Daniel Alm älskar pingstmiljön

– Pingströrelsen är som bäst när den både är andlig och folklig och jag är glad och stolt över att vara en del av den och vill både leva i och vara med och utveckla den. Det säger Daniel Alm, föreståndare i Pingstkyrkan i Västerås, som är valberedningens förslag till ny föreståndare efter Pelle Hörnmark. Valet sker på Rådslaget i Uppsala den 13 maj.

Pingst.se har träffat Daniel för att ta reda på lite mer om vem han är. Sedan 2006 är han verksam som föreståndare i Pingstkyrkan i Västerås, där han bor på gångavstånd från kyrkan med sin fru Susanne, som jobbar som biträdande rektor, och de tre barnen som är 20, 18 och 14 år och som alla, till Daniels stora glädje, är aktiva och verksamma i församlingen.
Tittar vi lite i backspegeln så berättar han att han är född och uppvuxen på det småländska höglandet i Björköby utanför Vetlanda. Hans pappa var äldste i ortens pingstförsamling och föräldrarna tog med självklarhet med honom till kyrkan.
– Visst blev jag medtvingad ibland, säger han och ler lite, men berättar sen att han som 14-åring tog ett eget medvetet
beslut om att leva som kristen och lät döpa sig.
Ett år senare fick han uppleva att bli döpt i den helige Ande.
– Vägen framåt var väl inte precis spikrak ändå, medger han, men säger att han i slutet av sin gymnasietid upplevde kallelsen till att förkunna.
– Jag fick en enorm lust och längtan efter att läsa Bibeln, säger han, vilket ledde till att han gick på Brommaskolans tvååriga bibellinje och senare läste en termin på Seattle Bible College i USA.
Då hade han hunnit träffa sin fru Susanne och tillsammans antog de kallelsen att bli föreståndarpar i Oskarström.
– Jag var bara 22 år, men fick vara med om att bygga om och till kyrkan där.
Sju år senare var det dags för flytt igen. Då lämnade familjen den lilla bruksorten och den lilla församlingen för den något större staden och större församlingen Brunnsparkskyrkan i Tranås, en samarbetsförsamling mellan Pingst och Evangeliska frikyrkan, där familjen också stannade i sju år.
Även om Daniel väljs till Pingstföreståndare hoppas han kunna vara kvar som föreståndare i Pingstkyrkan i Västerås på deltid.
– Det skulle jag verkligen vilja, säger han.
Men han vet att det inte bara är han som kan bestämma hur det ska bli. Det handlar ju om att få det att stämma med alla uppdrag som ingår i det centrala föreståndarskapet också, inte minst allt resande i församlingar. Han tänker sig nu att han ska resa varannan helg.
Engagemanget i Pingsts centrala verksamheter började för Daniels del med styrelseuppdrag för folkhögskolan Viebäck och senare blev han ordförande i styrelsen för alla pingstskolorna. Han var också med i en utredningsgrupp inför samordningen och organisationen av Pingst.
Sedan ett par år har han fungerat han som assisterande föreståndare till Pelle Hörnmark, och han är även ansvarig för nätverket Pingst Pastor och verksamhetsområdet Tillväxt. Han var också en av de centrala personerna i arbetet med Pingst Pastorsakademi och med utbildningen Träning för Tillväxt.
På ett sätt är han därför kanske inte helt förvånad att just han fick frågan av valberedningen.
– Nej, men jag har inte haft hågen eller arbetat för att gå in i detta, men nu är jag föreslagen och står till förfogande, säger han.
Det finns många dugliga ledare i Pingst är han noga med att påpeka.
Vilken typ av ledare är då Daniel?
– Jag är en typ som driver på, säger han. Jag vill att möten ska börja när man bestämt och jag är ganska rak och vill få saker gjorda. Det kommer kanske inte alla att heja på.
Sen dröjer han lite på orden och säger att han dock tror att han blivit lite mer barmhärtig med åren.
Vi talar om utmaningen att efterträda en person som Pelle Hörnmark.
– Vi är olika, konstaterar han, men i grunden delar vi samma kärlek till Pingströrelsen och vi har samma grundsyn på teologi och ledarskap.
Att vara föreståndare för Pingst ser han som att vara den som personifierar sambandet mellan församling och rörelse, att vara en talesperson och på olika sätt lyfta det som är pingst, vilket han beskriver så här:
– Den andligheten som innebär att Gud kan erfaras personligen och den ton det ger, där frukten av karismatiken är Kristuskärlek och kärlek till människor.
– Pingst är som bäst när den är både andlig och folklig. Jag är glad och stolt över att vara en del av denna rörelse och vill leva i och vara med och utveckla den. Det är en miljö jag älskar.
Daniel Alm poängterar att Pingströrelsen är född utifrån bön och andlig längtan och att den just därför utgör ett viktigt
bidrag både in i det ekumeniska samarbetet och in i ett postmodernt sekulärt samhälle.
– I grunden tror jag att alla människor längtar hem och att församlingen kan skapa och vara den tillhörigheten.
Blir han vald till föreståndare vill han lägga fokus på kopplingen mellan det gemensamma och församlingarna, vara med och ge mer stöd till små församlingar, gjuta mod i rörelsen och drömmer även om att öka kommunikationen utåt i samhället och gärna också verka för att det ekumeniska samarbetet ska blir mer uppdragsorienterat.
– Det är viktigt med andligt självförtroende, säger han.
Just nu tycker han att såväl stämningen som samlingen i rörelsen är både bra och stabil.
– Vi har också en sund förvaltning och koll på ekonomin, vilket är viktigt.
Daniel Alm är känd för att vara en god administratör och en riktig arbetsmyra.
– Ja, det är jag, säger han, och jag tycker det är fint att ha mycket att göra. Och med god planering kan man få saker att
fungera.
Jag undrar om han någonsin har någon fritid och han svarar snabbt att ”jovisst” har han det. Vad gör du då, undrar jag?
– Jag rör på mig regelbundet; springer, och spelar både innebandy och tennis till exempel. Och så älskar jag att läsa; facklitteratur, skönlitteratur eller poesi och ibland lägger jag mig bara i soffan en stund och gör ingenting.