Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Åsa Molin startade nätverk för kvinnliga förkunnare

Kvinnor är inte annorlunda än män, och förkunnar inte om andra saker än män. Men kvinnor behöver spegla sig i varandras erfarenheter. Så sammanfattar Åsa Molin tankarna som låg till grund när hon tillsammans med andra pastorer startade nätverket Nelly för kvinnliga förkunnare.

I våras samlades ett 70-tal kvinnliga förkunnare och pastorer från olika samfund på Götabro för en helg av inspiration och uppmuntran. Bakom inbjudan stod nätverket Nelly, som få hade hört talas om tidigare.
– Vi är inte ett nytt nätverk, och vi är inte det enda, förtydligar Åsa Molin.
Åsa Molin är teolog och lärare på Örebro Missionsskola. Hon är också författare, och hennes senaste bok Hemvägen (Libris) gavs ut i somras. Det var Åsa som tillsammans med några andra predikanter startade nätverket Nelly, uppkallat efter den kvinnliga förkunnaren Nelly Hall (1848–1916).
– Vi var några stycken som hade pratat länge om att det behövdes ett sådant sammanhang, berättar Åsa. Till slut tog jag tag i det praktiska med att boka tid och ordna arrangemanget.
Det var år 2011 som de träffades för första gången. De som träffades då var 11 kvinnor med förkunnarroll, och de hade fått kontakt med varandra genom Missionsskolan och genom att de befann sig i geografisk närhet till varandra i Östergötland. Sedan dess har de haft regelbundna träffar, en gång på hösten och en på våren. Åsa betonar att fokus har legat på att växa som förkunnare.
– Vi har inga specifikt kvinnliga frågor och vi driver ingen agenda. Vi vill bli bättre som förkunnare.
Men det de upptäckte under sin allra första träff, som ägde rum på Bjärka-Säby, var att det uppstod ett intressant samtal. De hade bjudit in Britta Hermansson, evangelist inom Equmeniakyrkan, och hon berättade om sin väg till förkunnarkallet.
– Det var inte så att vi alla kände igen oss i hennes berättelse, men genom att få dela någon annans erfarenhet fick vi syn på våra egna, berättar Åsa.
Sedan dess har de inbjudit olika förkunnare, både kvinnor och män, som gäster på sina träffar. Fokus har varit på att utvecklas som förkunnare, med analys av predikningar och med förbön för varandra.
– På ett sätt önskar jag att ett sådant här nätverk inte skulle behövas, men det verkar som om det gör det just nu, säger Åsa.
Som teologistuderande upplevde Åsa att det fanns få förebilder för henne som kvinna.
– Jag blev sedd och uppmuntrad av män, som lyfte fram mig och gav mig plats, säger Åsa. Men vi såg att det
fanns manliga förkunnare som tog unga män till sig och lärde upp dem. Carl-Olov Hultby tog sig an Daniel Röjås och lät honom följa med och lära sig, Mikael Hallenius togs under Mikael Tellbes vingar, och Runar Eldebo hade ett helt stall av unga män som han på olika sätt hjälpte fram. Det har kanske funnits kvinnliga ledare som har gjort sådant också, men det var ingenting som vi i nätverket kom i kontakt med. Vi kände att det saknades förebilder för oss att spegla oss i.
Nätverket Nelly har därför två syften, dels att uppmuntra kvinnliga förkunnare, och dels att vara förebilder för de unga som kommer efter. Hela tiden har Åsa också haft tanken att denna uppmuntran inte ska stanna i det lilla nätverket utan nå fler. Därför gjorde de i våras en inbjudan till en större  träff, och den hölls på Götabro den 4–5 april. De spred inbjudan via sociala medier, och träffen blev snabbt fullbokad.
När det är brist på kvinnliga talare på stora konferenser brukar man får höra att kvinnorna tackar nej eller att det inte finns några att fråga. Båda de sakerna tycker nu Åsa Molin har motbevisats.
– På vår deltagarlista finns nära 60 namn, så ingen kan längre säga att det inte finns någon att fråga.
Och i en samtalsgrupp under träffen ställdes frågan om de närvarande brukar tacka nej till förfrågningar, men alla sa att de brukar tacka ja.
– Så man undrar ju, säger Åsa stillsamt. Är det bara en myt att kvinnor tackar nej?
På träffen kom kvinnliga förkunnare från flera olika samfund. Förutom Pingst och EFK var det också deltagare från EFS, ELM, och Equmeniakyrkan, och även några tillresta gäster från Norge.
– Det visar ju att det finns ett sug efter den här sortens gemenskap, konstaterar Åsa.
Det var också en god åldersspridning, med kvinnor födda varje decennium mellan 1940-talet och 1990-talet. Men i samtalet med de yngre deltagarna blev Åsa förvånad över att de fortfarande känner så stor osäkerhet inför att se sig själva som förkunnare. Vad det är som får kvinnor att tveka vet hon inte. Det är komplexa frågor som handlar om både normer och strukturer.
Några ytterligare större träffar av liknande slag har de inte planerat än så länge. Däremot fortsätter nätverket Nelly sina regelbundna möten för att ge varandra stöd.
– Jag tror på nätverken, det där som inte sker i rampljuset, säger Åsa.

Nätverket Nelly består av:
Åsa Molin, lärare Örebro Missionsskola och Akademi för Ledarskap och Teologi, Örebro
Carin Dernulf, generalsekreterare Equmenia Stockholm
Eleonore Gustafsson, församlingsplanterare Linköping
Lisa Fredlund, föreståndare Östermalmskyrkan Kristianstad
Charlotte Höglund, pastor Equmeniakyrkan Stockholm
Maria Ledstam, doktorand på Meningsfakulteten, Oslo
Anna-Lena Thoursie, pastor Korskyrkan Jönköping
Linnea Åberg, regionansvarig Asien, EFK, Chang Mai
Hanna Wärlegård, lärare Örebro Missionsskola
AnnaCarin Abrahamsson, pastor, Donsö
Jenny Pettersson, bibellärare, Götabro

Fotnot: Nelly Hall föddes 1848 i Östergötland. Hon utbildade sig till lärarinna och undervisade vid flickskolor. Sommaren 1882 sa hon upp sig från sitt jobb för att bli kringresande predikant. Kallelsen hade växt fram under några år och påverkats
bland annat genom hennes kontakter med frälsningsarmen i England.
Redan under hennes första kampanj i början av 1883 samlades tusentals för att höra henne. Enligt en tidningsnotis kom det 4 000 till Jönköping för att lyssna till henne. Det är i år 100 år sedan Nelly Hall dog.

FOTO: MARIA BROLIN