Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

En bön att leva med

”Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen.” (Apostlagärningarna 3:)

Berättelsen i Apostlagärningarna om undret med den lame mannen vid Sköna porten innehåller mycket god andlig vägledning och blir också bakgrund till Petrus andra predikan vi har nerskriven i boken. Johannes och Petrus är på väg till templet sin vana trogen.
Det kännetecknar andligt ledarskap att inte bara be utan vara bedjande och på väg till bön. På väg till bön, i bön och  efter bön, det är då det händer! Det fanns ett strukturerat och ordnat böneliv, man var på väg upp till den gemensamma
bönen kl. 15.00. Den gemensamma bönen är också församlingens kanske starkaste gemenskapsfaktor.
JAG SER EN FRAMTID för pingströrelsen full av bön. En tid av hänförelse och hängivenhet med en frukt av hänsyn till människor. I bönen säger vi både vårt tack och ropar om hjälp men det finns också en del av bönen som väcker förundran. Jag längtar efter en rörelse i våra församlingar där bönen inte bara är för tack- och böneämnen utan också och kanske mest full av lovprisning och hänförelse över den levande Gudens närvaro och nåd. Vi säger inte bara tack och hjälp, utan också wow! Det finns en wowfaktor i bönen, där vår bild av Gud blir större. Om vi ska se en växande rörelse behöver vi inte en större bild av vår egen vision, vi behöver en större erfarenhet av vem Gud är och vad han vill göra. Det är en bön att leva med.
Jag är så tacksam för rörelsens rådslag i Norrköping, Gud mötte med oss! Jag är också väldigt tacksam över alla fina och engagerade människor man får möta i rörelsens gemenskap och den gudsfruktan som fanns i rummet under vårt rådslag var tydligt kännbar. Vi har antagit en framtidsbild, beslutat oss för att öka våra satsningar på media och kommunikation, vi har välkomnat nya verksamhetsledare och förtroendevalda in i viktiga uppdrag. Vi har börjat en vandring mot ett förnyat sätt att vara församlingsrörelse in i framtiden.
DET FINNS MÅNGA GODA saker vi kan försöka göra i förvaltandet av vårt uppdrag. Men det vi behöver är egentligen väldigt lite av allt detta. Det vi allra mest behöver för att se något växa till är en vidgad, djupare och högre gudserfarenhet. Jag tror verkligen att vår rörelses gemenskap kan växa och att vi kan ”Bli kända för vår genuina kärlek till Jesus och människor, vara en tydlig, respekterad röst i samhället och en rörelse som aldrig slutar att växa.”
Detta kommer inte att ske när vi ser storheten i våra egna insatser eller formuleringar, detta kommer att ske när vi i bön förundras över den allsmäktige Gudens närvaro i våra liv. Det är en bön att leva med.
Jag ber att få önska en välsignad sommar och hoppas att få möta så många som möjligt av er på rörelsens olika sommarkonferenser.
Nåd och frid!