Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

Facklorna brinner för ny pingst

Skövde-jubileet markerade inriktning mot framtida andliga genombrott

Det kan beskrivas som en jubileumshelg med backspegel på 100 år. Men det är mer rättvist att beskriva det som framtidssignalen för längtan efter och behovet av en ny pingst. Frågan är var Skövde-facklan hamnar nu. Utmaningen är hisnande.

Det handlar om Skövde-helgen, starten av NY PINGST -100 år av pingst i Sverige.
Att starten av pingstjubileet i Sverige det kommande året skedde just i Skövde är självklart, hit kom för precis 100 år sedan den färska rapporten från den mäktiga andedopsväckelsen på Azusa Street i Los Angeles. Svenskamerikanen Andrew Johnson Ek återvände hem till Skövde i november 1906 för att berätta om sina mäktiga upplevelser tidigare på vårvintern och mötesplatsen för hans vittnesbörd, övre salen i Baptistkapellet Elim, finns fortfarande kvar.
Därför var det också naturligt att pingstförsamlingen i Skövde uppmärksammade och firade den här helgen tillsammans med Skövde baptistförsamling – ett starkt uttryck för att det här handlar inte bara om alla med etiketten pingstvänner, här inkluderas också alla vänner till pingsten.

Historia
Med hjälp av rejäla historielektioner av Jan-Åke Alvarsson och Ulrik Josefsson började helgen med ett festprogram på lördagseftermiddagen i Pingstkyrkan. Publiken fick också kort information om det kommande historieverket i två band om Pingströrelsens historia, som utkommer under första halvåret 2007, där Jan-Åke Alvarsson bidrar med mycket material.
Ulrik Josefsson, som förra året presenterade sin doktorsavhandling, lyfte fram några av de karakteristiska dragen hos en tidig pingströrelse, bland annat med den starka betoningen på Jesus i all förkunnelse.
En ung panel med Linda Andreasson och Daniel Widmark, båda från Pingstförsamlingen, samt Sara Bergheden, Elim, fick tillfälle att reflektera högt över utmaningarna vad vi skall göra med vår historia

Barn till pionjärerna
Sten-Gunnar Hedin kom till Skövde i en minibuss med barn och barnbarn till tre förgrundsgestalter i pingstens tidiga historia i Sverige, Lewi Pethrus, Sven Lidman och John Ongman.
På lördagseftermiddagen medverkade Lewi Pethrus yngsta dotter Lilien Pethrus med en hälsning, dock inte med några interiörer inifrån Pethrusfamiljen, utan utifrån ett bibelord om att inte arbeta fåfängt.
Liliens uppmaning om att be och arbeta fick många att tänka på den bönelängtan som föregick väckelsen i Los Angeles med tio dagars bön och fasta och samma tidsperiod för lärjungarnas längtan inför upplevelsen av pingsten.
Efter lite mingelfika och gemenskap blev det fackeltåg från Pingstkyrkan till Elim. Nu skulle det ges tillfälle att fira i de historiska lokalerna, men fokus låg mest på vad den helige Ande betyder idag, inte minst genom kvällens predikan av Josef Bergdahl, från Evangeliska Frikyrkan, som gav en mycket tydlig undervisning om att Anden är helt suverän och avgörande när vi behöver lyssna in Guds ord.
Under kvällen medverkade Rakel Rasch, ett av barnbarnen till John Ongman, med en koncentrerad berättelse om hans liv och den avgörande insatsen han gjorde när Andens verk i Skövde diskuterades och behövde få ett godkännande.
Många mötesbesökare passade också på att gå en bönevandring och passerade då den övre salen där flera andedopsupplevelser skedde för 100 år sedan.

Lidman-Pethrus
Högtidsmötet på söndag förmiddag blev säkert en ”en-gång-i-livet-upplevelse” för många. 85-årige Sven Lidman, son till pingstnestorn med samma namn, skulle dela predikotiden med Sten-Gunnar Hedin var det tänkt.
Några få i publiken hade själva lyssnat till Sven Lidman senior under hans predikotid i pingströrelsen, men de flesta visste ju enbart om hans storhetstid som förkunnare genom historiebeskrivning.
Nu fick alla en glimt av den gamle genom sonen och ingen kunde ta miste på den värme som sonen omvittnade och som fanns hos båda generationerna Lidman när det gäller pingstidentiteten.
– Ränderna går aldrig ur, om jag får använda det uttrycket, sa Sven Lidman, om både sig själv och sin far. En deklaration som gick fram till varenda mötesbesökare.

Symbolik
Den uppmärksammade ”Lidman-striden”, som kulminerade 1948, kunde sone