Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Fest i förskingringen

VALBORG ÄR VANLIGTVIS en stor grej för mig som studentpastor. Studentbrassets sorgelösa parad genom centrum, sångarna som sjunger vårsånger vid Borggården med tal, pompa och ståt. Festen i stadsparken, som ger vän av ordning spontana utslag. Studenter som ligger utspridda i ett jämt lager, huller om buller på parkens
grönyta, lite som en myrstack som tagit siesta. Det enda som var utspritt i parken i år var hönsskit…
Festeriet hade bett oss om att hålla i en vattenstation i parken i år och vi såg fram mot det. Vi ville vara kärleksfullt närvarande. Vad skulle Anden leda oss in i för samtal och möten?
När jag i år väl tog på mig min bleknade studentmössa och besjöng “Studentens lyckliga dag”, och “hoppet är vår vän och vi dess löften tro”, så var det i ensamhet framför min grill.
Alla har vi fått händelser inställda som vi har sett fram emot den här våren. En av min familjs stora sorger är att vi inte kommer kunna åka till Nyhem.

VI FÅR VÄNJA OSS VID att ha fest i förskingring. Det kan synas som att futtiga substitut inte är värt något. Men det är inte sant, små saker och handlingar kan ha stort värde.
Det är nämligen inte bara det lilla i sig själv som ger mening utan det som det pekar mot, den riktning det ger våra liv. I tider av undantag får vi göra vad vi kan, när vi inte kan göra det vi vill. Den som läser Bibeln vet att Guds folk är vana att fira under tillfälliga omständigheter, medvetna om att det inte är fulländat, men med hopp och tro om att det en dag ska bli det.
Tänk på Guds ord till de deporterade i Babylon (Jer.29), om blomstring och framgång trots förskingringen. Om Guds avsikter, “välgång inte olycka”. Det finns ett hopp som är slitstarkt och tåligt för det har sina rötter i Guds löften och nåd.
Visst är det också så med nattvarden? Det kan synas vara en rätt futtig fest, sett som måltid i alla fall och inget man bli mätt av direkt. Ändå mättas vårt hopp för “Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.” I nattvarden minns vi vad Jesus gjorde, men även att nattvarden pekar mot den fulländade festen.

FÖR MÅNGA UNGA VUXNA upplevs det nu som att festen helt blev inställd. De kommer gå sina första steg ut i vuxenlivet i konjunkturens motvind. Vad gör det med deras självbild?
Ändå finns det hopp i själva nedstängningen. Den vittnar om människovärde. Eller vore inte “människoovärderligheten”, ett bättre ord? Från marknadens perspektiv är tomma köpcentrum oförståeligt. För den som älskar sin nästa är det mer logiskt.
Det judiska folket har blivit något av experter på att upprätthålla modet och identiteten som löftets folk. Varje påsk, har judar i förskingring sagt “next year in Jerusalem”. Det finns hoppfullhet i det bristfälliga som vi gör. Ta del i det, låt det ge dig riktning, det pekar mot något fulländat och större.
Next year in Nyhem!

Fotnot: Mattias Sennehed är studentpastor i Linköping och Pingsts Unga vuxna konsulent