Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Bön som adjektiv

Den här gången har jag valt att presentera några böcker som sinsemellan är olika.

Där finns en roman, en biografi, en appell och en barnbok. Ett par av dem av förkunnare och opinionsbildare, en är skriven av en frikyrkopastor som är mest känd som skönlitterär författare. Och så en barnbok av en skrivande trebarnsmamma. Fascinerande läsning alltsammans.
Men när jag försöker samla tankarna inför den här krönikan så finner jag mig ändå sittande med en liten tunn bok vars titel kort och gott är Bönen och som inte ens har något författarnamn. Den är utgiven av Teologiska nätverket i pingst som den första delen i den nya skriftserien Trons liv.
Under de år jag haft förmånen att här skriva om böcker från kristna förlag så har många böcker om just bön landat på mitt bord: Tjocka och uppfordrande böcker om bönens väsen, om effektiva bönemetoder och proklamationer. Den här boken är på sitt sätt allt annat: tunn, vilsam och lågmäld. Och befriande!

HÄR FINNS INGA EXEMPEL på vinnande metoder som resulterar i bönesvar, sådant som, åtminstone hos mig, skapar mer kramp än utmaning. Och jag har aldrig riktigt varit överens med undervisning som ofta tycks utgå ifrån att den Gud jag riktar mig till är en slags maskin där jag ska lära mig trycka på rätt knappar för önskat utfall.
Samtidigt är det inte så underligt att ämnet lockar till undervisning där man med hjälp av metoder och ”redskap” vill inspirera till ett rikt böneliv. Bön är ju livsluften för en Jesu efterföljare. Det förstod redan de första lärjungarna som därför ställde frågan om hur de skulle be. Och Jesus svarade med det som vi i dag kallar ”Herrens bön”. Det är också där boken har sin startpunkt för en vandring genom Bibelns egen undervisning om bön, och den går i mål med ett konstaterande: Bön handlar inte om vad vi gör, utan om vad vi är och blir i Guds närhet – bön som adjektiv, inte verb.
Och jag tänker – kanske aningen provokativt eller bara naivt – att de många satsningar som görs för att utbilda församlingsledare helt enkelt borde handla om den viktiga konsten att leda sin församling till bön.