Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

De har hittat NYCKELN till himlen

Vid förra årets Rådslag hälsades församlingen ”Jesus – Nyckeln till himlen” välkommen in i Pingsts riksförening och samfund. Följ med till församlingen, som i dag består av mellan 80 och 90 personer, de flesta med rötterna i Centralafrika.

Redan i början av gudstjänsten sätts tonen. Det handlar om tacksamhet och glädje. Assisterande vicepastor Clotilde  Rubagymya, ursprungligen från Rwanda, läser Psalm 100, som är en tacksägelsepsalm och som inleds med orden ”Hylla Herren, hela världen, tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop!” Hon läser på franska och tolkas till engelska. Detta gäller för övrigt hela gudstjänsten.
En annan söndag kan tolkningen vara från swahili till svenska, eller från engelska till franska. Men minst två språk varje gång för att besökarna och medlemmarna ska förstå det som sägs och predikas. Merparten av besökarna i gudstjänsten jag besöker kommer från afrikanska länder. Men församlingen består inte alls bara av afrikaner, får jag veta. Den har också svenska och irakiska medlemmar till exempel. Söndagsskolan leds av svenske Anders Berghult till exempel. Innan han och alla barnen går till sin samling får de gå fram och få förbön.

LOVSÅNGSTEAMET BJUDER inledningsvis på ett medley, där bland annat den helsvenska O, store Gud dyker upp i engelsk tappning och med lite ändrad melodi och annan stämföring än vad jag är van vid. De sjunger starkt och klart och med stor inlevelse och församlingen hakar på och både sjunger och dansar i bänkarna.
– Vi är en evangelisk och apostolisk församling, som tror på Bibeln från början till slut, förklarar Clotilde från predikstolen.
– Vi tror att Jesus är vägen, sanningen och livet.
Hon hälsar alla välkomna och ber alla passa på att hälsa på så många som möjligt i sin närhet också. Genomgående är stämningen väldigt varm och välkomnande och när gudstjänsten är slut tror jag alla har hälsat på alla.
FÖRSAMLINGEN BILDADES 2012, som ett resultat av de bönesamlingar pastorn Isaac Sumaili Mwenebatu och vice pastorn Cathrine Omari Yhailis vision började i hemmet.
– Vi vill evangelisera här i Sverige, säger de.
Hemma i Kongo Kinshasa finns en församling med samma namn, Jesus Kristus Nyckeln till himlen, Jesu Christest la Clé du Ciel, på franska.
De betonar att församlingen är ett resultat av det missionsarbete som bland annat svenska missionärer drivit i deras land, vilket är DR Kongo. I sin predikan den här eftermiddagen uttrycker pastor Isaac också stor tacksamhet över att missionärer kom med evangeliet till hans land.
Församlingen möts till gudstjänst varje söndag eftermiddag i Husby Träff, som väl bäst kan beskrivas som ett Folkets hus i förorten Husby i västra Stockholm. Flera kvällar i veckan hyr man också in sig där, för körövningar, ungdomsarbete, kvinnomöten, bönemöten med mera.
Det stora böneämnet just nu för ledningen är att hitta en annan lokal. Det blir helt enkelt för dyrt att hålla på och hyra Husby träff, och dessutom är det opraktiskt. Pastorn har inget kontor och ingen lokal för att ta emot själavårdsklienter och det blir ofta tidspress i samlingarna när någon annan förening ska in i lokalen efteråt. När församlingen ska förrätta dop hyr man in sig i närbelägna Husbykyrkan, berättar de.

DRÖMMEN ÄR ATT FÅ kontakt med någon annan pingstförsamling i Stockholmsområdet, som är villig att hyra ut sina lokaler till dem, förstår jag när jag efter gudstjänsten möter församlingsledningen över en fika. Längtan efter mer kontakt med svenska pingstförsamlingar är också stor.
Pastor Isaad Sumaili Mwenebatu är den som predikar den här dagen och hans ämne är offrande. Innan han äntrar predikstolen stiger lovsången och tungotalet starkt mot himlen, interfolierat med drillande jubelljud. Besökarna klappar i händerna och dansar i bänkarna. Pastor Isaac har nästan svårt att komma igång och konstaterar direkt att:
– Den helige Ande är här, det känner jag.

HANS PREDIKAN GÅR UT på att den Gud som gett oss så mycket, sin son, andliga gåvor och andra välsignelser som jobb och bostad och beskydd, är värd att ge tillbaka till. Med glädje.
– Det är viktigt att du ger av glädje och tacksamhet och att du har det gott ställt med Gud, annars är dina gåvor inget värda.
Under predikan citerar han en rad bibeltexter, som handlar om pengar och givande och avslutar med Uppenbarelseboken 2:2-5, om att komma ihåg sin första kärlek. När han inbjuder till förbön för de som känner att de stulit av Herrens pengar kommer flera fram och böjer knä. Förbön sker i god ordning med handpåläggning.

NÄR GUDSTJÄNSTEN ÄR SLUT fikar besökarna tillsammans. Den här gången finns ett 30-tal personer på plats, andra söndagar är man mer än dubbelt så många. Församlingen är väl organiserad förstår jag, med team för ekonomi,  mötesvärdskap, förbön, evangelisation, körsång, kvinnosamlingar och barnarbetet.
Och i församlingsledningen ingår både män och kvinnor. Vice pastorn och assisterande vice pastorn är kvinnor, liksom en av de äldste och en av diakonerna. Gemensamt för hela ledningen är att de har sina rötter i Afrika. Men, de är noga med att påpeka att deras församling inte bara finns till för afrikaner. De har hjärta och sinne inställt på de behov de ser här i Sverige.
– Vi ber om väckelse här i landet och vill vara med och evangelisera Sverige, säger de.