Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

Föreståndare, lära och liv

Nästa år ska vi välja ny föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan. En ny person som ska skriva denna ledare och ägna sig åt en mängd intressanta och utmanande uppgifter. Det handlar om ideologisk ledning av gemensamma verksamheter, bygga relationer, ha en uppfattning om ekonomiska prioriteringar, representera Pingströrelsen i olika sammanhang och mycket annat.
Vårt gemensamma arbete är med och påverkar och influerar den lokala församlingens förutsättningar. Därför vill jag uppmana oss alla att be till Gud om rätt man eller kvinna för uppgiften. Att vara föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan är att vara med i ett stort lagarbete men man är i hög grad med och sätter tonläget och kulturen i rörelsen. Även om vi kommer att ha olika förslag så hoppas jag att den som vi väljer kommer att få samma uppbackning och stöd som jag uppfattar att församlingarna gett mig i min uppgift. Ingen av oss lyckas bättre än vad omgivningen tillåter oss.

VAD ÄR NU DÅ PINGSTS och en ny föreståndares relation till de lokala församlingarna? Vår gemenskap bygger på den lokala församlingens kraft och engagemang samtidigt som vi märker ett tilltagande behov och rop efter ”vad står Pingst för”? Några vill att vi blir ännu tydligare teologiskt och skriver gemensamma lärosatser, medan andra tycker att vi måste återupptäcka och förstärka den lokala församlingens självbestämmande och självständighet. I vår tradition, med en längtan att hitta ecklesiologin, läran om församlingen, byggd på nytestamentliga principer har vi uppfattat den lokala församlingen som suverän i sitt formande av teologin. Det har byggt på att det i den lokala församlingen finns ett kollektivt formerande ledarskap, män och kvinnor, fyllda med helig Ande, tro och god bibelkunskap. I den lokala församlingen har man också låtit sina beslut och teologi prövas av medlemmarna som förväntas att också kunna lyssna till Anden och ha en input i Bibelns lära och praktik i församlingen. Tillsammans med detta har man låtit sig korrigeras  och formas i gemensamma bibelveckor och konferenser.

PERSONLIGEN TROR JAG ATT vi lever i en tid när vi behöver hitta en kombination av den lokala fria församlingen och ett mer ordnat förhållande till övriga församlingar och det gemensamma. Vi kan konstatera i debatten om medlemskap och dop att en församlings utveckling och beslut också påverkar andra. Vi ser att en enskild pastors eller församlings uttalande, som får stort medialt fokus, påverkar oss alla. Pingströrelsen behöver behålla sin starka tro och övertygelse att den lokala församlingens initiativ, handlingskraft och mission är den viktigaste plattformen för att lyckas med vårt uppdrag att göra Jesus känd, trodd och älskad. Samtidigt måste den friheten och handlingskraften vara hänsynsfull och ödmjuk i förhållande till det gemensamma.
I vår längtan att hitta gemensamma lärosatser och dogmer vill jag skicka med ett litet observandum. Vår rörelse är född ur en andlig längtan. Man talade om den tidiga Pingströrelsen som överkonfessionell, det vill säga att det var en andlig rörelse som inte i första hand byggde på gemensam teologi eller lära. Det var en rörelse som helt fokuserade på den helige Andes verk och missionsuppdraget. Jag tror att vi lurar oss själva om vi tror att gemensamma lärosatser blir det sammanhållande kittet i framtiden. Jag tror att vi i ännu högre grad behöver förenas i den andliga längtan som vi föddes ur. Mer av helig Ande. Mer av mission.