Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer
Filemon Gebremedhin

Filemon Gebremedhin

Filemon från Eritrea hittade hem i Pingstkyrkan

Filemon vet hur det känns att fly och starta om i livet, ensam i en okänd miljö. Han brinner för att hans landsmän i Sverige ska få gemenskap med Gud och andra människor och leder en eritreansk grupp i Pingstkyrkan, Avesta.

Filemon Gebremedhin, 28 år, kommer direkt från sitt jobb på Integrationsenheten till vårt möte i Pingstkyrkan. Han ägnar både arbetstid och fritid åt att hjälpa människor att finna sig tillrätta i Sverige och värmen och glöden i hans blick visar att det handlar om ett livskall.
– Det var väldigt svårt att komma in i ett så annorlunda samhälle som detta. Olikheterna finns i allt från hur vi kommunicerar till hur vi beter oss. Men här i kyrkan vågar vi prata med svenskar utan att vara osäkra, säger han. Vi känner att människorna bryr sig om oss och vill oss väl. De hjälper oss på bästa sätt och vi kan be till Gud tillsammans.

Förföljdes på grund av tron
Förföljelsen på grund av den kristna tron var en viktig anledning till att Filemon själv tvingades fly från hemlandet Eritrea 2009, men också att han inte fick studera utan beordrades att gå in i det militära. Med vemod i tonen berättar han om den långa flykten  genom öknen och över havet, om pappan som var död redan innan Filemon föddes, om syskonen som är spridda över världen och om mamman som är kvar i Eritrea. Efter en tid i Kiruna och sedan  Jokkmokk, som asylsökande flykting, ville Filemon flytta till Stockholm. Där visste han att det fanns många kristna eritreaner. Men det var svårt att få lägenhet, så i stället valde han Avesta. En vän från hemlandet som delade
hans tro visade honom vägen till Pingstkyrkan.
– Jag blev hembjuden på middag hos församlingsmedlemmar, och genom dem förstod jag allt mer hur man ska vara här. Nu känns de helt som min familj, säger Filemon.
I sitt arbete på kommunens integrationsenhet fungerar Filemon bland annat som språkstöd. Det finns flera hundra eritreaner i Avesta, och flera av de landsmän som Filemon lärt känna på jobbet och i andra sammanhang är nu med i den eritreanska gruppen i församlingen. Många av dem hade sökt länge efter ett forum som detta.

Vuxit snabbt
Gruppen har på kort tid växt från 2 till 17 medlemmar. Samlingarna börjar med en halvtimmes bön, sedan blir det undervisning och fika. Såväl den sociala som den andliga dimensionen är betydelsefull.
– Om man inte har kristna omkring sig så glömmer man vad som är viktigt och kan bli någon annan än man vill vara. Därför behöver vi träffa varandra. Vi blir starka i Jesus och i vårt hopp, konstaterar Filemon.
Att få vara ledare för gruppen betyder mycket för honom:
– Jag är så glad att få ha det här uppdraget, för jag växer också när jag delar budskapet med andra.
Filemons vision är att ännu fler ska komma in i gemenskapen. Men även om den eritreanska gruppen har egna samlingar så betonar han att församlingen är en enda kropp.
– Vi behöver kunna tala och be på vårt eget språk tills vi lärt oss svenska ordentligt. Men redan nu är vi med även på söndagsgudstjänsterna och målet är att vi ska ingå helt i den stora gemenskapen längre fram.

FOTO: NOOMI LIND