Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Gud är densamma och människan är sig lik

Pingströrelsens historia är ämnet för en av de omnämnda böckerna här intill. En annan landade på mitt bord alldeles för sent för att hinna få ett omdöme här. Upphovsmannen till den är Lennart Jacobsson, pingstvän i tredje enerationen, bankman till yrket och musiker vid sidan om. Bland annat.
En snabb genomläsning av innehållsförteckningen ger vid handen att det handlar om en självbiografi, en läktberättelse, svensk pingsthistoria i norr, historisk och nutida omvärldsanalys och personliga reflektioner. Allt i format av en ”tegelsten”, på nära 600 sidor vars titel En vind från änglarnas stad markerar sammanhanget med ursprunget på Azusa Street.
Och i förra numret av denna tidning uppmärksammades Marcus Ringbäcks bok om väckelsepionjärer.
MYCKET PINGSTHISTORIA på en gång, alltså. Och detta i en tid då det mesta av den interna pingstdebatten tycks handla om vikten av nya vägar, ungdomsfokusering och nya metoder. Allt framfört med väl underbyggda skäl som handlar om nya förutsättningar i omvärlden, om kulturell mångfald och religiös förvirring och bristande kunskap.
Ska man då förvänta sig att den nya generationens vuxna pingstvänner, den fjärde, ska intressera sig för gamla tider, för ”förr i tiden”? Självklart är det något var och en måste ta ställning till.
Men om de lägger lite tid på sin egen
historia, på pionjärerna och på den tid som var deras, så kan hända att de, liksom jag, slås av att allt faktiskt inte är nytt under solen. Visst är det sant att tiderna förändras, men lika sant att det har de alltid gjort. Visst är det sant att nya tider kräver nya metoder, men så har det alltid varit. Visst är det sant att gudstjänstmusiken ofta ger anledning till skilda åsikter, men Ä tro det eller ej Ä inte ens det är nytt.

I BRYTNINGSTIDER ÄR DET gott och tryggt att veta att väckelsens Herre inte förändras. Samtidigt är det klokt att inse att människan också är sig ganska lik. Samma maktlystnad, samma stora egon, samma misstänksamma attityd mot det nya och samma tro på sitt eget sammanhangs förträfflighet, också i tider av brinnande väckelse och förverkligande av visioner.
Det Ä och mycket mer Ä kan man lära sig av historieböcker.