Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Ett solklart uppdrag

I samband med en flytt för ett antal år sedan gjorde vi en ordentlig garageröjning. Där fanns allt man kunde tänka sig, skridskor i alla storlekar, skidor, pulkor, verktyg och möbler. Där fanns också en stor kista med gamla kläder. Jag öppnade och åren passerade revy allt eftersom jag sorterade.

SÅ TOG JAG UPP EN LITEN blus med broderade blommor. En liten blus som passade en flicka på 6–7 år. I dag skulle den ha varit fruktansvärt omodern. Men när jag stod där med blusen så kom tårarna. Jag tänkte på Eva som hade gett mig blusen. Eva hette egentligen något annat men hon var en kvinna som jag hade förmånen att ha fått lära känna. Eva hade levt ett hårt liv. I sin ungdom var hon en skönhet, en fotomodell med lysande framtidsutsikter. Hon var inte bara vacker, hon var också en duktig skribent och journalist. I den hektiska värld hon levde i fanns också mycket narkotika och hon drogs in i ett narkotikamissbruk. I det djupa missbruket, i misären, fick hon ett barn, en liten flicka som togs ifrån henne.

NÄR JAG LÄRDE KÄNNA EVA levde hon inte lägre i sitt missbruk. Hon hade sedan ett antal år tillbaka blivit frälst och fått ett nytt liv. Hon var glad i sitt nya liv men hade en djup hjärtesorg. Det var hennes dotter som hon aldrig fick träffa och som hon aldrig fick vara en mamma för. En dag kom Eva till mig med den lilla blusen. Hon berättade att hon köpt den till sin dotter för många år sedan men att hon aldrig hade fått tillfälle att ge den till henne. Jag minns att jag tog emot blusen med tårar för jag visste vad som låg bakom av hopp, förtvivlan och sorg. När jag berättar om Eva så tänker jag också på alla de andra vänner jag träffat genom åren. Människor i utsatta livsförhållanden som inte riktigt lyckats i livet.

NÅGONSTANS GICK DET SNETT. Hemlösa, uteliggare, missbrukare. Många med samma djupa hjärtesorg som Eva. Samhället, kanske även släkt och vänner, har gett upp. När omvärlden förändras, när resurser stramas åt, när alltfler blir marginaliserade, är det vårt solklara uppdrag att se människan bakom allt det som vill skymma sikten. Att inte ge upp utan fortsätta satsa på den som ingen annan tror på.

Kerstin Eriksson, Verksamhetsledare Pingst Socialt