Nationell bönedag 22 november Läs mer
Foto: Pernilla Wahlman

Foto: Pernilla Wahlman

Annas företag försörjer familjen

Anna Mshiu, 41 år, har blivit änka. Gravstenen i marmor finns på tomten. Hon rengör den varje dag. Saknaden efter maken är oändlig. Trösten är att vare sig Anna eller barnen lider någon ekonomisk nöd. Annas nystartade företag försörjer dem.

Smycket runt hennes hals är gjort av trä och färgat kokosnötsskal. Det matchar perfekt till den starkt gula klänningen. Hon har öga för det som är vackert. Hennes engelska är god, men hon gödslar inte med orden.
Anna personifierar den tanzaniska kvinnan, som tycks vara skapt till att bli uppfinningsrik entreprenör. Samtidigt är hon tillbakadragen, säger att den största vinsten med företagandet är att hon numera har råd att hjälpa andra, änkor och sådana som har det svårt.
Anna bor i Usa River, ett större samhälle mellan Arusha och Moshi som blivit populärt bland volontärer. På byns kafé, Tanzhands, flockas mzungo – som vitingar kallas här – med sina datorer och smarta telefoner. De hoppas kunna komma åt en någotsånär pålitlig internetanslutning. Kaféet drivs till förmån för personer med funktionsnedsättningar och har stöd från tyska ambassaden i Dar-es-Salaam.
Det är inte bara Sverige som förmedlar volontärer och biståndspengar till Tanzania, 800 miljoner i år. Ändå är det mycket som ser mörkt ut. Arbetslösheten ligger på 30 procent och även om grundskolan är gratis på pappret, tvingas föräldrarna bygga skolan och förse eleverna med uniform, mat och skolmaterial. Anna är fyrabarnsmamma och när maken gick bort, helt oväntat, såg livet tufft
ut för henne.
För att hon skulle kunna ha kvar sitt hus och sin tomt har hon begravt maken på tomten. Seden säger att marken och huset är mannens, när han dör kan änkan tvingas lämna det ifrån sig. Men nu är maken kvar på tomten och därmed kan hon också bo kvar.
I detta läge blev entreprenörskursenför kvinnor, som drivs med stöd från PMU, en välbehövlig nystart för Anna. Många vittnar om att affärsverksamhet är lönsamt i det nya Tanzania, medan jordbrukssamhället omvandlas till tjänstesamhälle behövs driftiga entreprenörer.
Annas företagande syns överallt i hennes hem. Scarfar och sjalar ligger prydligt hopvikta i soffan och i rummet bakom står en vävstol där hennes anställde, en ung man, smäller med bommen så ofta att han kan väva flera scarfar om dagen.
Anna berättar att produktionen ökat betydligt sedan hon vågade anställa. Utanför huset sitter en annan man och tillverkar sandaler, själv jobbar hon och döttrarna med smycken i naturmaterial. Anna är vd:n, som gör budget, betalar löner och bedömer lönsamheten i de olika verksamheterna.
Hon har ingen dator eller internetanslutning, men i en manuell kassabok visar siffrorna exakt vad som kommer in och vad som går ut.
– Jag är så tacksam över att kunna bekosta barnen skolgång. Den äldsta är nu klar med gymnasiet och genom mitt företagande har jag också kunnat anställa två personer.
En äldre kvinna från kyrkan ler ett tandlöst leende mot oss. Hon är inte anställd men hon trivs bra här hos Anna, där både hon och ett barnbarn får omsorg, mat och sällskap.
– Det är det allra bästa, säger Anna. Genom mitt företagande kan jag hjälpa andra både ekonomiskt och med mina kunskaper uppmuntra andra att starta företag.

Fotnot: Bilden är tagen av Pernilla Wahlman.