Josefin Lennartsson arbetar som pionjärpastor i den nybildade församlingen En tro på landet, bildad i samarbete mellan Pingst, Equmeniakyrkan och Alliansmission och utifrån två äldre församlingar. FOTO: NOOMI LIND

Josefin Lennartsson arbetar som pionjärpastor i den nybildade församlingen En tro på landet, bildad i samarbete mellan Pingst, Equmeniakyrkan och Alliansmission och utifrån två äldre församlingar. FOTO: NOOMI LIND

En tro på landet

Josefin arbetar pionjärt i bygd präglad av andlighet

Vardagsgemenskapen är en grundpelare när två äldre församlingar startats om i samarbete mellan Pingst, Equmeniakyrkan och Alliansmissionen söder om Stockholm nu i höst. Pionjärpastor Josefin Lennartsson tror på nya grepp i ett område starkt präglat av alternativ andlighet.

Området kring Järna, Gnesta och Mölnbo med 25 000 invånare, har historiskt setts som hård mark att bryta. Här finns
sedan tidigare bara två små frikyrkoförsamlingar, som i och med startfesten den 25 augusti offentligt blev en ny.
– Namnet på vår gemenskap är En tro på landet. Vi vill vara en kärleksrevolution som bär hopp, väljer fred och växer i tillit, berättar pionjärpastor Josefin Lennartsson, 37 år, när vi möts över en fika på Citykonditoriet i Stockholm.
– Målet är att man i denna gemenskap ska hitta något som kan forma och hjälpa till i vardagen. Vi vill finna och följa dess livgivande rytmer.
Josefin föddes i Södertälje, har bott i Liberia som missionärsbarn och växte sedan upp i Järna, känt som centrum för antroposoferna i Sverige.
– Det är starka krafter i rörelse i denna bygd, vilket är en utmaning. Men jag ser det som en vidöppen miljö med en koncentration av människor i kontakt med sin djupaste längtan. Världens guldläge.
Hon har pastorer och missionärer i släkten på båda sidor, personer som varit entreprenörer och vågat gå sina egna vägar.
– Det är nästan svårt att inte själv bli pionjär då, konstaterar hon leende.
Intresset för församlingsplantering föddes tidigt och hon var bland annat med under uppstarten av Karisma Center. Under gymnasietiden präglades hon starkt av engelsmannen Pete Greig, ledare inom 24:7-rörelsen, ett kreativt och pionjärt sammanhang med utgångspunkt i bön.
Förutom Bibelinstitutet och PTS, har hon läst teologi vid Umeå Universitet.
– Ända sedan tonåren har jag känt ett starkt behov av något nytt. Jag kunde ligga i sängen på kvällarna och predika om andens förnyelse. När jag läste teologi kunde jag aldrig säga att jag ville bli pastor, men däremot missionär i Sverige. Det är något jag fått med mig hemifrån, ett holistiskt perspektiv på människan, med ande, kropp och själ. Tron gäller hela livet, man stämplar aldrig ut.
Josefin betraktar sig själv mer som en apostel än pastor och ser lärjungaträning som sitt främsta uppdrag.
– Till det viktigaste för mig i mitt ledarskap är att plocka bort ett hierarkiskt tänk. Jag är en person som ska träna upp andra som i sin tur går vidare i uppdraget. Det handlar mer om relation än verksamhet, mer om människor än om evenemang.
– Vi är inte färdiga när vi funnit Jesus. Det är bara början på ett livsäventyr och att förmedla detta är vår utmaning.
Efter en tid som pastor i Örebro öppnade Gud dörren för Josefin att återvända till hemorten Järna och arbetet med nystarten. Hon känner sedan länge kärlek till befolkningen och en nöd för situationen.
Församlingen i Gnesta har ett 10-tal äldre medlemmar och var en rest av flera tidigare frikyrkoförsamlingar. I Mölnbo finns en lite större grupp av medlemmar, varav de flesta är medelålders.
– Från båda håll är alla positiva till omstarten och längtar efter förändring och förnyelse. Den allra äldsta medlemmen är 92 år och den som hejar på ivrigast, ler Josefin.
Det finns också goda förutsättningar i form av fina nyrenoverade lokaler och en stabil ekonomi. En god förberedelse för uppdraget är kursen Paulusprogrammet, ett samarbetsprojekt i församlingsplantering mellan Ekumenia och Alliansmissionen, som hon gått. Där ingick att göra en fältstudie och boende i området har fått frågor via facebookgrupper om andlighet och kyrka.
– På bara någon timme fick jag in över 80 svar, säger Josefin. Undersökningen visade bland annat att 50 procent trodde på en högre makt. Hela 70 procent trodde på en andlig verklighet. En stor grupp var också mycket negativa till kyrkan, där den främsta kritiken var att den inte lever som den lär. Många delade med sig av sina negativa erfarenheter.
– Det fanns mycket berättigad besvikelse och detta underlag ger ytterligare bränsle i att vi måste gå tillbaka till kärnan och göra saker rätt, framhåller hon.
Under en längre tid har Josefine och hennes medarbetare gått ner djupt i bön och bearbetning av olika frågor för att landa i en vision där man skalat bort mycket av lokal- och verksamhetstänk, för att fokusera på vardagsliv och lärjungaskap.
– Nu vänder vi oss utåt och kommer att möta många människor. Det känns väldigt spännande.
Till en början hålls gudstjänster en gång i månaden. Däremellan möts man för bön, stickkafé och andra former av vardagsgemenskap. Det planeras även för retreater och kursdagar och Josefin bloggar och använder YouTube för att predika och undervisa.
– Jag är otroligt nyfiken på vad Gud har i beredskap. Det är nåd att få vara med i en process där allt är förberett sedan länge. Och jag vet att det inte hänger på mig mer än att våga vara Guds händer och fötter och lita på att han är med.