Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.

DE ANTOG UTMANINGEN

Line och Richard vågade ta emot två små pojkar

Det finns en enkelhet kring Line och Richard Sollenby. En känsla av att tillvaron inte behöver vara så komplicerad – oavsett vilka utmaningar som kommer i vår väg. Att det finns så mycket gott i att våga ta livet ”på studs”.

Utmaningen som kom i deras väg den där marsdagen 2005 var inte liten. En ung mamma till två fina små pojkar orkade inte längre leva. Line och Richard hade funnits nära under ett antal år, stöttat, försökt skapa trygghet för barnen i en osäker miljö. Och nu var det till dem som frågan riktades: Vad gör vi?
Utifrån sett var det inte självklart att Sollenbys skulle bli ”familjehem”. Inte då i alla fall. Line och Richard var inte
Ä Allt vi gjorde var att säga till Gud att han fick använda oss. Och det gjorde Han, säger Richard. Allt går inte att planera eller förutse.
I dag är han och Line gifta sedan flera år tillbaka, och familjen har utökats med dottern Nellie, tre år. Både Line och Richard är starkt engagerade i pingstförsamlingen i Jönköping; Line som anställd verksamhetsledare för arbetet med barn och Richard som frivilligarbetare med fokus på socialt arbete.
Självklar del av familjen
En söndag i februarikylan klämmer vi in en träff mitt emellan söndagsgudstjänsten, släktlunchen och lillkillens hockeyträning.
Hela familjen tumlar ut ur bilen för en stund i Stadsparken. Pojkarna är snart 13 och 7 år gamla. Och alldeles självklart en del av familjen. Lika älskade som den biologiska dottern.
Ä Jag önskar så starkt att fler skulle öppna sina hem för barn som behöver hjälp, säger Richard. Så lite kan göra så oändligt stor skillnad!
Ä Ofta uppfattar vi ett engagemang som ännu en sak som vi måste lägga till alla våra åtaganden, men jag är övertygad om att man kan låta det bli en självklar del av livet. Man fortsätter att göra det man ändå skulle ha gjort, men man har ett barn till i bilen.
Line är dock noga med att betona att deras historia inte ska ses som en ”mall”. Att så snabbt kliva in i rollen som familjehem är ovanligt. Oftare kanske första steget mot ett ökat socialt engagemang handlar om att bli kontaktperson. Eller helt enkelt om att börja lyfta blicken.
Ä Men vad vi drömmer om är nog framför allt att våra församlingar ska vara miljöer där det är självklart att orka se. Det handlar i grunden om en livsinställning, säger Line.
Ä Omsorgen om utsatta barn behöver inte vara organiserad genom en socialtjänst, utan handlar framför allt om att våga ta ansvar just där du står.
”Ha ett öppet hem”
Ä Se grannbarn, håll sängen i gästrummet bäddad för tonåringens kompisar, reagera på barnet som kommer till träningen utan fotbollsskor. Ha öppna hem och öppna kylskåp! Ibland räcker det väldigt långt att bara möta en blick. Det finns så många barn i vårt land som lever under fruktansvärda förhållanden.
Och insikten om hur barn har det behöver också prägla förkunnelsen i våra kyrkor, menar Richard. Jesu omsorg om sina minsta kan ingen tvivla på.
Ä Faktum är att Gud har blivit så tydlig i mitt liv sedan pojkarna kom till oss. Jag har fått förlita mig på att han har allt i sin hand.

Fotnot: Att vara familjehem innebär att ta emot ett barn som en familjemedlem för att i föräldrars ställe vårda och fostra barnet under en längre eller kortare tid. Läs mer på din kommuns hemsida under ”socialtjänsten”.