Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Det ljusaste minnet

Ett av sommarens ljusaste minnen, i dubbel mening, blev några dagar i Lappland. Minnesbilden lever kvar inom mig, en utflykt med goda vänner under dagens sista timmar, doften av kokkaffe över öppen eld och smaken av torkat renkött under den vackraste av sommarkvällar vid Mårdseleforsen. Där fanns ett ljus som aldrig besegrades av nattens mörker. ”I en sommar som aldrig tar slut…” skrev Anders Frostensson i en av sina sångtexter – något av det tror jag Midnattssolens Skapare lät oss smaka.
Tänk att det finns så kloka människor i en konferensledning! När vi i sång och tal målat våra bilder och uppmuntrat varandra – mött Gud i ett konferenstält – såg man det självklara och naturliga i att också låta oss ta del av Guds skapelsevärld. Här kändes både ord och sånger överflödiga.
En sång, en bön, som annars blev röd tråd och ”preludium” till våra samlingar under veckan blev nr 767 i vår svenska psalmbok: ”Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag ska bli och lev i mig.”
Vi hade i en gemensam längtan efter det livgivande sökt oss till samma plats ute i skogen, kommit från öst och väst för att bli stilla, lyssna, böja oss… Vi ville göra allt för att finna den dolda kallkällan.
Med laddade solcellsbatterier ligger nu hösten för våra fötter, spännande utmaningar och kanske en del oro? Lättare och svårare passager, vad vet jag? Under alla årets dagar får vi ta fram ljusa minnen och bäras av sången, i förtröstan sjunga sången, be bönen: ”Möt mig nu som den jag är…”.
Här är jag Gud, tack för att Du tar emot mig – i befintligt skick. Inget riktigt sommarlov utan ”Lappis”, sa barnen, där dom sprang omkring på Lapplandsveckan i sina färgglada ”Foppa-skor”.
Tack! Nu vet jag, vad ni menar.