Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!
Josefin Lennartsson, pionjärpastor i Gnestaortens krets

Josefin Lennartsson, pionjärpastor i Gnestaortens krets

Bönen ger tillvaron ett annat perspektiv

HUR BLIR MAN EN bedjande människa? För mig var det där länge en svår och otillgänglig fråga. Bön var förknippat med prestation och ett måste. Jag tror inte detta var pastorernas ambition, men deras närmast tjatande om hur viktig den dagliga andakten var blev till ett ouppnåeligt andligt krav.
Allt kom att förändras på en konferens som hade en engelsman på besök. Året var runt -96 och en krullhårig ungdomspastor från en liten stad i England började bli världskänd på grund av deras bönearbete. Pete Grieg kom under några år tillbaka till olika sammanhang i Sverige, och en rörelse av dygnet-runt-bön väcktes även i vårt land.

HUR KUNDE DEN här ungdomspastorn lyckas inspirera mig till dygnet-runt-bön, när jag inte ens kunde be fem minuter om dagen utan att känna min otillräcklighet flåsa i nacken? Jo, det berodde på en enda sak – leken! Han förmedlade ett helt annat förhållningssätt till bönen, ett som var både lekfullt och kreativt. Så mina första år som ungdomsledare byggde jag bönerum och bjöd in till lek, dans, vila och en hel del skapande i gemenskap med Gud.
För vad är bön egentligen? Om det är ett krav, något som förväntas av mig för att jag ska vara en ”riktig” kristen, då kan vi lika gärna lägga ned våra ambitioner. Bönen är ytterst sett gemenskap. I bönen stannar jag upp från allt som sker runt omkring mig och jag riktar mig själv till det himmelska.
Jag är fortfarande mig själv och medveten om vem jag är och hur min verklighet ser ut, men jag kopplar upp mig till en annan dimension, där jag får se på mig själv och min tillvaro ur ett annat perspektiv. I bönen förenas mitt hjärta med Guds, och mina tårar rinner nedför kinden i takt med
att jag växer i insikt om den väldiga kärlek jag får stå i relation till.

DE STÖRSTA UNDREN är inte de mirakulösa händelser som bönen kan utlösa, utan när mitt hjärta förändras av Guds. De vackraste bönesvaren är dem som vi själv blir genom den rörelse bönen sätter igång i våra liv. För tolv år sedan kom en bok ut som på svenska heter Bli det du ber, skriven av Shane Claiborne och Jonathan Wilson- Hartgrove. I den boken blir bönen ännu mer praktisk än i 24-7-rummet. Bönen blir till aktioner för mänskliga rättigheter, blir till soppkök och till besök i fängelser.
Så hur blir man en bedjande människa? Jag tror att leken är en väldigt bra början. Att våga leka inför Guds ansikte, våga vara avslappnad, olönsam, släppa taget och kanske skaka lite på rumpan. Den frihet som det umgänget skapar gör något med mitt hjärta.
I Guds närhet blir jag mer den jag är tänkt att vara. Och där, i den kravlösa kärleksfulla vilan, hittar jag den styrka jag behöver för att orka se den smärta som bor i vår tid. I Guds närhet blir jag formad till en som inte orkar blunda mer för orättvisor och orättfärdighet, och utan att tänka på det börjar jag själv bli svaret på de böner jag bett.