Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.
Enkla ord men ändå så svåra. Med hjälp av sång och rörelser visar Gunnel Sörman hur språket fungerar. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRD

Enkla ord men ändå så svåra. Med hjälp av sång och rörelser visar Gunnel Sörman hur språket fungerar. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRD

FÖRST ALFABETET – SEDAN SVENSKA

Från analfabeter till akademiker – i Pingstkyrkan Jönköping får nyanlända asylsökande lära sig svenska från dag ett. – Det finns en sån kärlek till de här människorna i vår församling! säger Chatrine Carlson.

Vi träffas en torsdagsmorgon en trappa ner i kyrkan där de asylsökande droppar in en efter en. Just idag är det gruppen med analfabeter som ska få undervisning i svenska. Vuxna män och kvinnor från länder som Eritrea, Afghanistan, Iran och Irak som flytt krig och orättvisor i sina hemländer och hamnat i ett avlägset och kallt Sverige. Män och kvinnor som plötsligt får möjligheten de aldrig fick i sina hemländer; att lära sig läsa och skriva. Gruppen består av ett 35-tal asylsökande som är indelade i tre grupper utifrån hur långt man har kommit med språket.
– Det här är så unikt! Så vitt jag vet är det inte många som kan erbjuda kurser i svenska för analfabeter, säger Chatrine. Pingst Jönköping hade inte heller den möjligheten från början när man hösten 2016 inledde ett samarbete med June Folkhögskola för att komma igång med kurserna i svenska från dag ett. Att lära ut svenska är en sak, men att undervisa analfabeter något helt annat.

DÅ FICK CHATRINE KONTAKT med Gunnel Sörman, en av flera pensionärer som blivit ryggraden i hela utbildningssatsningen.
– Jag har undervisat i alla stadier, från lågstadiet till högskola, berättar Gunnel.
Hon har utbildning i svenska som andra språk och tidigare erfarenheter av att undervisa just analfabeter i gymnasieskolan. Och med Gunnel som kursansvarig för analfabetgrupperna föll pusselbitarna på plats. Hon tar hand om dem som börjar absolut från noll, lär dem alfabetet och låter dem öva på skrivning, bokstav för bokstav.
De andra två grupperna får hjälp av bland andra Ann-Marie Gustafsson, pensionerad musiklärare, och Lena Barnardo, pensionerad sjuksköterska som har jobbat som missionär i Sydsudan i många år. Hennes man är fortfarande ute på missionsfältet.
– Men jag stannade hemma både i höstas och nu i vår för att vara med här. Missionsfältet har ju kommit hit till oss! säger Lena.

VARJE VECKA FÅR analfabeterna undervisning i sammanlagt åtta lektionstimmar. Medan deltagarna fortsätter att droppa in börjar undervisningen med gemensam sång eftersom just sång och musik är ett effektivt redskap när man ska lära sig ett nytt språk.
Ann-Marie tar plats vid keyboarden och Gunnel leder i enkla sånger. ”Jag blir så glad när jag ser dig!” Jodå, visst sjunger man med så gott man kan. Och glada leenden sprids runt om i salen när det är dags för rörelsesångerna. ”Huvud, axlar, knä och tå” – viktiga ord att lära sig både för ung och gammal.
– Vi brukar alltid börja med att sjunga. Sedan när vi sätter oss i grupperna pratar vi mycket, till exempel om vilken dag det är i dag, vilket år och vilken månad. Det går sakta framåt, men de är väldigt duktiga tycker jag. Och så ivriga! En del jobbar jättemycket hemma, berättar Lena.
– Det är väldigt roligt att få vara med! Så givande!

SIV BÄCK, EN ANNAN AV volontärerna, smyger in i lektionssalen. Hon brukar vara med på församlingens bön på morgnarna mellan klockan åtta och nio, där just integration och språkkurserna är ett viktigt förbönsämne. Sedan sluter hon upp för att hjälpa till med språkundervisningen.
– Jag tycker att det här är så fantastiskt, säger hon glädjestrålande.
– Jag har jobbat som missionär i Rwanda i 17 år och är pensionär idag. Men så öppnas den här möjligheten!
Sammanlagt har Pingst Jönköping ett 15-tal volontärer som arbetar specifikt med språkundervisning. Sex språkkurser är igång under vårterminen med sammanlagt närmare 100 deltagare. Kurserna har olika inriktning och vänder sig till personer med olika kunskapsnivå; från analfabetkurserna via två mellannivåer till en kurs för akademiker.
Så när som på en lärare från June Folkhögskola som har hand om en av kurserna utgörs alla kursledare av volontärer från församlingen. Till detta kommer det öppna språkcaféet på torsdagskvällarna, ”Café Hela Världen”, som brukar samla mellan 100–150 personer varje gång och som bara i sig engagerar upp emot 30 volontärer på en kväll.
– Vi har fått in många fler volontärer sedan flyktingströmmarna kom. Framför allt bland pensionärerna. De daglediga har inte varit aktiva på det här sättet tidigare och vi skulle aldrig ha kunnat genomföra det här utan pensionärerna, säger Chatrine.

