Pingst och corona Information från Pingst med anledning av corona.
Församlingsledningen i Tranås fick tips av coachen, bland annat om att lära känna varandra bättre. Foto: Gabriella Mellergårdh

Församlingsledningen i Tranås fick tips av coachen, bland annat om att lära känna varandra bättre. Foto: Gabriella Mellergårdh

Coachning blev nystart

Hur väl känner vi egentligen varandra? Och hur har det påverkat vårt sätt att leda? Det började Brunnsparkskyrkans församlingsledning fundera över när man tog hjälp av en församlingscoach.

– HAN SA ATT VI SKULLE GRILLA MER korv tillsammans, utbrister Benny, och alla runt bordet skrattar.
Församlingsledningen i Brunnsparkskyrkan har delat gemenskap under söndagseftermiddagen; ätit mat, druckit kaffe och pratat både högt och lågt. Gemenskapen är på sätt och vis nyfunnen. För ett par år sedan existerade församlingens styrelse och äldsteråd som två ganska separata grupper trots att man hade ett gemensamt uppdrag. Det var för att komma ett steg vidare i uppdraget som man anlitade församlingscoachen Anders Ahlenius.
Brunnsparkskyrkan i Tranås föddes påsken 1999 när Filadelfiakyrkan (EFK) och gamla Pingstkyrkan gick samman. Redan från början fanns planer på att bygga en ny gemensam kyrka vilken stod klar 2010.
– Vi hade ett väldigt stort engagemang under den här tiden. Alla hjälptes åt och det sattes väldigt många arbetstimmar, berättar Mats.
Samtidigt tog det förstås på krafterna. Många var trötta efter att ha arbetat hårt. Medelåldern i församlingen var relativt hög och många kände behov av en nystart.
– Vi kände att vi behövde bygga församling också, inte bara bygga kyrka, säger Markus.
Brunnsparkskyrkan med sina 480 medlemmar hade valt ett delat ledarskap med en styrelse som hanterar ekonomi och föreningsfrågor och ett äldsteråd som jobbade med församlingsfrågorna, men under den här tiden blev både ordförande- och föreståndarposten vakant. Dessutom var äldsterådet av olika skäl decimerat i aktivt antal.
– Vi kände behov av att få hjälp av någon som såg oss utifrån, berättar Stefan.
Och det var här frågan gick till Pingst centralt om att få hjälp med församlingscoachning.
– Man kan tänka att det skulle vara ett svaghetstecken att be om hjälp, men det var Anders väldigt tydlig med när vi träffades: Det är en styrka att kunna be om hjälp, säger Stefan.
Första mötet med coachen landade i en gemensam nulägesanalys. Anders lyssnade och dokumenterade. Sedan bad han var och en att beskriva nuläget i ett personligt brev till honom. Då fick han plötsligt en helt annan bild av en ganska splittrad grupp där man egentligen inte ens kände varann. En grupp där man knappt hade varit hemma hos varann och fikat. Då är det inte så lätt att våga säga vad man tycker och tänker.
– De här breven blev en ögonöppnare. Vi kände verkligen inte varann så väl som vi trodde. Och vi förstod att det kanske har påverkat vårt sätt att leda, säger Maria.

TIDIGARE HADE STYRELSEN träffats för sig en gång i månaden och äldsterådet för sig varannan vecka. Coachningen blev starten på gemensamma träffar för hela ledningsgruppen varannan vecka.
– Det blev en enormt stor skillnad med så täta möten och med väldigt hög närvaro, berättar Markus.
Plötsligt började man dela livet på ett helt annat sätt. Skratta, prata och ha roligt. Tanken var att de täta gemensamma träffarna skulle pågå under det halvår som man hade hjälp av coachen, men utfallet blev så positivt att man bestämde sig För att fortsätta träffas så ofta.
Carina berättar:
– Jag vet en av gångerna när jag kom lite sent och hörde det här sorlet när jag kom in, hur flera skrattade och skojade med varandra. Jag kände att här är jag hemma, här kan jag vara mig själv.
Mats instämmer:
– Vi är mycket tryggare i det vi gör nu, och vi vågar uttrycka våra åsikter på ett tydligare sätt.
Coachingen i ledningsgruppen har bland annat inneburit att man tittat på olika ledarskapsmodeller och även lärt känna varandra med hjälp av individuella personlighetstest.
Mer och mer har man upptäckt värdet i en gemensam ledningsgrupp där man kommer med erfarenheter från vitt skilda områden. Här jobbar ambulanssjukvårdaren, produktionschefen, fastighetsmäklaren och den medicinske forskaren sida vid sida för att leda församlingen vidare.
– Flera bitar har fallit på plats som gett oss andrum och riktning framåt, konstaterar Stefan.
Ett behov som blev synligt under coachningens gång var att tydliggöra ledarskapet – och ledningsgruppen – inför församlingen.
– Anders utmanade oss att synas lite mer och det har vi försökt göra med enkla medel, säger Benny.
Någon gång har man tillsammans delat ut nattvard till resten av församlingen, en annan gång tog man emot förbön tillsammans.
– Och så har vi börjat skriva ett veckobrev till medlemmarna som ett sätt att öka kommunikationen, berättar Anette.

UNDER RESANS GÅNG har flera frågetecken rätats ut. Den vakanta ordförandeposten har fyllts av Markus, som gått in och axlat den nya rollen. Och även föreståndarfrågan är på väg att lösas.
– Vi har tagit flera steg på vägen och jag är övertygad om att vi har stora utmaningar framöver. Ska vi klara av vårt uppdrag måste vi vara ett med varandra, konstaterar Benny.
Det är en enig församlingsledning som varmt rekommenderar andra församlingar att också ta hjälp av en coach för att komma vidare i sin utveckling. Och Benny drömmer vidare:
– Tänk om man till och med kunde gå in och jobba med coachning av enskilda ledare, vilken impact det skulle ge. Varför bara utvecklas i det lilla när vi kan hitta ännu mer av det Gud har lagt ner i oss?