Anmäl dig till Pingst Ledare 2020!

Behovet av Andens ledning

I kyrkans historia har det trefaldiga hierarkiska ämbetet – biskop, präst, diakon – utvecklats. Alla tre benämningarna har rötter i nytestamentlig grekiska. I äldre översättningar användes ordet ämbete som en översättning av grundtextens diakonia, som dock bättre översätts med tjänst, och ger därmed motsatsen till det graderingssystem som vi ser i kyrkans historia med de tre nämnda positionerna.
Jesus själv förmanade sina lärjungar: ”Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 20:26­28).
Paulus skriver i Ef 4: 8, 11: ”Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus velat ge honom. Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare”. Utifrån det citerade bibelstället finns det anledning att betona tjänsternas mångfald mer än deras trefald. Där nämns ju fem viktiga tjänster och att det finns fler förstår vi av Romarbrevet 12:4 och 1 Korintierbrevet 12:27­31

Den allra viktigaste kvalifikationen för en ledare i Guds församling är den andliga utrustningen som vi får i umgänget med Kristus i bönen och bibelläsningen och under förbön av andefyllda ledare. I vår andliga tjänst spelar både naturgåvor och nådegåvor en roll. De kunskaper och erfarenheter som vi skaffar oss under livet är en tillgång i den andliga tjänsten men utan Andens speciella vidrörande står vi oss slätt. Det räcker inte att vi har skaffat oss ett gott CV.
Aposteln Petrus säger: ”Gör allt ni kan… för att befästa er ställning som kallade och utvalda” (1 Petr 4:10). Man utbildar sig inte till apostel, evangelist, profet, herde eller lärare, man blir det genom Guds kallelse och Andens kraft.

Hur lever vi i dagens pingstförsamlingar upp till den kallelsen? Finns det utrymme för de spontana andliga yttringarna i våra välplanerade gudstjänster eller har rädslan för missbruk övertagit den uppmuntran till nya profetröster och evangelisttjänster som måste finnas som en del av den andliga prövningen.
Paulus manade Timoteus att vårda och blåsa nytt liv i nådegåvan Gud gett honom (1 Tim 4:14, 2 Tim 1:6), och det var säkert mycket viktigt för den yngre medarbetaren att bli sedd och uppmuntrad i denna speciella funktion. Det vilar ett stort ansvar både på dagens ansvariga pingstledarskap och på oss äldre föredettingar att vara goda föredömen genom att leva i Andens ledning, så att vi i våra tjänster visar egen öppenhet för Andens tilltal.
Hur mycket rutin vi än har, behöver vi Andens speciella ledning för att kunna tjäna in människors liv. Andens frihet och mångfald är omistlig i en andlig väckelserörelse som vi ju fortfarande vill vara. I en sådan andlig atmosfär blandas profetisk kraft, tro på helande, andlig bedömning och vishet från ovan i en blomstrande bukett.