kontrast mot det gröna. En skillnad lika tydlig som Helenas livsresa. Helena har gått från ångest till glädje, från missbruk till frihet.
– Det är rätt otroligt att jag berättar detta. Jag har känt en så stor skuld och skam över att inte fått ordning på livet, säger Helena.

Dialekten avslöjar att hon inte är norrländska, men Helenas historia skulle kunna ha utspelat sig varsomhelst.
– I hela mitt liv har jag sökt efter meningen med livet. Det har varit väldigt mycket grubblerier om det existentiella och en tidig känsla av att inte passa in. Jag hade min första depression när jag var 13 år, säger Helena när hon blickar tillbaka på sitt liv.
De regntunga molnen för Helena in i Husbondlidens lilla pingstkapell. Möteslokalen är tom. Helena sätter sig på estradens trappa och berättar hur hon trots en sjuksköterskeexamen vid unga år har känslan av att inte duga. Helena söker svar och finner något lugnande i alkoholen, men inget som består. Tvärtom framkallar alkoholen en djup ångest.
– Redan som 20-åring förstod jag att alkoholen var onödig, men jag förstod inte hur man kunde leva sitt liv. Jag blev inte beroende förrän jag var 28 år, även om jag drack för mycket innan dess.
Helena berättar hur hon kring millennieskiftet flyttade till Spanien och bodde där ett par år innan hon kom tillbaka till Sverige.
– In i det längsta kämpande jag för att kunna klara av livet. Men under sju år utvecklade jag ett beroende. Jag drack inte varje dag, men när jag väl drack kunde jag inte sluta. Det är så mycket skuld i detta att vara kvinna och inte kunna hantera livet och alkoholen.

LÄNGTAN EFTER ETT LIV utan alkohol är stark i Helenas liv. Hon söker upp organisationen Anonyma Alkoholister som i sin behandlingsmetod bejakar människans andliga behov för att vara nykter, utan att
erbjuda någon frälsning. Här upplever Helena något av en förbättring.
– Samtidigt var det rätt nedbrytande att hela tiden påminna sig om det negativa och hur hemsk man varit, men jag kände mig inte som en hemsk människa, berättar Helena och beskriver sitt liv vid den härtiden som en kamp i ett mörker fullt av destruktiva känslor och tankar.
– Det var ångest. Det var rädslan att inte lyckas och att inte vara älskad.
På ett möte för Anonyma Alkoholister träffar Helena en kvinna som uppmanar henne att knäppa sina händer och be till Gud. Uppmaningen bär Helena med sig och när hon känner att hon förlorar kampen mot sitt mörker ber hon en bön.
– Det var första gången jag bad. Jag trodde verkligen inte att jag skulle duga hos Gud, men nu knäppte jag mina händer.
Bönen blir ett rop på hjälp.
– Jag hade bestämt mig för att ta ett återfall, men på vägen till Systembolaget träffar jag min dotter. Hon kom som en ängel sänd av Gud. Mötet med henne gav mig kraft att vända om och gå bort från Systembolaget.
Helena åker hem till en nykter vän. Hos kompisen är hon med om en livsförändrande upplevelse.
– Jag blir berörd av Gud. För första gången i mitt liv känner jag mig älskad, jag får en sådan värme i hela kroppen som jag aldrig tidigare upplevt. Det var som en passion, som om jag kunde flyga fram, säger Helena.

DRYGT TIO ÅR SENARE märks fortfarande glädjen i rösten och blicken. Nu när de uttalas i kapellet får orden en särskild inramning av det enkla träkorset som hänger på väggen snett bakom Helena. Där är symbolen för det hon talar om.
– Den stora förändringen är att jag som 40-åring känner mig värdefull och älskad. En känsla som jag aldrig någonsin känt tidigare i mitt liv.
Efter gudsupplevelsen söker sig Helena till en kristen gemenskap. Till en början finns hon med i Svenska kyrkan men engagerar sig sedan i en Equmeniaförsamling utanför Jönköping.
Helena trivs i församlingen och livet går bra. Parallellt med arbetet som sjuksköterska går Helena en vidareutbildning för att bli enhetschef. Den nya befattningen innebär mer arbetsuppgifter och jobbet blir för tungt.
– Det bryter ner mig totalt. Jag jobbar så fruktansvärt mycket och har vänt mig från Gud vilket gör att jag börjar söka i det ockulta.
Helena beskriver hur hon under den här tiden lever med en fot i världen och en i kyrkan. Hon går både till medium och församlingen.
– Jag är vilsen igen. Jag försöker även med hjälp av psykologi att få ordning på livet, men det blir fel tankebyggnader.

