Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Församlingens trendspanare

Det händer ibland att man i högen av recensionsböcker stöter på en som sätter igång en lång tankekedja utöver vad en vanlig recension kan tänkas innehålla.
Den här gången var det en bok av Ingemar Helmner, utgiven av Marcus förlag och med titeln Andlig längtan i sekulariserat land. I en recension skulle jag kunna kalla det för en otymplig titel, utan träffande spets och allt för personlig för att riktigt bjuda in läsaren.
Ändå var det just titeln som fick mina tankar att spinna. Boken är ju skriven av en evangelist och titeln återspeglar det som är en evangelists speciella ”talang”, eller gåva för att uttrycka det mer traditionellt, nämligen att pejla in sin omvärld ur ett andligt perspektiv – en omvärldsanalys, helt enkelt. Men frågan pockar på: För vem är boken skriven?
Som jag läser den så riktar den sig till den kristna församlingen. Och då väcker det ytterligare en fråga: Vad driver författaren att skriva en sådan bok?
Svaren kan ju vara många och jag har inget eget. Men jag tar mig ändå friheten att ställa några frågor.
ÄR DET SÅ ATT EVANGELISTENS speciella bidrag som ”trendspanare”, en som med ett finstämt andligt instrument och känsligt sinne kan plocka upp signaler i samtiden, inte längre får sin naturliga plats mitt i församlingen?
Vad beror det i så fall på? Kan det vara så att det inte längre behövs i en tid när vi har så många andra möjligheter? Kan just denna speciella, gudagivna gåva ha ersatts med läsande av otaliga rapporteroch avhandlingar om svenskarnas levnadsvanor och prioriteringar, av godtyckliga enkäter, webbfrågor och så kallade sociala medier på internet?
Jag är övertygad om att sådana saker kan ge en fingervisning om hur det står till i vårt land. Men jag frågar mig om det inte behövs en evangelists gåva för att riktigt uppfatta det eventuella andliga rop som förmedlas och framför allt en evangelists förmåga att agera på detta.
Att skriva och ge ut böcker i ärendet är säkerligen bra, men kanske inte bäst. Kanske är det allra bästa att släppa in evangelistens öppna sinne i församlingsstrategernas idésmedjor, i metodmakarnas handlingsplaner och i församlingarnas styrelserum.
Kanske finns de redan där. Kanske får de allt det utrymme de behöver för att ge sin ”input”. I så fall vore böcker som den här alldeles överflödiga.