Snart dax för Pingst Rådslag 2021 Anmäl dig här

”Det måste få ta tid”

– Nu är det dags att titta inte bara på vår vision och vad vi ville bli, utan att se tillbaka och konstatera vad vi faktiskt är. Det säger Lydia Mörling, som tillsammans med maken Nicklas startade pionjärförsamlingen Tjugofyrakyrkan i Flemingsberg för drygt fem år sedan.

I början av året firades femårsjubileet med fest. Men Lydia och Nicklas Mörling betonar att de inte ser sin vision som ett projekt att utvärdera, utan som en livsuppgift att fortsätta leva i.
En hel del saker har hunnit hända under de fem åren som gått. Samtidigt har saker tagit längre tid än de hade önskat och trott.
I dag är det omkring 100 personer som har Tjugofyrakyrkan som sitt andliga hem. De hade nog trott att det skulle vara fler än så efter fem år, erkänner Lydia.
Den grupp som samlas regelbundet är mindre homogen och mer internationell än den var från början, vilket de tycker är glädjande.
– Det är väldigt vanligt att folk hittar hit till oss utan att ha fått en inbjudan, berättar Nicklas. De har sett en skylt eller hittat vår hemsida. Det tycker vi är glädjande.
Tjugofyrakyrkan får ungefär 250–300 sådana spontana besök om året, av människor som är intresserade, och utmaningen är att få dem att stanna kvar, menar Mörlings. De flesta gör uppenbarligen inte det.
– Det är fortfarande en ganska speciell kyrka att komma till, säger Lydia. Här kan man inte komma undan.
Det har både att göra med att det är en liten församling, och med Tjugofyrakyrkans värderingar och målsättningar, menar Nicklas.
– Vill man inte vara i en liten församling så vill man inte.
– Det är en fördel hos oss att man blir sedd, säger Lydia. Men det finns människor som helst inte vill synas och höras, utan få vara lite anonyma, och de kanske kan känna sig lite avskräckta. Det blir kanske för personligt för snabbt.
Något som de vi sätta fokus på i Tjugofyrakyrkan är relationer. Därför har de valt att inte ha så mycket verksamheter som församling, utan målsättningen är att medlemmarna ska leva sina liv i gemenskap med familj, grannar, släktingar och arbetskamrater på ett helhjärtat sätt.
– En fördel med att starta en ny församling är att man kan forma den som man vill, säger Nicklas.
– Det är någonting som är både djupare och enklare än att bara säga att ”vi ska ha fokus på relationer”, säger Lydia. Vi vill inte att det ska kännas konstlat utan att det ska få prägla våra liv. Men det är någonting som inte går över en dag utan vi måste påminna varandra och hålla i det kontinuerligt. Vi vill leva liv som är öppna och relationella både i och utanför kyrkan. Men vi måste ständigt fråga oss själva: är vi sådana? Känner man sig välkommen hos oss? Det är ingenting som bara händer.
Bland de lärdomar de har hunnit göra under de fem år som gått finns insikten att en plantering görs bäst i samråd med en moderförsamling som har både resurser och vision. Även det faktum att det har tagit längre tid att bygga upp någonting från start än vad de från början hade hoppats på ingår det de lärt sig.
– Vi får acceptera att det måste få ta tid, säger Lydia. Det betyder inte att det som går snabbt är osunt, men det är inte onormalt att det behövs mer tid när man som vi startar från scratch.
Ändå finns redan en groende längtan hos paret Mörling att fortsätta plantera nya församlingar.
– Vi har hela södra Stockholm på våra hjärtan, säger Nicklas. Vi är beredda att gå själva, men vi önskar också att fler ska se behovet av nya församlingar.
De önskar också att de ska få vara en resurs för andra församlingar som är intresserade av att starta nya församlingsplanteringar.
Nicklas har en halvtidstjänst på Pingst Församling med just detta arbete i fokus, och han vill gärna komma ut och inspirera andra och låta dem ta del av de lärdomar han själv har gjort. Inför framtiden hoppas de båda att församlingsplantering ska bli en naturlig del av församlingslivet i allt fler församlingar.
– Jag tycker att jag ser en skillnad i hur man pratar om det nu jämfört med hur det var tidigare, säger Lydia. Min önskan är att det ska vara lika självklart för församlingar som det är att delta i missionsprojekt eller stötta missionärer, egna eller andras. Och det ligger i Pingsts natur att bryta ny mark och sprida evangeliet. Det är inte längre en orealistisk dröm.

Fotnot: FOTO: SIMONA VINTERNATT