I ETT FÖRSÖK att få en bättre livssituation börjar Helena arbeta som bemanningssjuksköterska.
En sommarvecka 2018 får hon tjänstgöring i Laholm och just denna vecka har LP-verksamheten sitt sommarläger på Gullbrannagården. Helena har en kväll ledigt, hon känner sig trött och utarbetad men åker till LP-mötet.
– Där på mötet ber jag till Gud om kristen gemenskap och befrielse.
Det är en uppriktig bön. Helena tycker att livet känns hopplöst. Kampen står åter mot de gamla känslorna och när höstmörkret kommer tar hon ett återfall efter en nykter period på tio år. Helena faller tillbaka i ett periodvis drickande.
– När alkoholen går ur kroppen känner jag mig smutsig. Känslorna kommer att nu vill Gud inte ha med mig att göra. Men jag söker upprättelse, en väg ut.
I oktober samma år åker Helena till sjukhuset för avgiftning och där möter hon några representanter från den lokala LP-kontakten som berättar om Deborahuset, LP-verksamhetens arbete för kvinnor i Skellefteå.
– Det lät för bra för att vara sant.
Men det är sant och det blir bara bättre. Helena får en plats på motivationsboendet i Norrland och här kommer svaret på sommarens bön.
Samma kväll Helena kommer till Deborahuset får hon en hälsning, det är ett ord från Psaltaren kapitel 34 där det står: Jag sökte Herren och han svarade mig, han räddade mig från allt som skrämde mig. De som ser upp till honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av skam. Här är en plågad som ropade, och Herren hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Helena berättar att tiden på Deborahuset gav henne möjlighet till bön och
undervisning.
– Jag fick tid att fördjupa min relation till Gud och i Skellefteå har jag träffat en fantastisk gemenskap. Jag har fått omge mig med mycket kärleksfulla människor som har Jesus i fokus. Jag har tagit ett 100 procentigt steg för att följa Jesus, det hade jag inte tagit tidigare, och i mars döptes jag, säger Helena med ett leende.

HENNES LIV HAR förvandlats. Helena känner sig upprättad som människa och fylld av tacksamhet.
– Jag har fått glädje och hopp tillbaka. Jag tror att den här tiden har varit viktig för vila och läkedom. Även om det kommer att storma har jag Gud Fader och nu människor i en fantastisk gemenskap. Hon talar om sina väninnor från Deborahuset.
En grupp kvinnor som funnit varandra och vars gemenskap blivit ett vittnesbörd i sig.
– Jag är så tacksam för alla människor som jag har mött på vägen och som är del av att jag mår bra i dag. Livet med Gud är inte alltid lätt, men det går med Guds kraft och det är så viktigt att ha människor runt om kring dig som bygger upp, säger Helena.
Utanför kapellet har regnet gett vika. Kvinnorna från Deborahuset väntar och Helena ansluter sig till gruppen. På grusvägen förbi husvagnarna till sjön bakom det stora mötestältet berättar Helena att en dag tidigare, mitt under Lapplandsveckan, lät sig en av kvinnorna döpas här nere.
– Vad är meningen med livet, frågar Helena retoriskt för att själv ge svaret: Ta emot Jesus. Människor får tycka vad de vill, för mig har det blivit viktigt vad Gud tycker.

Röster om Helena 

image description Cathrine Lindh,  Föreståndare, Deborahuset – Helena kom till oss i oktober 2018, efter att fått veta om vårt motivationsboende när hon var inlagd på beroende. Där möte hon Lp-kontaktens representant. Under Helenas period här på Deborahuse thar vi fått sett hennes personliga förvandling och utveckling. Vi är glada och tacksamma vad Gud har gjort.

image description Ulrika Wadskog, regionledare för LP, Småland, LP-kontaktföreståndare i Södra Vätterbygden – Det är fantastiskt roligt att se den resa Helena gjort i sitt liv detta år. Det är sån skillnad mot den första gången vi träffades och hur det är nu. Hon strålar!