Läs senaste upplagan av Tidningen Pingst här Läs mer

Är det dags för 80-talisterna?

En överväldigande majoritet av 80-talisterna vill ständigt både ha och ge feedback och ser arbete framför allt som en möjlighet till självförverkligande. De är duktiga på kommunikation, har stora sociala nätverk och låter arbete och fritid flyta ihop. De byter gärna både jobb och uppfattningar. Finns det någon plats för den här generationen i församlingen?

Anders Parment är doktor i ekonomi och verksam som lektor vid Stockholms universitet sedan i höstas. Det var när han tidigare arbetade vid universitetet i Linköping, som han fick idén att studera 80-talister.
Ä Jag märkte att det var något helt nytt när årskullarna 80 och 81 började på högskolan. Det gjorde mig nyfiken. 80-talisterna ställer helt andra krav än tidigare generationer och kan på många sätt upplevas lite besvärliga.
Anders Parment drog igång ett forskningsprojekt om Generation Y, som resulterat i en bok ”Generation Y – framtidens konsumenter och medarbetare gör entré”. Snart kommer han med ytterligare en bok, som vänder sig till arbetsgivare som ska anställa 80-talister.
Eftersom han själv är aktiv i en pingstförsamling, Filadelfia i Stockholm, är det naturligt att han också funderar över 80-talisterna och församlingsengagemang. Vid Predikantveckan i december var han till exempel en av de medverkande under den dagen som hade framtiden som tema.
Ä Om vi ska ha en framtid tror jag vi måste tillbaka till kärnan och slänga ut det onödiga, säger han. Vi måste slänga ut 40-talistkulturen, som innebär att mycket görs som inte har någon mening.
Ä Det är också viktigt att unga, överlåtna människor släpps in i ledningen, människor som har kontakter med icke troende.

Hans forskning har visat att 80-talister ser det som fullständigt självklart med kritiskt tänkande. Auktoritet sitter inte i titel eller position, utan måste förtjänas.
Och det är en generation, som vill ha roligt, både på jobbet och på fritiden och det får gärna flyta ihop. De har stora sociala nätverk, kommunicerar hela tiden. De vill förverkliga sig själva, vågar testa och inta olika roller, ser det inte som en prestigeförlust att ändra sig och hycklar inte, utan lever tvärtom transparent. De uppskattar samtidigt tydlighet och klara besked.
Ä Vi måste alltså kunna säga och ge skäl för att det här gör vi i församlingen och det här gör vi inte. I detta ingår att respektera församlingsmedlemmarnas tid och att våga lägga ner en del verksamheter och satsa på att göra det vi gör bra. Det är viktigt att ta tag i värderingar och bena ut vad som är kristen tro och vad som bara är traditioner.
Samhället i stort och även församlingslivet är väldigt präglat av 40- och 50-talen i hur det är organiserat och uppbyggt, menar han.

Ä Sättet vi gör saker på i kyrkan passar kanske inte för 80- talister. Men det innebär inte att man behöver reducera rakheten och tydligheten i det kristna budskapet. Det är samtidigt viktigt att inse att yngre inte vill ta över ett åsiktspaket utan själva vara med och formulera det.
Ä Risken är att alltför rationella människor styr församlingarna när unga behöver tilltalas på ett emotionellt plan, menar han och säger att det inte går att förvänta sig samma lojalitet med församlingen som tidigare generationer visat.
Fråga dem i stället varför de vill vara med i församlingen och när, var, hur och hur ofta.

Är du 80-talist? Eller är du född under något annat årtionde? Känner du igen dig? Eller har du andra erfarenheter? Hur tänker du om församlingsengagemang? Skriv till oss och berätta.
Mejla till
ulrika.ramstrand@pingst.se, eller skriv till: Pingst.se, 141 99 Stockholm

80-talisterna Jörgen och Therese om församlingen

1. Vad tänker du om församlingen?
2. Varför vill du vara med?
3. Hur mycket tid tillbringar du i kyrkan?
4. Vad är viktigast för dig där?
5. Får du vara med och påverka?
6. Är det något du skulle vilja ändra på?
7. Är verksamheten anpassad i tiden?
8. Kan du tänka dig att byta församling?

Jörgen Möller, jurist, född 1980, tillhör pingstförsamlingen i Uppsala
1.
För mig är kyrkan Guds församling och hans vilja ska ske, inte min. Församlingen är ett andligt hem, en familj, som tar hand om båda egna och andra.
2. För att få och ge andra saker, sådant som inte finns någon annanstans.
3. Jag är alltid i kyrkan minst 3 timmar i veckan samt bönegrupp cirka 3 timmar, men den är inte i kyrkan. Eftersom jag även är involverad med teknik och ljud samt viss barnverksamhet är det inte ovanligt att jag är i kyrkan 10-15
timmar vissa veckor, ibland till och med mer.
4. Att Gud har en tanke med församlingen och gemenskapen.
5. Absolut. Genom att jag är engagerad i olika verksamheter och råd.
6. Jag tror att denna fråga kanske inte borde ställas i så stor utsträckning. Om jag börjar att förändra mig själv och frågar Gud hur han vill att det skall vara kommer detta över tid påverka alla som kommer till kyrkan, så att de känner att kyrkan inte bara är en gemenskap med brister, utan en Guds församling där alla har en plats.
7. Ja, det tycker jag, även om det inte är en plats 100 procent anpassad för mig. Men det ska det inte vara heller.
8. Ja, principiellt, men jag känner inget behov
av det.

Therese Eklånge, butiksansvarig second hand, född 1980, tillhör pingstförsamlingen i Södertälje
1.
Att det i första hand är en stöttande gemenskap för människor som delar samma tro.
2. För att kunna bevaras i tron och för att göra saker för andra.
3. Jag är oftast på söndagsförmiddagsgudstjänsten och så är jag med i en fängelsemission, som utgår från
församlingen.
4. Gemenskapen och att få stilla sig och ta tid med Gud i söndagsgudstjänsten.
5. Inte alltid. På ett sätt är församlingen demokratisk, men det fungerar inte alltid.
6. Ja, att det alltid är en viss kategori som hörs mer än andra och jag skulle gärna se att det blev lite mer prestigelöst. Allt behöver inte vara perfekt och proffsigt.
7. Vi vill gärna vara välkomnande, men fastnar lätt i våra invanda frikyrkomanér. Då är vi inte i tiden och tappar något viktigt.
8. Det skulle nog vara svårt när man som jag är uppvuxen i en församling.