FÖRSAMLINGEN HAR OCKSÅ en anställd integrationssamordnare på halvtid, Ulrica Heidari.
– Hon och hennes man Amir som kommer från Iran gör en fantastisk insats. Utan dem vet jag inte heller hur vi hade klarat detta. Själv har jag inte gjort mycket mer än att samordna resurser och stödja och uppmuntra, säger Chatrine.
Och det har blivit många resurser att samordna och man samarbetar med många olika aktörer. Kontakterna med alla nyanlända har gett många ringar på vattnet. Man håller på att bygga upp ett nätverk av fadderfamiljer, man uppmuntrar medlemmar och andra att öppna sina hem för ensamkommande flyktingpojkar som blivit åldersuppskrivna och som behöver hjälp med bostad för att kunna vara kvar och behålla sin gymnasieplats, man erbjuder samtal och kurativt stöd.
I Pingstkyrkan i Jönköping och Hovslätt bor dessutom åtta asylsökande för att undkomma trakasserier på sina asylboenden.
– De betyder mycket för vår församling och de blir till stor välsignelse med sin närvaro, säger Chatrine.
Arbetet med de nyanlända har blivit som en ”tratt in till församlingen”, menar Chatrine. För även om språkkurserna inte har något direkt kristet innehåll så har man under ”Café Hela Världen” en kort andakt då man läser ett bibelord på olika språk och erbjuder den som vill att stanna kvar en stund efteråt då det ges möjlighet till förbön och ljuständning.
– Det är alltid ett antal personer som stannar kvar och vill ha förbön för sin situation. Den som vill får en bibel på sitt språk och många följer så småningom med på gudstjänst där vi erbjuder tolkning till engelska, persiska och ibland arabiska. Under de senaste två åren har vi fått döpa över 60 nyanlända, berättar Chatrine.

DE NYANLÄNDA HAR PÅ MÅNGA sätt påverkat och förändrat det dagliga livet i Pingstkyrkan Jönköping.
– För mig personligen har det förvandlat mitt liv. Jag har fått ett sånt hjärta för de här människorna, de har lärt mig så mycket och utmanar mig i mitt lärjungaskap. Och det är fantastiskt att få följa dem som har kommit till tro, säger Chatrine. V
arje tisdagseftermiddag har man särskild bibelundervisning för alla nyfrälsta och dopsamtal pågår hela tiden.
– De är så hungriga, så öppna för Gud och för evangeliet!

FAKTA/Svenska från dag ett
Svenska från dag ett är en satsning för att ge nyanlända i Sverige möjlighet att lära sig språket tidigt samtidigt som man får inblick och förståelse för det svenska samhället. Ett annat viktigt syfte är att ge deltagarna en meningsfull sysselsättning under asyltiden.
Folkhögskolor och studieförbund har fått statliga bidrag för att kunna genomföra den här undervisningen. Pingstkyrkan Jönköping samarbetar med Studieförbundet Bilda och June Folkhögskola. Alla språkkurser i Pingstkyrkan Jönköping använder samma studiematerial, ”Svenska och mycket mer” från Sweol.

image description
Missionär på hemma plan

Lena Barnardo valde att stanna hemma från arbetet som missionär i Sydsudan för att kunna delta i arbetet hemma i Jönköping. "Missionsfältet har ju kommit till oss!", säger hon. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH

image description
Sjunger in nytt språk

Sång och musik är ett bra sätt att lära sig ett nytt språk. Ann-Marie Gustafsson som är pensionerad musiklärare spelar och sjunger tillsammans med kursdeltagarna. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH

image description
Diakoniansvarig

Antalet vlontärer i Pingstkyrkan Jönköping har ökat markant sedan man började engagera sig för asylsökande. Chatrine Carlson, pastor med ansvar för diakoni, har haft fullt upp med att samordna resurserna. FOTO: GABRIELLA MELLERGÅRDH