Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Givande och kul”

Moa och Hannes är faddrar åt Mohammed från Afghanistan

I Göteborg har Smyrnakyrkan bidragit till att förmedla faddrar åt flyktingar. Det förändrar nu liv. Mohammed Orozgani, 17 år, har funnit lugnet med hjälp av faddrarna Moa, 28 år, och Hannes Almeräng, 25 år.

I det ljusa köket serveras äppelpaj med vaniljsås. Mohammed Orozgani, eller Amir Hafez som han hellre vill bli kallad låter sig väl smaka.
– Det här är fika. Kan man säga att det är fika om man bara får kaffe? frågar han Moa och Hannes Almeräng.
De pratar en stund om vad som egentligen kan kallas för fika. Här, i den tysta och lugna lägenheten i stadsdelen  Majorna, lär sig Mohammed vid varje möte mer om livet i Sverige. Sedan ett år tillbaka är Hannes och Moa faddrar åt honom.
– Men det är mer som att vi är kompisar, det är inte så stor åldersskillnad, säger Hannes.
Mohammed är ett av de tusentals barn från Afghanistan som kommit till Sverige. Liksom de flesta av dessa barn bär han på en svår livshistoria, en berättelse som skär sig mot den stillsamma glädjen i lägenheten. Mohammed berättar hur han växte upp i Afghanistan för att sedan fly till Iran. Det var ett hårt och glädjefattigt liv. När han var 15 år började han den fyra månader långa flykten till Europa och Sverige, en resa som han än i dag har svårt att förstå att han överlevde.
– När vi skulle ta oss över till Grekland från Turkiet så skulle jag och min kompis åka i samma båt. Men någon ropade på mig och jag fick hoppa över till en annan i sista stund. Min kompis båt sjönk och han dog i havet.
Från Grekland reste han vidare till Italien, Frankrike, Tyskland och Sverige, där två av hans kusiner redan bodde.
Han minns hur glad han var när han kom fram. Men även om han var framme i Sverige var han tvungen att fortsätta resan in i en annan kultur. Han insåg snabbt att mycket var annorlunda här.
– Man är väldigt fri, men man har också många regler.
Även skolan är annorlunda.
– I Afghanistan var det nästan bara religion i skolan. Här i Sverige får man diskutera religion, det fick man inte göra där, säger han.
Han har också lärt sig mycket genom mötet med Moa och Hannes. De träffas en eller två gånger i månaden. Moa och
Hannes blev faddrar efter att de deltagit i ett informationsmöte som anordnades av Smyrnakyrkan och Räddningsmissionen om fadderskap.
– Då var det så aktuellt med flyktingströmmarna i världen. Man såg hur mycket ondska det fanns och jag kände att jag ville göra något, även om det var litet. Då kändes detta som ett väldigt bra initiativ, säger Moa.
De anmälde sig och fick sedan komma på intervju hos Räddningsmissionen, som parade ihop dem med Mohammed. När de träffades första gången pratade de länge, och de kände genast att det var rätt. Mohammed var dock nedstämd då han hade fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Han hade också trott att de var troende, men varför hade de i så fall inte bett för maten?
Moa och Hannes svarade att de avstått av respekt för honom.
– Men jag sa att jag väldigt gärna ville att de skulle be. Jag kände mig väldigt lugn när de gjorde det. Sedan bad de att jag skulle få uppehållstillstånd, säger Mohammed.
Han fick uppehållstillstånd  och nästa gång de träffades hade Hannes och Moa gjort kladdkaka för att fira.
– Jag var väldigt glad. Vi bad igen för jag ville flytta ifrån  boendet som kändes som ett fängelse. Och det blev så. Och sista gången bad de att min mamma, som bor i Iran, ska må bra, och hon mår bättre nu också.
Han tycker att han fått ett större lugn när han lärt känna Hannes och Moa. Och han tar efter det de gör.
– Jag såg att de skickade pengar till ett fadderbarn i Uganda. Jag förstår att de är snälla människor, och jag ska också ha fadderbarn. Jag har lovat Gud att när jag får jobb så ska jag skicka pengar, säger han.
Men det är inte bara Mohammed som lär sig. För Hannes och Moa har mötet med Mohammed inneburit att de fått inblick i en annan verklighet.
– Det är väldigt givande och kul att umgås, vi får ju lära oss en del om afghanska kulturen. Och man får ett annat perspektiv på hur vi uppträder som svenskar när vi får se det genom dina ögon, säger Hannes.