Anmälan till Pingst Ledare har öppnat

Gud är Herre över väder och vind

ALDRIG FÖRR HAR JAG som sommaren 2018 upplevt vårt beroende av Gud i förhållande till väder och vind, sol och regn. När bränderna hotade svenska skogar och åkrar och djurens överlevnad, kändes det naturligt att vända sig till den Gud som i så många poetiska bibelavsnitt låter bäckarna dansa, åkrarna vattnas och havet storma.
Det är till honom vi skall be ”när vårregnets tid är inne”. Och när Jesus kom till jorden som hans Son kunde han huta åt stormen och låta vågorna lägga sig. Nu har den globala uppvärmningen gått så långt, att extremväder av olika typ har blivit mycket vanligare och det leder till en skrämmande ökning av skogsbränder, ända upp i Arktis – där isarna smälter fortare än vi kunnat ana och permafrosten släpper sitt grepp. Vi fruktar den onormala torkan, de våldsamma tyfonerna och de katastrofala översvämningarna.
Det är inte underligt att bibelläsarnas tankar går till profetiorna i Gamla testamentet, till Jesu tal om den yttersta tiden och till Uppenbarelsebokens sigill, domsbasuner och vredesskålar. Ändå är det inte från de kristna predikstolarna som olycksprofetiorna hörs mest utan de kommer från varnande vetenskapsmän, som säger oss att tiden att rädda jorden är mycket kort.

SOM KRISTNA FÖRKUNNARE kan vi knappast med bibehållen trohet till Guds ord bortse från de många domsvarningarna i Bibeln, och den drabbar också den jord som vi bor på. I Upp 11:18 står det, att de tjugofyra äldste böjer sig inför den Gud som skall ”förgöra dem som förgör jorden”. Vi kan i Apokalypsen läsa om väldiga krig, katastrofer, hagelstormar och förstörda städer. Och i 2 Petr 3:10 står det om att på Herrens dag ”jorden och allt som människan gjort där kommer att förgås”.
Jag har svårt att tro att detta betyder att all kontinuitet med den nya himmel och nya jord som vi läser om i Uppenbarelsebokens slutkapitel är bruten. Många menar att ”ny” här kan läsas som ”förnyad”. Och hur klarar vi nu av att leva i den dubbla väntan på Guds slutuppgörelse med ondskan och på mötet med en ny himmel och en ny jord.
Jo, vi tar vara på Jesu löfte i missionsbefallningen att vara med oss alla dagar intill tidens ände (Matt 28:20).

VI TROR PÅ EN GUD som märker sina tjänare med Guds skyddande sigill och som samlar den oräkneligt stora vita skaran av frälsta människor framför tronen i himmelen (Upp 7). Mitt i den antikristna tiden beskyddar Gud sina två vittnen (Upp 11) och bereder en tillflykt för kvinnan, som är en tydlig symbol för Guds förföljda folk i Upp 12. Också om klimatförstöringen skulle gå till sin spets är han fortsatt Herre över väder och vind, sol och regn och alla slags naturkatastrofer.
Vi kan inte veta vilka prövningar som ligger framför oss i den yttersta tiden. Men så länge Guds församling lever på jorden, inbjuds vi att tjäna våra medmänniskor.